Pages

Sunday, September 6, 2009

Transformers: revenge of the fallen

En film om robotar som slåss, regisserad av en man som inte skulle kunna uttrycka seriösa och trovärdiga känslor på vita duken om så hans liv hängde på det och ett manus som till största delen är fyllt av scener som ser ut ungefär såhär: Scen 23, EXT. I extrem närbild ser vi hur två jätterobotar kraschar in i varann och hela bakgrunden täcks av en explosion. Det kan inte bli särskilt bra, se exempel A. Transformers.

Den var dum, ytlig, flamsig, virrig och om man vill en aning sexistisk (men det gör inget egentligen, nämner bara det för att vara politiskt korrekt). och det var ju faktiskt vad man väntade sig när dem gav filmen till Michael Bay ( för att förstå den sarkastiska avsmaken i mitt uttal, som ju inte syns på text men ändå, se filmer som Bad boys 2 och Pearl Harbor). Men samtidigt som Mr Bay är en simpel regissör när det gäller det mer dramatiska aspekterna av "cineasm" så är han ack så mycket tyngre när det gäller actionsekvenser och specialeffekter, så han gjorde det han var bäst på. En film om robotar som slåss, och allvarligt, om man jämför med vad serien erbjöd när i dramatisk väg så lyckades han ju fånga seriens själ.
Men samtidigt så var transformers en dum, ytlig, flamsig, virrig och en aning sexistisk film...Som man bara inte kunde sluta älska, för den var så häftig. Alla stora coola robotar, alla feta actionscener med ännu fetare explosioner, och alla coola slowmotionscener där man ser hur alla 10000 datoranimerade robotdelar bara snurrar runt inuti Optimus som om han var byggd på riktigt. Transformers var den ultimata actionfilmen, så länge man inte förväntade sig något mer än en actionfilm så blev man mer än positivt överraskad. Så,vad tyckte jag om tvåan då ?...

OH MY GOD!!!1 Det var som om ettan hade knarkat anabola steroider 24/7 sen premiären och bara levt på gainomax och proteinshakes under tiden. Revenge var bara så mycket mer av allt som var bra med ettan. Mer explosioner, fler robotar, större robotar, fler actionscener och...bara...bara mer av allt. Och ännu mer positivt var att Michael Bay verkar ha lärt sig en del sedan sist angående känslor och dramatik, för i revenge kändes inte alla lugna känsliga scener så tillgjorda som de gjorde ettan, det kändes mer naturligt, och relationerna mellan karaktärerna fick en chans att utvecklas ordentligt istället för att bara skynda sig förbi obemärkt så att robotarna kunde slåss igen, mycket av detta ligger dock i att det inte tillkom några nya mänskliga roller ( förutom en men han vara bara en comic sidekick så han behövde inte utvecklas) så alla relationerna i filmen var redan förbi grundstadiet och kunde därför fortare röra sig framåt och formas takt med filmens lite lugnare tempo än ettan.

Revenge var en film som tänkte mera, ja, men det betyder inte att det var mindre action, som jag sa förut så var det mer av allt som heter action. Detta gjorde dock att filmen var väldigt lång för att ha plats med både action och ordentligt dramatiskt djup, jag kan erkänna att jag gäspade både en och två gånger under de långsamma scenerna, ett problem som inte fanns i ettan. man satt liksom och väntade, när kommer nästa explosion ? när börjar de slåss igen ? Även fast det är positivt att Bay verkar ha lärt sig ett och annat om mänskliga dramer ska utspela sig på film så är man så van vid det ohumana, ytliga tempot som återfinns i alla hans filmer (förutom Armageddon som bara är äckel päckel snyftscener hela filmen).

Så slutligen, Transformers: Revenge of the fallen var ett stort steg framåt för Michael Bay. den var tyngre när det kom till action och explosioner och den kändes mer bonafide när det kom till den mänskliga faktorn. Får inte glömma att nämna att detta smittade av sig på casten som (tyckte jag i alla fall) försökte mycket mer att fylla ut sina karaktärer och helt enkelt spela dem bättre. Det enda som denna film led av var just att den utvecklats, man liksom satt mest och stampade stressat i golvet varje gång en actionscen tog slut. Men om Michael Bay fortsätter göra filmer som den här kommer vi nog att vänja oss fort vi denna mycket bättre och mognare sortens actionfilmer.

Torbjörn Widéen.

No comments:

Post a Comment