Innan jag börjar med recensionen ( ni får hålla er en stund, jag vet hur spännande titeln är men det skiter jag i just nu) vill jag bara säga ett par saker om Oscarsgalan.
Jag tänker inte skriva nåt om den förutom det här, den enda som förtjänade sin Oscar var Wally Pfister ( bästa foto för Inception) och möjligtvis Coleen Atwood (bästa kostym för Alice in Wonderland) Resten kan gå och lägga sig. Vidare till recensionen.
Vad skulle du säga om jag sade till dig att jag hade sett en dokumentär om en man som jagar troll i Norge ? Du skulle så klart tvivla, jag tvivlade också i början, men efter att ha sett Trolljegeren, som den egentligen heter, så tvivlar jag inte längre. Troll existerar, och det enda som håller dig säker är trolljägaren.
Det hela började på hösten 2008 när tre studenter från Volda högskola gav sig ut för att filma en dokumentär om en man som påstods vara tjuvskytt. Efter många misslyckade intervjuer med mannen så bestämde sig studenterna för att följa efter mannen ut en natt för att se vad det faktiskt var han gjorde ute i skogen och vad dem såg var ingen björn. Mannen, som bara kallar sig Hans, förklarar efter mycket om och men att han letar upp och dödar troll som strövat över sina revirgränser. Staten sanktionerar detta men har fram tills nu lyckats hålla hela operationen hemlig.
Under de kommande dagarna får studenterna följa med Hans när han försöker ta reda på varför så många troll gett sig av från sina revir och börjat attackera boskap och till och med människor.
Om ni inte listat ut det än så får jag väl säga det, jag driver med er, Trolljägaren är en Mokumentär, den har lika med verkligheten att göra som Cloverfield eller The Last broadcast.
Mokumentärer verkar vara en växande trend, de senaste åren har det gjorts fler fejkade dokumentärer än riktiga dokumentärer, varför har dem blivit så populära nu helt plötsligt ? Kan det ha och göra med att eftersom det ser ut att vara på riktigt så blir det hela lite läskigare ? Man får den här känslan av att "shit, det händer på riktigt". Själv tror jag att dem blivit väldigt populära för att när man gör en mokumentär behöver man inte alltid förlita sig på ett manus. Om filmen blir för kort så kan man alltid fylla ut den med helt meningslösa scener på skådespelarna när dem står och borstar tänderna eller bara sitter i en bil och väntar på att nåt ska hända. Sånt händer ju när man gör en dokumentär och eftersom man alltid filmar (ifall nåt oväntat skulle hända) är det självklart att sånt hamnar på film. Sen kan man alltid skylla på att bandet tog slut eller att kameran gick sönder om någonting saknas när man ska klippa filmen, det finns många genvägar till en färdig film om man gör en dokumentär, eller i det här fallet en mokumentär.
Det betyder inte att jag ogillar mokumentärer, nej då, några av 2000-talets bästa filmer är mokumentärer (gud vad många gånger jag säger mokumentärer) Jag gillar Trolljägaren skarpt, mer än många andra liknande filmer ( ser du hur jag undvek att använda mokumentärer där...Skit också)
och varför gör jag det ? Jo det ska jag berätta.
Först och främst så måste jag lyfta fram manuset, det är inte jättebra eller extra välskrivet eller så, nej istället förlitar det sig på spektakulära actionsekvenser i bästa Hollywood stil, och det är inte ofta man ser sånt i nordiska filmer. Alla möten med trollen i filmen är spännande och för det mesta väldigt bombastiska,
sen ska vi inte tala om själva trollen, finfina animationer och några riktigt unika designval som håller intresset uppe även på det visuella planet.
Sen har vi det som jag tycker var mest intressant, fotot, eller snarare vissa små detaljer i fotot.
SPOILERS SPOILERS SPOILERS SPOILERS!!!
Om du inte set filmen så kan de nästkommande raderna förstöra en plottwist, läs vidare på egen risk.
Den första timmen i Trolljegeren håller en av studenterna i kameran (eller vi ska tro att en av studenterna håller i kameran) men mot slutet så anställs en ny kameraoperatör på grund av... vissa komplikationer. Denna person berättar att hon tidigare jobbat för NRK (typ Norges SVT) och BBC, hon har alltså lite mer erfarenhet och det märks på direkten. det som filmas är av henne är mycket mer fokuserat på dokumentären, inga scener på när dem sitter och äter banan eller pratar strunt, hon filmar det som behövs och vet när hon kan spara på bandet.
Samtidigt så blir foto mycket snyggare, en hel del pickups dyker upp och hon är mycket säkrare på handen plus att hon inte pratar som den förra killen, hon vet att hon bara ska filma och håller sig till det (förutom i en scen men det är förståeligt).
Om man ser över hela upplevelsen som är Trolljegeren, så är det en grym film, men när man går ner på djupet så är den inte mycket häftigare än de flesta andra mokumentärer som finns. Det som gör den mer sevärd än till exempel Paranormal activity (dåligt exempel egentligen, den suger ju stenhårt, men jag vet att du, simpla tonåring som skiter i skådespeleri eller sammanhängande manus, gillar den)
är att om dem hade pratat engelska så skulle man lätt missta den för en "big budget Hollywood" produktion, men i själva verket är det en halvsmal, medelbudget produktion från Norge. Ibland lönar det sig att sikta lite för högt, har man tur så lyckas man och då lyckas man ordentligt.
Dessa troll kan nog inte sparka boll, men utan att ljuga kan jag säga att Trolljegeren kan få dem flesta Hollywood filmer att, i jämförelse asså, verkligen suga.
