A list of "ape"ic proportions 6: Rise of the planet of the apes

Så var vi äntligen framme vid slutet av den här historien...eller är det början ?
Du kommer få alla svar du någonsin kommer behöva i recensionen, och den börjar nu

This is the rise of the planet of the apes




Spoilers förekommer, men det visste ni väl vid det här laget






Will Rodman är en ung, framgångsrik forskare som kan vara något stort på spåren. Han har hittat ett botemedel mot alzheimers, han har testat medicinen på en schimpans,Brighteyes, som har visat en abnorm utveckling av sin intelligens på väldigt kort tid, men på grund av ett misstag så skjuts apan ihjäl och projektet stängs ner. Alla aporna som var inblandade avlivas, förutom en, Brighteyes nyfödda son. Will tar med sig ungen hem för att undvika ett han avlivas, och efter bara några dagar inser han att ungen är smartare än sin mamma, till och med smartare än människobarn. Åren går och Will fortsätter med sina experiment i hemlighet, han testar medicinen på sin dementa pappa som tillfrisknar helt och hållet på väldigt kort tid, han blir till och med smartare än innan. Ungen, som får namnet Caesar växer och växer, och i takt med att han växer blir han även mycket smartare. efter ungefär åtta år visar dock hans pappa tecken på regression, hans immunsystem skjuter bort medicinen och han insjuknar än värre än förut. Samtidigt så har Caesar växt och är nu så intelligent att han kan jämföras med en jämnårig människa, om inte smartare. Men när Wills pappa hamnar i bråk med deras granne så reagerar Caesar, han attackerar grannen och biter av hans finger, polisen blir inblandad och Caesar hamnar på ett hem för herrelösa apor eller nåt sånt. Där blir han, tillsammans med de andra aporna, slagna och behandlade som skit rent ut sagt. Caesar vägrar finna sig i detta, han listar ut ett sätt att fly och bryter sig in i Wills hus. Där tar han medicinen och inokulerar de andra aporna, men det här är den nya medicinen som Will har jobbat på, och aporna som för bara någon dag sen var helt vanliga apor, blir nu nästan lika smarta Caesar. Revolutionen har påbörjats...



Rise är helt klart den bästa filmen i serien, förutom ettan såklart, den är fortfarande helt fenomenal, den har mycket gemensamt med Conquest (vilket ju var den näst bästa filmen fram tills nu) eftersom den handlar om en intelligent apa som heter Caesar, han lär sina apkompisar att slå tillbaka mot dem som förslavat dem. Enda skillnaden i Rise är att aporna inte är slavar, dem är mer som fångar på ett fängelse men det är typ samma grej. Att använda sig av samma story (typ) som i Conquest var ett smart drag av manusförfattarna, eftersom det var i den filmen som tidslinjen bröts och framtiden skrevs om. Dem påstår det här är en reboot av historien men jag skulle nog kalla det en re-imagening, eftersom dem skriver om historien igen.


Först var det husdjuren som dog och aporna blev förslavade men lärde sig att slaveri är fel, dem blev smartare efter många år hos människorna, och dem gjorde revolt och i en sista desperat chans att vinna kriget så sprängde människorna alla sina atombomber, men aporna överlevde och förslavade de få människor som överlevde, när Taylor anländer och tillsammans med Brent spränger den sista bomben så dör alla apor och männsikor och jorden går under, men två apor överlever (här bryts tidslinjen och en ny framtid börjar skrivas vilket i stort sett förgör de två första filmerna) och reser tillbaka i tiden och förklarar för människorna hur jorden kommer gå under.

Människorna förhindrar detta genom att döda aporna men deras nyfödda son överlever och växer upp på en cirkus där han lär sig att vara mer eller mindre mänsklig. Många år senare har alla husdjur dött (precis som dem sade) och aporna förslavas, Sonen som nu växt upp blir också förslavad, men eftersom han är så intelligent så leder han en mindre blodig revolt och även om människorna avfyrar atombomber på sig själva så lever människor och apor som jämlikar i denna framtid.

Där slutar apornas planet serien och den andra tidslinjen.

Rise är en ny (tredje) tidslinje, den ändrar en hel del detaljer, aporna är smartare redan från början på grund av medicinen och dem försöker aldrig att revoltera så mycket som dem vill hitta sin egen plats i världen, några av människorna råkar bara vara i vägen. det blir aldrig något krig eftersom aporna inte försöker ta över men människan dör ut ändå, den nya medicinen som Caesar använder på aporna är högst dödlig för människor och ytterst smittsam. på bara några månader sprids viruset över hela världen (i en briljant sekvens som pågår bakom eftertexterna).

Detta innebär ju att det egentligen inte borde kunna uppstå något krig i framtiden (som i battle) men vem vet vad dem kan hitta på där borta i Hollywood.

Rise är verkligen en bra omstart dock är den inte en film som lånar sig till diskussioner lika bra som sina föregångare, den är en mer rättfram äventyrsfilm. Förutom vissa uppenbara attacker mot hur vi behandlar djur, speciellt apor, så finns det inte många fler samtalsämnen, kanske att vi borde tänka mindre på pengar och mer på att faktiskt ta vissa risker för att lyckas. Jag tycker dock att det var ett bra val av manusförfattarna. Dem fem första filmerna tog upp de flesta ämnena en film kan ta upp, så nu när dem startade om serien hade dem en chans att göra filmen mer underhållning än inlärning. Och allvarligt talat så tycker jag att apor och människor som slåss låter mer som underhållning är samhällssatir (jag tror jag har nämnt det förut men ändå), och underhållande var det.

Rise var ren underhållning från början till slut, bra skådespeleri från alla, speciellt James Franco som Will och John Lithgow som hans pappa, bländande foto och riktigt bra musik. Något som verkligen överraskade mig positivt var att den inte kändes för kort...det låter konstigt men jag ska förklara.
Dem flesta filmer jag har sett i år på bio så har dem flesta känts för korta, det spelar ingen roll hur lång filmen är (Pirates 4 var nästan 140 min lång) utan det handlar om hur man klippt den och hur man skrivit manuset. Oftast känns det so om en massa detaljer fick klippas bort för att filmen inte skulle bli för lång och därför känns den lite hastig ibland.
Rise hade inte det problemet, dem var 100 minuter lång men hann med alltihopa utan att kännas krystad. Vissa har klagat på att Caesars barndom går lite fort, men jag tycker att sättet dem gör det på (ett montage där Will diskuterar hur Caesars intelligens till bilder av hur Caesar klättrar i träden och samtidigt växer,skitbra ju). Jag har verkligen inget att klaga på när det gäller Rise, kanske vissa av karaktärerna kunde behövt lite mer tid att utvecklas. Förutom det så är Rise en riktigt bra film, inte ett mästerverk men helt klart en film som är lite bättre än det andra jag sett på bio den senaste tiden.



Djur i bur gör mig sur, men när djuren slår tillbaka sjunger jag i dur.

A list of "ape"ic proportions 5: Battle for the planet of the apes

Fem filmer senare så är vi framme vid slutet på historien om apornas planet. Hur gick det nu då ? blev det en sluten cirkel eller pajade dem allt med en onödig femte film ?
Allt detta och mycket mera får ni reda på när vi tillsammans tar oss an The battle for the planet of the apes...


Som vanligt så blir det en del spoilers




året är 20XX och aporna har helt och hållet tagit över planeten. De få människor som överlevde lever med aporna som arbetskraft, inte slavar men inte mycket mer än så heller. Caesar är numera självutnämnd kung och allt är frid och fröjd. Men alla apor är inte lika glada över att människorna behandlas så väl som dem gör och samtidigt funderar Caesar över hur det kunde gå så långt som till krig mellan människor och apor. Vad var det som gjorde människorna så rädda för aporna att dem var tvungna att förslava dem ? Svaret finns i ruinerna av den gamla världen men där upptäcker Caesar även människor, överlevare från kriget som blivit deformerade av radioaktiv strålning. När dem får reda på att apor springer runt i deras stad tolkar dem det som en krigsförklaring, och än en gång står människor mot apor i ett blodigt krig som ingen kan vinna...



Battle for the planet of the apes är nog den mest intressanta uppföljaren i och med att den inte bara kretsar kring saker som går att spegla i den verkliga världen. Förutom frågor som, är döden det rätta straffet för någon som dödat så diskuteras ämnena tidsresande och ödet en hel del. För i slutändan så sluts inte cirkeln riktigt, för att i den framtid som filmen utspelar sig i så lever människor och apor i harmoni vilket inte stämmer överens med originalet där människan var förslavad, men mycket av det som sades vara legenden om hur aporna kom till makten hände ju, så då är det möjligt att ändra på framtiden. Det gäller bara att inte veta hur det ska sluta, för då kommer man, hur man än gör, alltid att hamna där ändå, eftersom man inte behöver lista ut allt själv. I Conquest så visste människorna hur det hela skulle sluta så dem försökte ändra på framtiden, men misslyckades ju fatalt. Caesar växte dock upp utan vetskapen som hans föräldrar hade och kunde därför inte veta hur framtiden skulle se ut och kunde därför ändra på den.

Det är väldigt intressant att diskutera hur det hela egentligen gick till men eftersom alla detaljer om hur aporna kom till makten i den första framtiden (den som ettan och tvåan utspelar sig i) så går det inte att jämföra med den som femman utspelar sig i, men det spelar ingen roll eftersom den framtiden suddades ut från den framtida historien när Zira och Cornelius reste tillbaka i tiden.

Det är också något som är väldigt intressant, om inte Zira och Cornelius hade rest tillbaka, hur hade framtiden sett ut då ? Det går att filosofera i timmar om tidsresor, och det är nog vad manusförfattarna gjorde, men dem kom fram till exakt samma insikt som alla andra som någonsin fört den diskussionen.

Du kan inte veta hur framtiden kommer att se ut, även om du reser till den så kommer inte dem som måste vänta på den att uppleva samma framtid som du, för någonstans kommer någon som inte känner till framtiden att göra något som inte stämmer överens med det som kallas för dåtid i framtiden. Och det är vad Battle for the planet of the apes handlar om, vi måste forma framtiden till något vi kan leva i och vara nöjda med, det går inte att förlita sig på något som inte finns än. Det gäller att se till att nuet inte glöms bort, för då kommer vi aldrig att ha någon framtid.




Jag vet inte om jag överanalyserar det hela ? Det kanske bara är en dum film om apor och människor som skjuter varandra, spränger varandra och slår ihjäl varandra, för det är vad sista halvtimmen (av en film som är 78 minuter lång) består av, krig krig och mer krig.
Nej, jag tror att filmen ville försöka knyta ihop hela historien men utan att behöva sluta med ett så moloket slut, att dem kunde ändra på ödet eftersom det bara är på film. det kanske är det som apornas planet egentligen handlar om, människans ovilja att förlita sig på ödet och därför gör sitt bästa för att hitta på ett fiktivt öde vi faktiskt kan ändra på... Apornas planet blev just en sorts eskapistisk fantasi som endast existerar för att få oss att glömma vad som faktiskt väntar på oss i framtiden, men det är ju alla filmer så vem fan bryr sig ?

Att dem rebootar hela serien med Rise of the planet of the apes (biopremiär på Onsdag, jag har min biljett, var är din ? Skit samma, läs min recension istället) bevisar ju bara att hela historien om apornas planet bara är en fantasi som man kan skriva om hur man vill, så länge vi inte behöver tänka på hur det faktiskt kommer att bli i framtiden.

Tidsresor på film handlar helt enkelt om att människan, utav rädsla för sitt eget öde, leker gud med sin framtid, huruvida detta är bra eller dåligt ? Well, only time will tell...


Framtiden är osäker, men på att den är underhållande på film, är jag tvärsäker

A list of "ape"ic proportions 4: Conquest of the planet of the apes

Den här gången ger vi oss in i framtiden igen, men inte lika långt som förut. Nej den här gången så åker vi till det å så futuristiska 90-talet!
Det här är Conquest of the planet of the apes.



Spoilers Spoilers spoilers spoilers spoilers spoilers spoilers spoilers spoilers
Kanske...





Det har gått nästan 20 år sedan Zira och cornelius landade i vår tid och blev nedskjutna för att förhindra förslavningen av mänskligheten, nu har istället apor blivit slavar. För åtta år sedan dog alla hundar och katter utav ett tidigare okänt virus som följt med aporna från framtiden, människan kunde ju absolut inte leva utan ett husdjur, så då fångade man in apor och hade dem som husdjur istället. Efter bara några år insåg man att apor var tillräckligt smarta för att lära sig simplare jobb, så som städa, servera, putsa skor och så vidare. Så nu klassas apor som arbetsslavar istället för djur, men eftersom dem faktiskt är djur så anser alla att man kan behandla dem som man vill. Samtidigt så har Zira och Cornelius barn överlevt
(hur undrar ni, jo så här är det. Jag spoilar en hel del i mina recensioner, men jag tänker inte servera er filmen på ett silverfat. Om ni vill ha hela storyn får ni faktiskt ta och se filmen)
och har uppfostrats av Armando, mannen som hjälpte Zira och Cornelius att fly. Caesar, som han kallas, är nu vuxen och minst lika intelligent som sina föräldrar, om inte lite smartare eller dummare, det beror på hur man ser det. Han är inte religiös men har heller inte sina föräldrars Stillsamma sinne, han är mycket mer känslosam och reagerar mycket starkare på allt som händer runtomkring honom.
Efter att han får se en apa misshandlas mitt på gatan för att han inte gör sitt jobb blir han så arg att han skriker rakt ut "you dirty human bastards!" Grejen är bara den att apor kan inte prata, de enda apor som någonsin kunnat prata dog för 20 år sedan. Armando blir inkallad för utfrågning om sin apa men innan dess så gömmer han Caesar bland de andra aporna. Caesar blir såld till guvernörens (en riktig ärkeskurk) assistent som butler typ.
Armando är fortfarande fast och efter flera dagar har han fortfarande inte erkänt att hans apa kan prata, en sak leder till en annan och han blir mer eller mindre utkastad från 30 våningen. När Caesar får reda på detta inser han hur onda människor är och nåt måste göras. Han samlar alla missnöjda apor och tillsammans startar dem en revolution...


Det här är helt klart den bästa uppföljaren, den slår inte ettan men den är fortfarande riktigt bra. Till skillnad från trean så är Conquest inte alls rolig, redan från början målas hela skärmen svart och det blir aldrig ljusare. Aporna behandlas så illa att det är inte svårt att referera till hur judarna behandlades under andra världskriget, blandat med slavtiden i Amerika. Det är också det som är filmens stora diskussionsämne, är det rätt att behandla någon sådär bara för att dem inte kan prata (för det är i stort sett den enda skillnaden mellan aporna och människorna i filmen) eller är det rätt att behandla någon sådär ? spelar ingen roll om dem är människa eller apa.

Man kan tycka att det känns lite väl tungt för en film om apor att ta upp diskussionen om slaveri men Conquest gör det så väl, jag tyckte faktiskt att vissa av scenerna när aporna blev misshandlade, tvingade att arbeta utan någon vila och fängslade flera stycken i tomma rum utan mat, var riktigt otäcka. Sen förstärkte dem känslan av Nazityskland genom att ge alla poliser och officiella personer i filmen helt unisont i svart, rena rama SS liksom. Så när revolutionen väl kom så var det inte svårt att välja sida, men samtidigt så undrar man om Caesar handlar rätt när han kallblodigt låter ett dussintal gorillor slå ihjäl guvernören och hans polisstab. Vad är det som skiljer honom från människan då ? Men man kan förstå att han är arg. Efter allt han har sett kan man förstå varför han väljer att döda människorna istället för att lära dem.


Conquest of the apes är en oväntad nyanserad och djup film, den utvecklar inte riktigt allt den vill lyfta fram men för att vara den fjärde filmen i serien om apornas planet så är den riktigt bra.

En kul detalj som för mig förstörde filmen är att i Escape from the planet of the apes så förklarar Zira och Cornelius exakt hur det gick till när aporna tog över. Det hela började med att alla hundar och katter dog i en egendomlig sjukdom så människan tog apor till husdjur istället. Sen började man använda aporna som billig arbetskraft och man förslavade alla apor, men aporna blev för intelligenta och när dem förstod vad konceptet slaveri innebar sade dem ifrån, en apa tog det första steget och yttrade det första ord en apa någonsin sagt "NO"


I escape dödar dem ju Zira och Cornelius för att människorna vill inte att detta ska kunna hända, men när sen deras husdjur dör av ett tidigare okänt virus, anar dem då inte att framtiden inte ändrats ? Varför tar dem apor som husdjur ? Minns dem inte vad Zira sade ? Det hela känns så jävla hjärndött, men det kanske är meningen att man ska tänka så, som för att förstärka känslan av att människan är för dum för sitt eget bästa (redan i ettan sade ju dem att det ligger människans natur att förgöra sig själv, vilket dem ju gör två gånger. Och nu en gång till i Conquest)
så det passar väl in.


Nu finns det ju bara en film kvar så jag gissar på att den kommer sluta cirkeln som började med att människan reste i tiden och upptäcker att i framtiden så har människan förlorat ett krig mot aporna. Och nu, i dåtiden så startar aporna krig mot människorna som förslavade dem på grund av det som aporna förklarade skulle bli människans undergång, men vem vet ?

Vi får vänta tills imorrn och se om det faktiskt blir en cirkel eller om hela denna väldigt utstuderade tidsresefilosofi bara rinner ut i sanden...


Ibland ,om man sin apa tvingar att slava och fängslas fast, så får man i revolutionens anda stå sitt kast.

A list of "ape"ic proportions 3: Escape from the planet of the apes

Ännu en dag, ännu en apfilm, denna gång är det Dags att fly undan domedagen i Escape from the planet of the apes



Än en gång måste jag varna för en del spoilers, bara så ni vet.




Jorden är öde igen, precis som den var när vi förstörde den första gången. både människor och apor är utrotade...eller är verkligen alla döda ?

Två år efter det att Taylor och hans medarbetare gav sig av på sin resa, och troddes vara borta för evigt, kraschar ett rymdskepp utanför Kaliforniens kust. Militären är snabbt på plats och bärgar farkosten, när dem lyckas bända upp dörrarna kommer tre astronauter ut men det är inte Taylor, Landon och dodge som kommer ut, istället kommer tre apor ut ur farkosten.
De tre aporna tas till ett Zoo och där upptäcker veterinärerna att dessa inte är några vanliga apor , dem bär kläder och kan prata, inte bara vissa ord utan hela meningar, dem verkar vara lika intelligenta som vilka människor som helst...

Vad veterinärerna inte vet (men som vi som sett ettan och tvåan vet) är att dessa apor kommer från framtiden, en framtid där apor är den dominanta rasen och människor beter sig och behandlas som djur.
De tre aporna är Zira, Cornelius och en Dr.Milo.
Det tar inte lång tid innan Zira och Cornelius (Milo blir dödad av en gorilla på zooet, helt oprovocerat) blir accepterade för vad de är, och människorna behandlar dem som jämlika, dem får bo på hotell, dem blir guidade runt stan och får träffa allehanda "viktiga" personer, inklusive Presidenten.
Men alla är inte lika positivt inställda till dessa apor. När Zira och Cornelius förklarar var dem kommer ifrån, hur dem kunde bli så smarta och hur det kom sig att jorden förintades i framtiden, så är det vissa människor som känner att det kanske inte är så bra att låta aporna leva vidare om det kommer leda till människans undergång.


Escape from the planet of the apes är en riktig bagatell till film, Den tar inte upp några viktiga eller aktuella frågor, som dess föregångare gjorde, men det som ändå gör den intressant är att den istället för att spegla våran värld så som ettan och tvåan (Planet of the apes och Beneath alltså) så skapar den sin egna tidslinje och försluter hela historien i sin egen dimension. Escape är vad man skulle kunna kalla för startskottet på historien om apornas planet. istället för att vara en metafor för något annat så är Escape ren och skär underhållning, huruvida detta är att utveckla serien eller bara sträva bakåt för att kunna tjäna lite lätta pengar vet jag inte.

Man skulle kunna se det som att 20:th century Fox bara ville tjäna pengar på en redan populär filmserie, och det var nog just så fallet var, men på något sätt så lyckas dem göra filmen intressant. Escape är en överraskande varm och humoristisk film som lyckas blanda drama och äventyr på ett ganska lyckat sätt.
Samtidigt så är Escape precis lika onödig som Terminator salvation. Vi vet sen tidigare filmer hur det kommer sig att jorden går under och hur robotar (eller i det här fallet apor) mer eller mindre tar över planeten och förslavar människorna.
Men till skillnad från salvation (jag spottar på den filmen) så förlåter man Escape för den är faktiskt underhållande.


Nu har dem lyckats göra två väldigt riskabla uppföljare på en perfekt film. Förhoppningsvis gör dem som rutinerade gamblers och lägger av när dem är på topp...men nej, det kom två filmer till. hoppas dem inte förstör allt nu, vi får väl se, imorgon när jag recenserar Conquest of the planet of the apes (asså dessa titlar asså).


Från framtid till dåtid, så tror jag att alltför intelligenta apor bland människor aldrig kommer ha något vidare glid.

A list of "ape"ic proportions 2: Beneath the planet of the apes

Så var det dags för den andra filmen i historien om apornas planet.


Uppföljare är bra, jag vet att många ogillar uppföljare men tänk bara på The empire strikes back och Gudfadern 2, dessa är praktexempel på uppföljare. Samtidigt finns det ju en hel del uppföljare som vi kunde ha sluppit. The hills have eyes 2, Speed 2, Matrix reloaded och Matrix revolutions. dessa är skräckexempel på filmer som verkligen smutskastar sin föregångare. Frågan är då, att göra en uppföljare till en så hyllad film som Apornas planet, är det verkligen klokt ? We are about to find out.

Den här gången går det inte att undvika spoilers, så jag varnar alla er som inte sett filmen.




Beneath the planet of the apes tar vid precis där Planet of the apes slutar, Taylor och Nova hittar Frihetsgudinnan. Rostig och halvt nedsjunken i marken, Taylor kom aldrig till en annan planet, han reste bara i tiden och landade på jorden igen. Allt var förgäves...
Samtidigt, ute i den förbjudna zonen har ett nytt rymdskepp kraschat. Den enda överlevande är astronauten Brent, Han och hans överordnade lämnade jorden bara några månader efter Taylor och följde samma kurs för att se vart han tagit vägen. Väl framme möts Brent av en öde planet som inte verkar vara bebodd, men så stöter han på Nova, Kvinnan från första filmen, hon kommer ridande på en häst med Taylors namnbricka runt halsen. Brent lyckas få henne att ta med honom till Taylor, men istället hamnar dem i "Ape city" där alla apor bor. Dem får reda på att efter incidenten med Taylor så anser Gorillorna (Gorillorna utgör apornas militära makt) att människorna är ett hot och att någonstans i den förbjudna zonen finns fler intelligenta människor som måste utrotas. Apornas andlige ledare, Dr. Zaius, har inte mycket att säga till om längre eftersom hans religion inte längre går att lita på. Samtidigt så håller aporna på att svälta och generalen, Ursus, ser detta som ett ännu starkare argument att ge sig ut i den förbjudna zonen i hopp om att hitta bördig mark.

Brent och Nova blir tillfångatagna men lyckas fly med hjälp av Zira och Cornelius, dem blir jagade av armén och för att komma undan gömmer dem sig i en grotta i den förbjudna zonen. Där nere får Brent se att han aldrig riktigt lämnade jorden, precis som Taylor före honom inser han människans enfaldighet. Brent och Nova letar sig djupare ner i grottan och där upptäcker dem att "under apornas planet" har människorna fortsatt leva efter katastrofen som ödelade jorden, dem har även utvecklats vidare, bortom det vi kallar mänsklighet...


Enligt mig så är Beneath the planet of the apes, en bra uppföljare, inte lika bra men bra.
Den har, precis som sin föregångare en hel del att säga till om. Ämnena är en naturlig utveckling efter vad dem behandlade i ettan. Denna gång handlar det om hur ett mer och mer sekulariserat samhälle faller sönder under två stridande ledares konfrontationer. Ursus, med sin militära makt tar snabbt övertaget och Dr. Zaius måste mot sin vilja följa med armén ut i den förbjudna zonen i hopp om att kunna beskydda aporna från sanningen men också för att inte sätta sig upp mot den starkare makten.

Sen sen tar dem upp ämnet religion, och hur sektliknande sådana lätt kan driva sina följare i fördärvet. Människorna som lever under marken tillber alla den nya guden, en atombomb som aldrig avfyrades, men som sista försvar så planerar människorna på att använda bomben mot aporna, men dem verkar inte förstå att bomben kommer inte bara förinta deras fiender, utan dem själva också. Dem är blinda inför sanningen på grund av att dem slaviskt följt sin religion under alla dessa år.
Taylor och Brent, som inte är religiösa, ser fort misstaget som människorna kommer att göra och försöker förhindra att aporna och människorna möts i strid, men precis som i våran tid så kan vi inget annat än att slåss mot varandra och när Aporna skjuter ihjäl brent tillsammans med dem andra människorna inser Taylor att den här världen inte är värd rädda den heller. Precis innan han själv dör av en skottskada avfyrar han bomben och raderar alla fel vi någonsin begått.
I slutändan var det det enda vettiga att göra, istället för att låta historien upprepa sig om och om igen.


Detta hade varit ett verkligen bra slut på historien om våran och apornas planet, men även om "Beneath" fick dåliga recensioner så drog den in sin budget tre gånger om på bio och därför är det lönsamt att göra en uppföljare till. Vi får se hur det blir med det...

Hela filmen genomsyras också av ett tämligen starkt antikrigs budskap. Zira motsäger Gorillornas aggressiva politik och när Armén ska dra iväg till den förbjudna zonen samlas ett antal apor och skapar en mänsklig mur för att hindra dem, men precis som i den riktiga världen går det inte att stoppa ett krig med något annat än att gå till motattack. Jag gissar på att detta kom sig naturligt eftersom filmen är gjord på början av 70-talet och filmen handlar om krigande ideologier.

Allt som allt är Beneath en ganska larvig film. människorna går omkring i prästsärkar och använder telepati i stället för att prata, och varje gång dem "telepaterar" så piper det till som en B-films laserstråle. Hela konceptet med att följa upp en så perfekt historia som Apornas planet (även om dem lyckades i "beneath med att göra en fortsättning relevant)känns onödigt. Uppföljare till en film som inte har ett cliffhanger slut eller öppet nog blir lite krystat, men i Fallet Beneath the planet of the apes så lyckas dem rädda situationen med ett nästan lika intelligent manus som i ettan. Dock kommer man, varje gång man pratar om Apornas planet, bara komma ihåg ettan.


Att göra en film om apor VS människor där dem inte slåss kräver en uppföljare där dem faktiskt slåss förstås, Beneath the planet of the apes är en ganska bra film, men väldigt onödig, och onödigt blödig.

A list of "ape"ic proportions 1: planet of the apes (1968) och Planet of the apes (2001)

Re-makes, uuuuuuhhhhh vad jag hatar Re-makes. Nej det finns ett par som är bra, och idag ska vi ta reda på om Tim Burtons Apornas planet är något att ha eller om Originalet är kungen bland apor VS människor filmer.

Välkommen tillbaka till Sveriges mesta nördblogg.

Och det blir ett dubbelt återvändande,




Planet of the apes (1968)


Originalet är vad många skulle kalla för en klassiker, en tidlös film, en film som alla cineaster borde se åtminstone en gång. Jag har aldrig sett den det är en film som jag har velat se men det har liksom aldrig blivit av, under åren har jag haft mina chanser men alltid missat dem. Så nu när Rise of the planet of the apes (vilken jävla titel asså) snart har premiär tänkte jag att jag skulle se allihopa, så att man kan vara fett dryg när man kommer ut från biografen "ja den var väl bra men jag tycker nog att Conquest of the planet of the apes (än en gång, vilken jävla titel)"

Planet of the apes Handlar om fyra astronauter som år 1972 ger sig ut i rymden med ett rymdskepp som kan färdas snabbare än ljuset och därför snabbare än tiden. Deras mål är att nå fram till planeter som ligger så långt bort att man endast kan ta sig dit genom tidsresor, att dem på ett år egentligen ska ha rest flera tusen år. Men efter bara några månader kraschar dem på en okänd planet tre av astronauterna, Taylor, Landon och Dodge vaknar ur sin hypersömn men deras fjärde besättningsmedlem, Stewart vaknade aldrig, Hennes hypersömnkammare sprack någon gång under resan och hon åldrades i normal hastighet. Men det är inte deras enda problem, Skeppet kraschade i en sjö och håller på att sjunka till bottnen. De tre överlevande tar sig ut ur skeppet och inser att dem är fast på denna öde planet. Efter timmar på jakt efter vatten hittar dem något som liknar människor men dem verkar inte kunna prata, dem beter sig som om dem kom från stenåldern. Ett ljud hörs och från ingenstans dyker apor upp, men det här är inga vanliga apor. Dem bär kläder, rider på hästar och använder skjutvapen. Människorna flyr men kommer inte långt innan dem blir infångade Taylor och Landon blir också fångade medan Dodge blir skjuten och lämnad med de andra döda.

Taylor, som får ett skott i halsen vilket gör honom stum, separeras från Landon och blir satt i fångenskap i apornas laboratorium. Vad är det här för en planet ? Människor beter sig som vildar ute i skogen och Aporna Bor i städer, har kläder, pratar och lever i ett högst civiliserat samhälle, Hur kan det vara så här ?

Alla ni som har sett filmen vet ju varför, men om det är någon som inte har sett den så ska jag inte avslöja det men jag måste varna för eventuella spoilers framöver så, var försiktig.

jag visste nästan ingenting om den här filmen innan jag såg den, det enda jag visste var hur den slutade. När jag såg den blev jag lite besviken, jag hade förväntat mig lite mer action, lite mer spänning, men filmen är först och främst ett sorts experiment, ja det kan man nog kalla det. När Taylor avger sin sista rapport innan han lägger sig för att sova sin hypersömn berättar han varför han gick med på att göra den här resan. Han var trött på att se människorna systematiskt förstöra jorden och sig själva, det finns ingen kärlek kvar och det som vi kallar mänsklighet existerar knappt längre, så därför vill Taylor följa med på resan, han vill vara med när mänskligheten börjar om på nytt, han vill försöka ändra på det som gick fel genom att vara med från början. Men denna nya planet dem hamnar på skiljer sig inte så mycket från vår egen, om något så är det värre här. Aporna lever under religionens hårda styre och vetenskapen hamnar i skymundan, och människorna har det ännu svårare, dem behandlas och beter sig som djur. Men samtidigt finns det något positivt i det hela, på horden kunde Taylor aldrig älska någon, han kunde älska med människor, många människor (en replik som bara Charlton Heston kan leverera utan att låt som världens jävla douche bag, ok nästan utan att låta som en Douche bag) men han kunde aldrig känna sann kärlek. Här är människan så oskuldsfull att det är svårt att inte älska dem, men samtidigt är det inte rätt att Aporna ser ner så på männsikorna. Taylor, efter att fått tillbaka sin röst, försöker övertyga aporna att människor egentligen är intelligenta, till och med smartare än aporna. Zira en psykolog som specialiserat sig på att utforska människans psyke i hopp om att hitta någon sorts apighet (fan vad skumt det låter när man vänder på det) tror honom och tillsammans med hennes fästman Cornelius, som är arkeolog, försöker Taylor övertyga det heliga rådet. Det heliga rådet styr landet med hjälp av religion, dem påstår sig främja vetenskapen men det är uppenbart att dem egentligen förkastar den.

Vad man inte får veta från början är att Dr. Zaius, ledare för rådet, vet att människorna, en gång, i tiden var intelligenta för han har varit bortom gränsen till den förbjudna zonen och han har sett ruinerna av en civilisation som härskade över den här planeten långt innan aporna gjorde det.

Planet of the apes är i grund och botten en ganska dålig film.Den utspelar sig mestadels på samma tre platser och består mest av en massa apor som pratar med varandra och går runt som människor. På 60-talet, var det säkert helt omöjligt att föreställa sig något sådant, men med dagens mått mätta övertygar inte effekterna särskilt bra. Vad som däremot gör filmen intressant är det den försöker säga, jag vet inte om jag överanalyserar (stop me if I am) men manuset tar upp inte mindre än fyra stora ämnen. Religion kontra vetenskap, Storebrors konceptet, människans självdestruktiva natur och det ovärdiga sätt vi behandlar djur på i vårt samhälle.

Först har vi Religion VS Vetenskap.
I filmen är religionen den livsstil som de flesta apor lever efter, dem som inte gör det ses ned på och deras teorier om mänsklig intelligens och att aporna inte var den första civilisationen på planeten smutskastas. Ledarna för aporna inser att det är lättare att styra ett folk med hjälp av gudsfruktan än fri vilja. Men det finns även en annan förklaring till varför dem väljer religion framför vetenskap.

Storebrors konceptet

Under hela filmen får man höra om de arkeologiska fynd som ska bevisa människans intelligens men man får inte se dem för att dem finns i den förbjudna zonen. Dit får ingen gå och rådet är noga med att undangömma alla tecken på att människor skulle kunna vara intelligenta och att vetenskapen är bättre än religion, men där bara för att Dr. Zaius vet något som ingen annan vet. Han vet att människorna en gång var intelligenta, till och med smartare än aporna (precis som Taylor sade...) Han har som sagt sett ruinerna men han har också sett att människorna gick för långt, dem lät tekniken ta över och dem blev maktgalna och blinda för sin egen utrotning. Dr. Zaius vill inte att historien ska upprepa sig och tänker därför göra allt han kan för att hålla utvecklingen tillbaka, precis det som Taylor ville uppnå med rymdresan. På ett sätt så är denna planet precis så som Taylor ville att det skulle vara men han var naiv nog att tro att det skulle fungera. Nu är han fången i sin egen utopi och han gillar det inte alls.

Människans självdestruktivitet
Den sista diskussionen som Taylor och Zaius har handlar om varför Zaius har valt att dölja sanningen för resten av aporna. Han förklarar det med att han har sett hur det gick för människorna på den här planeten, han vet att dem förgjorde sig själva och han hade chansen förhindra det med hjälp av falska profetior och selektiv tyranni. Han ansåg att hellre leva under ett hårt styre men ändå leva och frodas i måttliga mängder än att bränna ljuset i båda ändarna och dö ut långt innan man borde. Dr Zaius väljer att bli det nödvändigt onda för att människornas misslyckande inte ska upprepa sig hos aporna.


Animal cruelty

Det är uppenbart att det sätt som aporna behandlar människorna på är en direkt attack mot hur vi behandlar djur i dagens samhälle, vi utför plågsamma tester på dem och bryr os inte alls om deras välmående för dem har ju ändå inga riktiga känslor, dem är ju bara dumma djur. Om det är nåt vi kan lära oss av Planet of the apes är att vissa av de djur vi doppar i salpetersyra kanske känner en aning smärta och om vi bara försöker så kan vi nog lära oss att kommunicera med vissa av dem.


Så vad ska man säga om hela konceptet "planet of the apes" Det är en väldigt intelligent film. Den vill lära oss så mycket samtidigt som den vill underhålla. Till slut tycker dock jag att det hela blir lite vimsigt, ena sekunden diskuterar dem religion och i nästa vill dem bli befriade från rådets tyranni. Den hoppar fram och tillbaka mellan de olika ämnena och för att hinna med alltihopa måste man offra något, och det blir underhållningen. Filmen är extremt seg och står stilla i över 40 minuter i mitten, man önskade att dem hade gjort manuset till en vetenskaplig presentation med bilder och diagram istället och utifrån det gjort en film som hade kunnat släppa lite på det allvarliga och vara lite spännande istället, missförstå mig rätt, jag älskar intelligenta filmer, men i fallet Planet of the apes hade jag önskat att äventyret hade fått lite mer utrymme.
Vilken tur att Hollywood gjorde en ny version av filmen, den kanske kan bli lite mer spännande.




Planet of the apes (2001)


Tim Burton Är en mästerregissör. Vad ni än säger så kommer jag alltid att avguda honom, men när han fick uppdraget att "rimejka" Planet of the apes tror jag han slog i huvudet eller nåt, för det är fan en av de sämsta filmerna jag någonsin sett.

Jag har inte läst boken så jag kan inte påstå att jag vet om någon av filmerna följer storyn i den, men om man gör en Re-make på en så omtyckt film bör man väl följa originalets story till viss del. Men nja, Storyn är typ samma men istället för att kanske uppdatera filmen och göra den mer modern kanske ta upp ämnet djurplågeri eller religionsfrågan eller storebrors grejen, men nej. Jag sa att jag ville ha mer action och det fick jag, men det visade sig att jag var alltför naiv i mina önskningar, man kan inte bara önska sig mer action och tro att filmen kan behålla sin intelligens (hmm, påminner om nån annan som önskade sig nåt, men när han fick det insåga han hur fel det var). Det finns inte så mycket att säga egentligen, en Planet of the apes från 2001 är en dum jävla film, Mark Whalberg är astråkig som den mänskliga huvudrollen och alla andra människor ser ut som om dem är höga eller nåt för dem bara stirrar rakt fram och visar inga känslor. Det faktum att aporna ska vara mer mänskliga än människorna på denna planet tillintetgörs när man inser att aporna är vilda djur som frustar och hoppar omkring och skriker och sniffar på allt, medan människorna lever i stammar och kan prata och diskuterar sitt förtryck.
Det känns inte som om aporna är mycket bättre än människorna. Dem är bara starkare än dem och har därför övertaget. Kanske är det det som är konceptet med hela filmen, att dem starkaste kanske är dem som har makten, men dem är inte alltid dem som borde ha den...Nej, det är bara en dum film om apor i armor som hoppar runt och slåss med människor i höftskynke, jävla skitfilm.
Det enda ljuset i denna nattsvarta soppa var Rick Bakers Make upp, det såg faktiskt ut som apor som gick runt och pratade, ibland visste jag inte om dem hade använt riktiga apor eller om det var folk i kostym. Den andra höjdpunkten var Paul Giamatti som en slavdrivande orangutang, hur bra som helst. Han utnyttjade det faktum att make-upen lät honom uttrycka sig med sitt ansikte trots den tunga sminkningen. Om han någon gång skulle vinna en oscar så skulle det vara för sin roll i American Splendor, men förutom den så skulle jag nog säga Planet of the apes.

Förutom apkostymerna och Paul Giamatti finns det inget som gör Planet of the apes(2001) värd att se, sky den som pesten.


Så om man ska kortfatta det hela ?
Orginalet var en en häftig film som samtidigt hade något viktigt att säga och den är fortfarande en ytterst intressant film, om än lite seg ibland.

Re-maken kan äta min skit, se den inte

Om du ska jämföra en människa med en apa, se då till att välja ett praktexemplar och inte leta omkring på botten och skrapa.