Warm bodies

Bra filmer är inte så ovanliga kanske, men bra zombiefilmer är en mer sällsynt händelse. För varje bra zombiefilm man ser finns det säkert tio värdelösa, så varje gång en ny zombiefilm dyker upp på bio får jag väldigt blandade känslor. Och för det mesta så blir man besviken, men riktigt så var inte fallet med Warm bodies.



I Warm bodies har jorden gått under (big surprise, eller hur ?) och de få människor som överlevt måste nu slåss för sina liv mot det nya topprovdjuret, zombies. En av dessa zombies är R. Han går runt mållöst på en flygplats där han filosoferar över sitt (efter)liv, han är helt klart inte nöjd med att vara död.Till skillnad från de flesta andra zombies verkar han ha en aning mänsklighet kvar och allt han önska är att kunna...liksom slippa behöva hjärnor, det jobbiga är att det är hans instinkt nu för tiden. Men så träffar han Julie och någonting händer med honom, hans hjärta börjar slå...




Först kändes det som en billig Twilight kopia, en ungdomsfilm, baserad på en bok mind you, om en flicka som blir kär i en övernaturlig varelse (eller det är ju faktiskt tvärtom men ni fattar vad jag menar) och de är inte alls gjorda för varandra men kärleken är starkare än allt. Jag ba "nej, den går fett bort" men samtidigt så var det ju spännande med en så annorlunda zombiefilm, det är sällan man ser en zombiekomedi (sist var nästan tio år sen och det var nog första gången). Och det faktum att det var Jonathan Levine (50/50 regissören) som både skriver och regisserar. Helt klart en av filmvärldens nya stjärnskott och han väljer att göra en zombiefilm, mycket modigt. Och det faktum att han gör en komedi är ännu modigare, och det faktum att han faktiskt lyckas med det hela är helt sjukt.
Istället för att göra en riktigt ostig löövstory så har han skapat sorts odöd version av Romeo och Julia (R och Julie, två rivaliserande "familjer", inte direkt sublima hints men ändå) och den är rolig också. Dock så måste jag säga han bryter mot en hel del zombiefilmsregler.

1. Man kan inte bota en zombie. Många har försökt men i slutändan är motbevisen överväldigande. Shaun of the dead, Day of the dead och Resident evil extinction är alla bevis på att det enda som man lyckats med under snart 50 år är att lära zombies de mest basala komandon och ord, mer än så går det inte, tyvärr. Att en Zombie skulle kunna bli mänsklig igen för att hans hjärta börjar slå igen (bara det är omöjligt, Blodet i en zombies ådror torkar ut och blir i stort sett till damm efter bara några veckor) är totalt puckat, men det bidrar ju till att det bli en väldigt fin kärlekshistoria så ok då.

2. en zombie kan inte återuppleva människors minnen bara för att han/hon äter en människas hjärna. Först och främst så låter det mer som magi än vetenskap, och förutom det så är en zombies hjärna mer eller mindre rutten. Det enda som fortfarande fungerar är delar av ödlehjärnan, även detta har bevisats i flertal studier (se, än en gång, Day of the dead och även Dawn of the dead (orginalet) om ni inte tror mig). Det skulle vara som om vi fick en kossas muskelmassa bara för att vi äter en hamburgare...Nu funkar det ju typ så, man måste bara förbränna hamburgaren på rätt sätt, så jag antar att jag får gå med på det regelbrottet också.




Som ni kanske fattat vid det här laget så är Warm bodies en väldigt okonventionell zombie film, men som trots sitt hädiska nytänkande, ändå kan få en zombipuritan som jag att acceptera de mest befängda påhitt. För även om jag flera gånger under filmen satt och skakade på huvudet som en gammal gubbe på en One direction konsert så var jag till slut tvungen att erkänna att utan alla dessa regelbrott hade Warm bodies inte alls varit den underbara film som den var...