Mama

Vad är grejen med Guillermo Del Toro ? Vad är hans fascination med barn som förlorar sina föräldrar och hittar en ny jättemysig familj (oftast) ,endast för att när filmen närmar sig sitt slut, så visar det sig att ungen är fett ond eller förföljs av ondska eller nåt liknande. Ok, jag ska inte hata för mycket, Det finns en hel del filmer om onda barn eller barn som utsätts för ondska som Del Toros inte är inblandad i, men det går icke att förneka att hela "onda barn och oskyldiga barn i hemska situationer" genren fick ett rejält uppsving i och med Pans labyrint. Det är ju filmen som satte Del Toros namn på kartan med undertiteln "seriös filmskapare".

Men vi är inte här för att diskutera huruvida Guillermo Del Toro är en bra regissör/manusförfattare. Vi ska diskutera Mama.




Efter att hans företag gått under pga den stora finansiella krisen som plågade de förenta staterna för några år sedan (en kris som fortfarande kan märkas av men som vid det här laget inte är så intressant att höra om i film längre) bestämmer sig Jeffrey för att skjuta sin fru (?) och dra från stan med sina två döttrar. Redan här började jag undra, det kan vara för att jag letade efter min biljett som fallit ner under min stol som jag inte fattade varför han skjuter sin fru, men förklaringen som ges senare i filmen är just för att han har gått i personlig konkurs...Och därför skjuter han sin fru, man får aldrig veta om de grälade angående detta och att stressen och rädslan fick honom att handla en aning drastiskt, eller om han bara tappade förståndet och sköt henne bara för att.
Nej, enligt filmen så blir han av med jobbet, åker hem, skjuter sin fru och drar iväg med sina barn (gnuggar pannan med båda händerna) men vi går vidare. Efter att ha insett att det inte är bra att bränna på i 190 på en snöig landsväg så finner sig Jeffrey strandad i en mörk och kall skog, med två små barn att ta hand om. I verkligheten kunde situationen utspelats på tre olika sätt.



1.

efter att bilen sladdar av vägen och störtar ner för ett mindre berg (vilket den gör) så dör alla i bilen, polisen hittar den några dagar senare och preskriberar det hela som ett vansinnesdåd av en desperat man



2.

Bilen sladdar ner för berget, men alla överlever, synd bara att de nu är fast i en mörk och kall skog. Efter några timmar dukar fadern under på grund av kylan och barnen (tre och ett år gamla) vet inte vad de ska göra, de tror pappa sover så de kurar ihop sig bredvid hans lik och vaknar aldrig igen. Extremt hemskt men väldigt sannolikt tyvärr.




3. Alla överlever kraschen, pappan lyckas göra upp en eld på något sätt och de kan hålla sig varma ett tag, men när några dagar gått så har den temporärt tokiga pappa fått vettet tillbaka (troligen för att han är för hungrig för att vara på rymmen) och försöker ta sig upp på vägen igen, stoppar en bil och får skjuts till ett sjukhus. Där berättar han sin historia, doktorn känner igen honom från bilderna på nyheterna och ringer polisen.
Pappan hamnar i fängelse och barnen hamnar hos moderns syster.




Det hade ju varit en ganska kort och tråkig film om något av dessa scenarion var det som manusförfattaren valde. Så istället gick han en annan, väldigt oresonlig, väg.


Alla överlever kraschen och eftersom det är en kall och mörk skog så bestämmer sig pappan för att det är bäst om de rör lite på sig, de börjar gå helt enkelt. Man undrar lite vad han tror att han ska hitta i skogen, förutom snö och träd liksom, men som en hägring i öknen ser pappan räddningen. Ett enda ensamt hus, mitt ute i skogen...Ok, stopp, jag måste bara reda ut det här. Visst kan man hitta ett ensamt hus ute i skogen, speciellt i filmer, det finns ju hur många gamla ruckel som helst ute i skogarna som stått kvar sen tiden innan den industriella revolutionen. Det har jag inga problem med, men grejen med det här huset som det hittar är att det är inget gammalt torp från 1834. Det är ett ganska så chict inrett litet hus från tidigt 70-tal (om inte arkitekt-Tobbe är helt off). Där inne finns en öppen spis som pappan, med viss möda, får igång och det verkar som om det tänds en låga av hopp...
Pappa Jeffrey snetänder dock snabbt igen och inser att det inte kommer att hålla att bo ute i skogen så han bestämmer sig för att skjuta sina barn och sen sig själv (suck, kom han att tänka på det nu, kunde han inte bara skjutit alla på en gång när de fortfarande var hemma liksom ? Jag fattar ju varför, men ändå).


Han ska precis skjuta den äldsta dottern när något mörkt och ondskefullt rycker tag i honom och slukar hans själ (vrider nacken av honom alltså) Dottern ser dock inte riktigt vad som händer för hennes glasögon gick sönder i kraschen. Fem år passerar och Pappa Jeffreys tvillingbror Lucas har letat frenetiskt efter sina brorsdöttrar och sin bror. När två jägare, anställda av Lucas för att leta igenom skogen, till slut bestämmer sig för att ge upp (om man inte hittat dem efter fem års letande i en och samma skog så borde man gett upp för länge sen tycker jag, hur ska de ens kunnat överleva i fem år ? Och vad är det som säger att om de nu överlevde, faktiskt är kvar i skogen och inte tog sig därifrån och lever i exil i Grekland eller nåt ?) Nåväl, barnen är vid liv men har assimilerats av skogen och är mer djur än människor. De omhändertas av myndigheten och efter att ha blivit någorlunda acklimatiserade till den civiliserade världen så flyttar de två systrarna hem till farbror Lucas och hans flickvän annabell, men något har följt med systrarna, något som bodde i skogen. Något ondskefullt...




Mama är verkligen en proper skräckfilm, både på gott och ont, Den faller ner i alla de klassiska klyschorna, barn som bär på en hemlighet, en familj flyttar in i ett stort, nytt hus. Ena föräldern vägrar se barnens "onda" sida medan den andra inte alls diggar barnen. Filmen är full av tillfällen där man himlar med ögonen och undrar varför folk i skräckfilmer aldrig ser på skräckfilmer själva, då hade de kunnat undvika att bli mördade och hemsökta och en massa såna saker.
Dock är Mama som sagt en proper skräckfilm i och med det faktum att den är riktigt läskig från och till. Den andra (och längsta) akten i filmen är genuint skitläskig, jag både blundade och skrek i högan sky och när en "scare" var på väg, de var väldigt lätta att förutsäga som det ska vara, så började man hyperventilera och smilbanden spändes åt ordentligt, sen kom tredje akten och på grund av skäl som jag inte kan diskutera (spoilers för fan) så blev filmen extremt...oläskig.




Att gå in på vidare tekniska aspekter känns faktiskt överflödigt då det höll en medelmåttig standar rakt igenom. Regissören Andrés Muschietti, har bara gjort ett par kortfilmer innan (en av dem är en kortare version av Mama som man får antaga att Del Toro såg och krämade på sig av någon anledning) och det märks att han inte hittat sin egna stil än. Han vet hur en effektiv skräckis fungerar och jobbar utifrån den mallen

Det är problemet med Mama, den är bara en i mängden av alla förbaskade skräckisar som görs nu för tiden, det finns inget som sticker ut och det genomsyrar hela produkten. Skådisarna vet att de är med i en "by the book" skräckis och anstränger sig därför varken mer eller mindre än vad som behövs. Inget illa menat, men varken Jessica Chastain (oscarnominerad för 0D30 och väljer en skräckis som sitt nästa projekt ? Antagligen var hon inblandad i Mama innan hon blev nominerad och kunde inte riktigt göra något åt situationen) Eller Nikolaj Coster-Waldau (även känd som sisterfucker Jamie Lannister, är nog bara glad att få vara med i en film i Tinseltown) gör mer än spelar sina roller liksom, ingen studie i skådespelargeni utan mer en studie i hur man gör för att tjäna lite pengar tills man blir erbjuden en roll i Terrence Mallicks nya film.




Så det är läget som det är just nu. Den må vara riktigt läskig då och då, men om du letar efter en ny skräckklassiker så se Kill list eller The woman in black, för Mama är tyvärr bara en i mängden