Star Trek into darkness

.




Ja,vad ska man säga? JJ Abrams har haft ett fläckfritt rapsheet och har aldrig gjort mig besviken, men någon gång måste turen vända och just nu ser de
väldigt mörkt ut.


Den första Star Trek filmen var ett modernt Sci-fi mästerverk. Den återuppfödde en extremt död franchise och gjorde den mer åtkomlig för folk som kanske inte direkt var fans av serien, så självklart låg ribban högt inför uppföljaren.



Jag ska fatta mig kort,

Star trek into darkness var inte lika bra som den första.

Först och främst så fick alla sidokaraktärer mycket mindre utrymme. Första filmen lät alla karaktärer skina och utmärka sig på något sätt, även om fokus låg på Kirk och Spock, och på så sätt fick man en chans att lära känna alla. I into darkness så känner vi alla karaktärer redan så de flesta hamnar i skymundan, bara Spock, Kirk och Scotty får nog med utrymme för att kännas som mer än utfyllnad så att rymdskeppet inte ska se så tomt ut.

Sen har vi min störst grudge, manuset. Den första Star Trek filmen var i stort sett en nystart helt och hållet. de ändrade på nog med saker för att det skulle bli en film fri från ga,la idéer och såg till att de aldrig skulle behöva oroa sig för att trampa på seriens och de gamla filmernas tår alltför mycket. Men Into darkness är en annan historia, istället för att göra något nytt så valde manusförfattarna (I curse you Damon Lindelof) att i stort sett remejka Den gamla klassikern The wrath of Khan. Det värsta är att jag har inte ens sett Wrath of Khan och kunde ändå gissa mig till flera plotpoints mot slutet, grejen är den att Wrath of Khan är så sönderexploaterad på internet att hela twisten på slutet av filmen är i stort sett spoilad för alla som någon gång hängt på sidor i stil med 9gag och typ very demotivational.

Sen kändes plotten överlag en aning överexponerad och platt på samma gång, många saker hände men få spelade egentligen roll. Det enda som egentligen räddade manuset från att haverera helt var...Nej, manuset var vedervärdigt.


Dock så är ju inte manuset allt i en sådan actionspäckad film som denna och har man inte hjärna så får man förlita sig på sina muskler. Into darkness har verkligen ett par extremt spektakulära actionscener (ni som har sett trailern har ju sett hur ett gigantiskt rymdskepp störtar ner i vattnet utanför framtidens Chicago, låt mig säga att det man ser där är bara toppen av isberget) och JJ .Abrams är en mästare på spänningsfylld action. Det är sällan man hinner andas ut innan nästa grymma actionscen sparkar dig mellan benen, och mitt i allt detta tar Abrams sig tid att faktiskt fokusera på den huvudsakliga romansen i filmen, nämligen den mellan Kirk och Spock. Det är fan inte långt ifrån en kyss i flera scener och det faktum att Spockk visar mer känslor för sin kapten än sin flickvänn väcker en hel del frågor om hur mycket fan fiction som Lindelof läst (och skrivit) innan han skrev manuset till Into Darkness.




Så vad ska man säga då ? JJ. Abrams lyckas med nöd och näppe rädda sig själv från att befläcka sitt skrupelfria rykte som nästa Spielberg, men om han inte ska sluta som bara en i mängden måste han skaffa sig nya manusförfattare