Fem filmer senare så är vi framme vid slutet på historien om apornas planet. Hur gick det nu då ? blev det en sluten cirkel eller pajade dem allt med en onödig femte film ?
Allt detta och mycket mera får ni reda på när vi tillsammans tar oss an The battle for the planet of the apes...
Som vanligt så blir det en del spoilers
året är 20XX och aporna har helt och hållet tagit över planeten. De få människor som överlevde lever med aporna som arbetskraft, inte slavar men inte mycket mer än så heller. Caesar är numera självutnämnd kung och allt är frid och fröjd. Men alla apor är inte lika glada över att människorna behandlas så väl som dem gör och samtidigt funderar Caesar över hur det kunde gå så långt som till krig mellan människor och apor. Vad var det som gjorde människorna så rädda för aporna att dem var tvungna att förslava dem ? Svaret finns i ruinerna av den gamla världen men där upptäcker Caesar även människor, överlevare från kriget som blivit deformerade av radioaktiv strålning. När dem får reda på att apor springer runt i deras stad tolkar dem det som en krigsförklaring, och än en gång står människor mot apor i ett blodigt krig som ingen kan vinna...
Battle for the planet of the apes är nog den mest intressanta uppföljaren i och med att den inte bara kretsar kring saker som går att spegla i den verkliga världen. Förutom frågor som, är döden det rätta straffet för någon som dödat så diskuteras ämnena tidsresande och ödet en hel del. För i slutändan så sluts inte cirkeln riktigt, för att i den framtid som filmen utspelar sig i så lever människor och apor i harmoni vilket inte stämmer överens med originalet där människan var förslavad, men mycket av det som sades vara legenden om hur aporna kom till makten hände ju, så då är det möjligt att ändra på framtiden. Det gäller bara att inte veta hur det ska sluta, för då kommer man, hur man än gör, alltid att hamna där ändå, eftersom man inte behöver lista ut allt själv. I Conquest så visste människorna hur det hela skulle sluta så dem försökte ändra på framtiden, men misslyckades ju fatalt. Caesar växte dock upp utan vetskapen som hans föräldrar hade och kunde därför inte veta hur framtiden skulle se ut och kunde därför ändra på den.
Det är väldigt intressant att diskutera hur det hela egentligen gick till men eftersom alla detaljer om hur aporna kom till makten i den första framtiden (den som ettan och tvåan utspelar sig i) så går det inte att jämföra med den som femman utspelar sig i, men det spelar ingen roll eftersom den framtiden suddades ut från den framtida historien när Zira och Cornelius reste tillbaka i tiden.
Det är också något som är väldigt intressant, om inte Zira och Cornelius hade rest tillbaka, hur hade framtiden sett ut då ? Det går att filosofera i timmar om tidsresor, och det är nog vad manusförfattarna gjorde, men dem kom fram till exakt samma insikt som alla andra som någonsin fört den diskussionen.
Du kan inte veta hur framtiden kommer att se ut, även om du reser till den så kommer inte dem som måste vänta på den att uppleva samma framtid som du, för någonstans kommer någon som inte känner till framtiden att göra något som inte stämmer överens med det som kallas för dåtid i framtiden. Och det är vad Battle for the planet of the apes handlar om, vi måste forma framtiden till något vi kan leva i och vara nöjda med, det går inte att förlita sig på något som inte finns än. Det gäller att se till att nuet inte glöms bort, för då kommer vi aldrig att ha någon framtid.
Jag vet inte om jag överanalyserar det hela ? Det kanske bara är en dum film om apor och människor som skjuter varandra, spränger varandra och slår ihjäl varandra, för det är vad sista halvtimmen (av en film som är 78 minuter lång) består av, krig krig och mer krig.
Nej, jag tror att filmen ville försöka knyta ihop hela historien men utan att behöva sluta med ett så moloket slut, att dem kunde ändra på ödet eftersom det bara är på film. det kanske är det som apornas planet egentligen handlar om, människans ovilja att förlita sig på ödet och därför gör sitt bästa för att hitta på ett fiktivt öde vi faktiskt kan ändra på... Apornas planet blev just en sorts eskapistisk fantasi som endast existerar för att få oss att glömma vad som faktiskt väntar på oss i framtiden, men det är ju alla filmer så vem fan bryr sig ?
Att dem rebootar hela serien med Rise of the planet of the apes (biopremiär på Onsdag, jag har min biljett, var är din ? Skit samma, läs min recension istället) bevisar ju bara att hela historien om apornas planet bara är en fantasi som man kan skriva om hur man vill, så länge vi inte behöver tänka på hur det faktiskt kommer att bli i framtiden.
Tidsresor på film handlar helt enkelt om att människan, utav rädsla för sitt eget öde, leker gud med sin framtid, huruvida detta är bra eller dåligt ? Well, only time will tell...
Framtiden är osäker, men på att den är underhållande på film, är jag tvärsäker
No comments:
Post a Comment