Mastodon Live

Igår var dagen D, som jag har väntat, enda sen jag såg Mastodon i somras (Sonisphere) så har jag väntat på att få se dem igen, och igår gick min dröm i uppfyllelse. Innan jag börjar pladdra på om hur spelningen var och ord som fantastisk och gudomlig börjar hagla vill jag bara säga en sak, jag har en ful ovana, jag tycker alla konserter är världens bästa. När jag var på väg hem igår så kunde jag inte sluta tänka på hur den här konserten var den bästa jag någonsin varit på, men efter att jag sovit på saken och låtit hela upplevelsen smälta lite grann kan jag nog vara mer objektiv i mitt utlåtande.


Det här var en av de grymmaste spelningarna jag varit på nånsin!!!






typiskt


Jag har inte varit ett fan av Mastodon så länge (ett drygt år om man ska vara brutalt ärlig, innan dess så hade jag bara hört ett par låtar och tyckte väl att det var ganska bra)
jag anser inte mig vara ett die hard fan heller, men jag lyssnar en hel del på dem och har hört det mesta dem gjort, förutom de tidigaste demosarna då, och jag kan ärligen säga att jag inte gillar allt dem har gjort, hela första skivan är...sådär, några låtar är asbra men resten är ok. Det jag gillar allra mest är de två senaste skivorna, Crack the skye och the hunter, så därför var jag lite nervös inför konserten.
Tänk om dem kör en massa gamla låtar bara, klassiker och crowdpleasers liksom, för Mastodon är ett sånt band som har väldigt hängivna fans, för det mesta, och som kanske mest uppskattar det äldre låtarna, men jag blev positivt överraskad när dem öppnade med två låtar från senaste skivan och sen fortsatte med lite äldre låtar.

Det var en perfekt blandning av nytt och gammalt material, ganska ovanligt faktiskt, när jag går på såna här konserter brukar jag oftast tycka att bandet missade en massa låtar som man hade velat höra, men så var inte fallet här, visst saknade jag låtar som Oblivion, Island, Naked burn och the last baron men för det mesta spelade dem de låtar man hade hoppats på.

Någonting som saknades var mellansnack, dem sade aldrig nåt emellan låtarna, förutom ett snabbt tack efter Sleeping giant tror jag (vilket röj det var) annars var dem väldigt tysta, men det gjorde inget, dem hade en underbar kontakt med publiken ändå. Troy Sanders blev alldeles när hela publiken sjöng hela första stycket i Black tounge och han fick publiken att sjunga med i blasteroid, det var magiskt.

Det fanns många såna "magiska" stunder under konserten, inte minst när dem spelade Crack the Skye (beyond mäktigt) men det var två gånger som det bara var för häftigt för att förstå om man inte var där.
Det första var när dem spelade Iron tusk och March of the fire-ants back to back. När Iron tusk var slut lät Bill Kelliher sista slaget på gitarren ringa på en bra stund och Brann dailor fick publiken att klappa takten, sen satte trummorna igång och gitarren gnällde fortfarande. Publiken klappade febrilt och trummorna dundrade på och så kom det första riffet från March of the fire-ants och publiken blev eld och lågor...

Den andra extra magiska stunden var encore låten som den här gången var Creature lives (den är visst den oficiella avslutningen på den här turnén, väldigt passande)
Det är en riktig mastodont till låt (no pun intended,typ) och när körstycket satte igång kom red fang in (förbandet, riktigt bra, så bra att dem förtjänar en egen recension) och sjöng med, tillsammans med mastodon, teknikerna bakom scenen (som också kom upp på scenen) red fang och publiken så fylldes hela annexet av en så härlig stämning att man aldrig ville att det skulle ta slut...




Men som alla goda ting så gick bandet av efter detta och avslutade med det klassiska, tacktalet (ni har varit en underbar publik, vi älskar er, ge red fang lite kärlek och vi ses snart igen. Om man tänker på hur ofta dem har varit här på senaste tiden så kan det nog stämma) och sen var det slut och alla gick hem.



Nu låter det ändå som att jag var på "världens bästa spelning" men det är inte helt fel, visst finns det en del saker att gnälla på och jag har varit på bättre konserter men bara det faktum att man får se ett av sina favoritband live är en sån grym känsla att man lätt ser förbi såna saker som att ingen i bandet kan sjunga lika bra live som dem gör på skivorna (delvis för att dem spelar sina respektive instrument och sjunger samtidigt när de spelar live) och att en del låtar saknades. Sånt spelar liksom ingen roll utan det som spelar roll är att man är där i samma rum som dem när dem spelar upp sina låtar, och känslan blir bara bättre när dem spelar på en sån liten scen som annexet. Jag hade helt missuppfattat det hela och trodde att dem skulle spela på hovet, vilket kändes som en alldeles för stor scen för dem så det var en väldigt välkommen överraskning.



Nu får man bara hoppas att dem kommer tillbaka snart (som dem ju lovade) och ryktet går ju att dem redan har börjat spela in nytt material (ett rykte som dem själva startade med bilder från studion på sin facebooksida) Så vem vet? inte du, vem vet? inte jag, tack för idag.