2012

Roland Emmerich fortsätter att one-uppa sig själv hela tiden. Hur slår man aliens som spränger vita huset ? Man dränker hela New York med en jättetsunami. Hur toppar man en jättetsunami då ? Man förvandlar hela Yellowstone national park till en enda stor vulkan och river upp marken under Kalifornien så allt rasar rakt ner i avgrunden. The end of the world is here, harmagedon hysterin avslutas idag...




Nu jävlar slår vi på stort, jag kommer säga det med en gång. 2012 är ASGRYYYYYYYYM!!!!!!! Det går inte att med simpla ord förklara hur jävla grym den är. Det fanns stunder då jag satt och tänkte "det här är bättre än Transformers 2" nej så bra var den inte men asså det var snudd på. mer än en gång kommer man dra efter andan av spänning och jag ska vara helt ärlig, jag satt nästan med en klump i halsen ibland, det fanns till och med stunder då man garva, fast jorden höll på att gå under. Det var en kavalkad av känslomässiga ups and downs, något man sällan ser i dagens "effektfilmer"


Så vad handlar filmen om då ? har du sett trailern har du i stora drag sett filmen, det enda dem inte avslöjar där är att alla världens supernationer har tillsammans byggt en flotta av GIGANTISKA skepp i Kina, där ska man kunna överleva och sen när det värsta har lagt sig ska man kunna gå i land och försöka börja om på nytt liksom. så det är ju inte mycket att hurra för på den kreativa sidan, jorden går under...slut liksom. Dock går jorden under på det mest spektakulära sättet du någonsin kunnat tänka dig. Dem ba åker bil genom ett rasande hus och hoppar över lavafyllda raviner och flyger flygplan genom ett kollapsande Las vegas och dem landar på en glaciär i Kina och dem flyr undan en vulkan som är lika kraftfull som tre atombomber. Som jag har sagt förut, man ser inte en Roland Emmerich film för att man vill bli berörd eller upprörd, man gå inte och sätter sig på en biograf som visar 2012 och hoppas på att få se en intelligent film. Man sätter sig där för att bli blown away av awesome explosioner och hus som rasar ihop och mosar hundratals människor. Sånt är spännande, det spelar ingen roll vad du säger, att tittat på stora saker som går sönder eller exploderar är spännande. det handlar inte om att du har låga standards, det handlar om synapser som exploderar i din hjärna när du ser såna saker, det är fakta. Precis som med alkohol, du kan vara hur smart som helst när du är nykter men om du får i dig tillräckligt med sprit så kommer du börja dansa till living on a prayer (sen finns det ju vissa som inte behöver alkohol för att dansa till Living on a prayer. Fellow happy go luckys, I salute you)

2012 uppfyller alla kriterier den lovade och därför är det en awesome film. Den lovade jaw dropping visuals, den lovade big ass explosions, den lovade jordens undergång. Skulle man recensera den ur ett strikt cineastiskt perspektiv skulle den inte komma lång en sexa eller sjua på en 10 skala, den saknar ju faktiskt en hel del, ett trovärdigt manus, solida skådespelarinsatser och något riktigt emotionellt djup.

Men nu känns det som om jag missat något...ahh, sublima politiska meddelanden. Den här gången är filmen väldigt pro America igen. Eller inte så mycket faktiskt, vi gör så här.

Det politiska klimatet idag är. Amerika är knee deep in shit men Bush är ju inte kvar så det lär ju ordna upp sig, dem håller på att avveckla kriget i mellanöstern och Bushadministratonens socioekonomiska snedsteg håller på att ordnas upp. Till 2012 bör ju allt vara bra, vilket det är även i filmen. Man målar även upp USA som ett väldigt altruistiskt land, dem samarbetar med typ hela världen för att mänskligheten ska överleva apokalypsen. Samtidigt finns det en hel del rötägg kvar i maktpositioner i USA, det är ju fortfarande ett väldigt republikan stödjande land, detta personifieras i filmen av Oliver Platts karaktär som...helt enkelt är en vidrig människa som sätter pengar framför mänskligheten.
Så eftersom det inte går att riktigt hacka på USA i dagens läge, men det är ju bara naivt att hylla ett land som är så trångsynt och fucked up som USA så har man istället valt att måla upp en ganska verklighetstrogen bild av USA och istället fokuserat på hela världen och dess globala problem, klimatet är ju synnerligen ett globalt problem, men det tog vi upp i förra filmen...hmm...Vi kan ju alltid anspela på folks rädsla för vad som kommer hända i framtiden, kommer ni ihåg Y2K liksom, men det kan vi ju inte ta eftersom det är ju inte framtiden. Vänta, Maya indianerna har ju förutspått att jorden ska gå under år 2012, dolk känner ju till det, men dem är kanske inte så rädda för det, vissa är det. Fair enough, filmen kan heta 2012 och handla om jordens undergång. Och så kom manuset till. Eller så tror jag att det kom till, jag har dock säkert mer eller mindre rätt.

Så allt som allt är 2012 inte en bra film, det är en awesome film, ni kommer ihåg att jag förklarade skillnaden i förra recensionen. Hädanefter kommer jag att använda den mallen när det behövs, så om jag kallar Transformers 3 för en awesome film så kom ihåg, det betyder inte bra, det betyder dålig men häftig på ett hjärndött sätt, vilket ju är bra på sitt sätt.


Spänn fast ditt säkerhetsbälte och håll hårt i din mjälte, för nu går världen under med ett sjuhelvetes brak och dunder.

The day after tomorrow

PÅ nittiotalet var det inte lika populärt att hacka på USA, visst gjordes det men inte lika mycket som nu för tiden. Det är aldrig så uppenbart som i Roland Emmerichs filmer, se bara på skillnaden mellan independence day och day after tomorrow, plus att han lyckas klämma in lite skrämselpropaganda om den globala uppvärmningen.

Harmagedon hysterin fortsätter...





The day after tomorrow är i stort sett Al Gores an inconvinient truth fast med riktiga skådespelare och bättre effekter (film idag kräver mer än en powerpoint presentation)

Det var liksom på modet för några år sedan att prata om klimatförändringar eftersom man på riktigt upptäckt vad som pågår med våran planet. Roland Emmerich var inte sen att casha in på det, på typ en halvtimme hade han manuset klart till sin senaste domedagsfilm.

I den så påverkas klimatet så att det blir kallare istället för varmare, det finns en lång och komplicerad förklaring men jag orkar inte gå in på det nu, vi säger som så att eftersom polarisen smälter och blandas med den nordatlantiska havsströmmen (den som ger oss det tempererade klimat vi är vana vid) stannar upp för att salthalten i vattnet rubbas av allt smältvatten. strömmen stannar upp och vädret blir...mildare kan man ju säga, det roliga är att i teorin så stämmer allt än så länge men efter det här så spårar filmen ur lite. ett antal naturkatastrofer inträffar samtidigt och förstör hela norra halvklotet i stort sett och sen kommer kylan. på en vecka ungefär har en ny istid startat och här börjar äventyret. Dennis Quaid spelar en klimatolog som förutspår detta men ingen vill lyssna på honom innan det är försent. Hans son (Jake Gyllenhaal) blir därför strandsatt i ett översvämmat, iskallt New York, modig som han är ger sig Quaid ut för att hitta sin son tillsammans med två kollegor. Det är i stora drag vad filmen handlar om, precis som med independence day så är inte storyn den mest originella, ja delen med en ny istid är nog ganska unik men resten är inte alls lika speciell. Det som drar folk är än en gång effekterna. My god, att se Los Angeles slitas itu av ett dussin tornados samtidigt är jävligt häftigt och samma sak när en tsunami på typ 50 meter dränker hela New York på ett par minuter. Men när det är över så är det inte så mycket mer som händer i effekt väg, den andra halvan av filmen handlar bara om människor som går eller människor som fryser, det är ett mysterium hur Emmerich lyckas med att göra det lika spännande som tsunamis och jättetornados men han måste gjort något rätta för, jag ska vara helt ärlig nu, jag tyckte The day after tomorrow var så bra att jag såg den två gånger på raken, helt crazy. Jag vet ju att filmen inte är bra och jag vet ju att den är ett stort pr trick för att promota sig själv vilket ju inte ska vara bra men precis som med independence day så sitter man ändå kvar och älskar det...Jag tror Roland Emmerich är en trollkarl...Nog prata om det, nu ska vi leta upp sublima (eller inte så sublima) politiska meddelanden i filmen.

The "bad guy" i filmen är Amerikas vicepresident, i början av filmen vägrar han att lyssna på vad Quaid har att säga och tänker mer på ekonomin än ekologin (wordplay) medans alla andra nationer som samlats på något sorts klimatmöte verkligen lyssnar och blir oroliga över det han säger. Det är uppenbart att USA inte är ett bra land i Day after tomorrow och man märker att Emmerich har följt den politiska strömmen sen sist och nu hänger på majoriteten av dem som sätter emot den infekterade supermakten USA.

Det är genialt hur han bara kan byta politiskt ståndpunkt från en film till en annan, men kommer ni ihåg det där jag sa om att vara ett stort pr trick för att promota sig själv ? Hade han valt att fortsätta var Pro-American som han var i independence day hade filmen aldrig accepterats bland folket. Roland Emmerich är så mainstream man kan bli, han hänger på dem som verkar starkast förtillfället och när detta begav sig så var det anti amerika som gällde.

Men hur man än vänder och vrider på det och klankar ner på Emmerichs fegstil när det gäller att göra film så kan man inte missunna honom det faktum att han vet hur man får folk att spärra upp ögonen och fortsätta titta, med ashäftiga explosioner och tornados och snöstormar. man bara Wow !!!


Klimatkris fryser snabbt till is, men frukta ej, för Dennis Quaid kommer rädda dig.

Independence day

Aaaaahhh, alla hoppas ju på att när vi väl hittar intelligent liv i rymden så kommer det vara vänligt sinnat...men tills dess så kommer Hollywood att fortsätta griller i huvudet på oss med illasinnade tentakelmongon som vill elda upp oss allihopa. Harmagedon hysterin har bara börjat...




Filmen öppnar med en närbild på den Amerikanska flaggan som står på månen, samtidigt som man hör Neil Armstrongs röst som läser upp vad som står på plakatet som lämnades där. Men så inträffar nåt som man inte trodde var möjligt, något gigantiskt kommer svävande genom rymden och kastar en massiv skugga över hela månen. Redan här cementerar regissören Roland Emmerich att det här är en väldigt patriotisk film. att kasta en skugga över en av Amerikas största bedrifter är ett direkt hot och mycket mer krävs nog inte för att de flesta som ser filmen ska känna sig genuint hotade av vad som komma skall, speciellt om man är Amerikan. Efter det så blir det bara värre, oidentifierade flygande föremål börjar dyka upp ovanför flera av de största städerna i hela världen. många ser det som en skänk från ovan och är helt säkra på att dem är här med fredliga avsikter, men en signal som en tekniker (briljant spelad av Jeff Goldblum) upptäcker gömd i våra sateliters egna sateliters signaler som verkar vara en nedräkning...men till vad ? Sju timmar senare öppnas alla rymdskepp över hela världen och ut kommer en destruktiv kraft som världen aldrig skådat. På bara några timmar utplånas några av de största städerna i världen och miljontals människor dör. Jeff Goldblum lyckas varna presidenten (Bill Pullman som spelar...sig själv, som alltid) och tillsammans med Goldblums ex-fru, som är presidentens presssekreterare och Goldblums pappa ger dem sig av precis innan Vita huset exploderar tillsammans med resten av Washington. Den Amerikanska armén går till motattack men skeppen verkar vara skyddade av någon sorts sköld. På bara några minuter utplånas hela luftstyrkan och endast en pilot (spelad av Will Smith) lyckas komma undan, han lyckas till och med sänk ett av dem små farkosterna och tillfångata utomjodingen som fanns inuti. dessa tre individer, piloten,teknikern och presidenten kommer inom några dagar, även om dem inte vet det än, att rädda världen.

Historien är inte den mest innovativa som någonsin gjorts, det som gör filmen speciell är dem spektakulära specialeffekter. Filmen är nästan femton år gammal men jag såg den igår och vissa effekter håller fortfarande. Sen är det ytterst underhållande att sitta och leta upp alla patriotiska små...detaljer som finns överallt.

Nr 1. Hjältarna i histrorien täcker hela det Amreikanska spektrumet, makthavarna och den vita överklassen är representerade av presidenten, den vanliga Amerikanska multikulturella medelklassen reprensenteras av Jeff Goldblums judiska, Amerikansfödda arbetaren, den trogna patrioten och den mörkhyade invånaren representeras av Will Smiths stridspilot.

Nr 2. Hela filmen utspelar sig under dagarna precis före och på självaste nationaldagen...Kom igen, precis som när Amerika bildades slåss dem nu mot en armé som vill utplåna dem och ta deras land ifrån dem, symboliken är...asså det finns inte ord nog.

Nr 3. Det mest uppenbara, Amerika är det land som listar ut hur man ska stoppa utomjordingarna och ser till att samordna arméer över hela världen som tillsammans kan utplåna dem.

Och det här är bara dem största detaljerna, det finns små saker överallt, till exempel så jobbar Will Smiths flickvän som strippa för att försörja sin son, hon träffar senare presidentens fru som störtat med sin helikopter någonstans i Los Angeles som inte riktigt gillar hennes arbetsval men hon ändrar sin åsikt efter att flickvännen förklarar varför hon gör det. Det bevisar att Amerika är ett tolerant land som inte förkastar någon.

Förutom effekterna och den naiva patriotismen så är det inte mycket som kan rädda filmen, ingen utav skådespelarna gör mer än vad som krävs för att övertyga oss, förutom Goldblum som är helt fenomenal i mina ögon, och historien är alldeles för förutsägbar. Men när man har utomjordiska monster och gigantiska rymdskepp och dem fetaste jävla explosionerna någonsin, så krävs inte mycket mer. det här är en sån där film som faller in under samma fack som transformers och Rambo 2 crankfilmerna, intelligensbefriad underhållning, allt filmen kräver av dig är att du är villig att acceptera vissa logiska undantag och att du kan uppskatta simpel underhållning, vilket vi alla behöver. För om vi alltid kräver att en film har en rökande Sean Penn som ifrågasätter människans plats på jorden och drar paraleller till det politiska stadiet i världen, så kommer vi till slut att allihopa bli bittra enstöringar som aldrig blir nöjda. Därför är Independence day en Awesome film, inte en bra film utan en awesome film om ni kan haja skillnaden.

När Jeff Goldblum och Will Smith jagar rymdskepp, är det ok att känna sig lite dum men samtidigt fett pepp.