Watchmen (Blu-ray)

Hela idéen med mina recensioner är att jag ska göra vad mpnga andra på internet gör med gamla filmer och spel, inte bara recensera rakt på sak utan lägga märke till saker, göra vitsiga och roliga (ibland väldigt nördiga) kopplingar till andra filmer och spel, och istället för att vara helt objektiv, verkligen hata eller avguda om det behövs. Poängen är dock att jag vill göra det med nya filmer och spel, för att då kan jag ju fungera som en vanlig recension (ge råd huruvida du ska se respektive spela filmen eller spelet) samtidigt som jag hare den där roliga aspekten som alla andra har.

Så varför då recensera en film som släpptes för typ ett halvår sen ? jo för den kom precis ut på Blu-ray och...och...ja, jag får helt enkelt börja med en gång.

När jag såg Dawn of the dead (2004 re-make) första gången blev jag helt hänförd. Inte nog med att det var den första riktigt bra zombierullen på 12 år (1992, Braindead, har du inte sett den så läs inte klart. Gå och hyr/köp/tanka...whatever,genast)

Det var även en grymt snygg och äcligt välgjord film på alla sätt och vis, Jag fick reda på att regissören var en man vid namn Zack Snyder (A.K.A vår frälsare och gud) och att detta var hans första full längdare. JKag blev helt såld på Mr Snyder och kunde nästan inte hålla mig tills hans nästa film skulle komma, jag fick vänta i två långa år, men om det var värt det. Sommaren 2006 hade 300 premiär i sverige. Sommaren 2006 var första gången jag bildligt talat tappade hakan för första gången i mitt liv. 300 var den mest stiliserade, mest välregisserade och snyggaste jävla filmen jag någonsin sett. den ligger fortfarande två på listan över dem bästa filmerna genom tiderna enligt mig (plats nr 1 hålls av The sasquatch dumpling gang). När jag hörde talas om att Zack Snyder skulle göra film av Watchmen serien gick jag i taket. Inte så mycket för att det var Watchmen, utan för att det var watchmen av Zack snyder. Jag var helt inställd på att det här skulle vara 2000-talets fetaste jävla rulle, den skulle slå allt, den skulle vinna alla oscars. Med den mentaliteten satte jag mig i biostolen och tre timmar senare lämnade jag stolen. Hela mitt ansikte hade under filmens gång gått från smil från örsnibb till örsnibb, till ett konfunderat frågetecken. Det här var inte världens bästa film, den var ju inte ens the shit, den var på sin höjd ganska bra.

Det kändes som om någonting fattades i filmen, någonting som höll tillbaka filmen. Varför var den inte lika bra som 300 ? Det tog mig sex månader, ungefär, att lista ut det.
Watchmen såldes till publiken som ett actionepos i händerna på killen som gjorde världens längsta och snyggaste slo-mo scen (300) och i trailern visade dem bara alla coola actionscener och explosioner, dock avslöjade dem inte att filmen är två timmar och 42 minuter lång och kanske en timma, om man räknar i hop det, är action, resten är karaktärsdriven drama. Jag har absolut inget emot Drama, jag kan uppskatta en bra dramafilm. Men när jag såg watchmen var det som om jag hade satt mig ner för att se terminator 2 men hade hamnat i salongen där dem visade den engelske patienten. Jag hade helt enkelt fel mindset.

Så igår köpte jag Watchmen, och Sonyfanboy som jag är nöjde jag mig inte med förra generationens filmmedium, nej jag ska ha den på Blu-ray. Så med visdomen från förra gången jag såg den, satte jag mig ner och hoppades att filmen skulle vara lite bättre den här gången. kan du tänka dig vad fel jag hade...WATCHMEN ÄR TYNGASTE ASSÅ BRYYYSCH !!!!


Inte nog med att den ser helt sanslöst bra ut i full HD, det här kan inte vara samma film jag såg på bio, den här fimen är så snygg, så detaljerad, så finsmakande, så detaljerad, så välspelad (för det mesta). Jag satt blickstilla igenom hela filmen, det var som när jag såg dansar med vargar första gången, jag ville inte röra mig för jag ville inte missa en sekund av den. Eftersom jag den här gången visste vad jag gav mig inpå så kunde jag se på dem mer långsamma scenerna och verkligen uppskatta dem, skådespelarna gör verklogen sott bästa för att försöka skapa en kemi mellan karaktärerna som ska övertyga oss om att dem känt varandra i år och dar, och det gör dem verkligen. Dialogen känns flytande och naturlig och kroppsspråket är fan spot on, så nu har vi kommit förbi den här känsla av "var är all action ?" den har nu ersatts med "crap ! kan serietidningsfilmer verkligen vara så här bra" Storyn, som första gången kändes väldigt flamsig, sönderstrimlad och randomly utspridd lite här och där i filmen, hängde bättre ihop nu när man hade hajjat den. Dock är storyn fortfarande den svagaste länken i både serien och filmen, det känns nästan som om Moore bara tog teman som passade bra på 80-talet, och dess skakiga politiska och värdsliga problem och slängde ihop dem allihopa i en historia för att skrämma alla som läste den, ett väldigt billigt sätt att få folk att höja på ögonbrynen och säga "men det stämmker ju" och höja serien till skyarna bara för att den tog upp samma ämnen som alla tidningar gjorde under samma tid, enda skillnade var att Watchmen hade bilder och coola superhjältar som kunde explodera och massa...ja...wow liksom. dock hade den en del andra teman inblandade. Hur gränsen mellan svart och vitt suddats ut coh allt bara blivit mer och mer grått under senaste tiden, hur människan glömt bort att se dem små sakerna för att man är för upptagen med alla grandiösa projekt som egentligen bara är en mask för att täcka upp alla fel och skavanker i oss. Det var vad som var bra med serien och det verkar Snyder ha förstått (ni får ursäkta att jag sidetrackade ett tag, jag bara skriver vad som ploppar upp ihuvudet just nu), och därför har han valt att ha med alla dem mer onödiga delarna, om man nu måste kalla dem för nåt, för det är i dem delarna som serien och filmen verkligen blommar ut. kopplingar mellan saker människan gör på alla olika emotionella plan, varför någon skulle vilja klä ut sig och slå ner tjuvar och varför vi andra först kan hylla dem som vågar för att sen spotta på dem. hur folk med makt blir mer och mer paranoida ju mer makt dem får och hur dagens samhälle kan forma såna sjuka individer. Det är de teman som än idag håller i watchmen, själva huvudstoryn känns ganska out of date tycker jag.

Nu vet jag inte riktigt vad det var jag ville säga...jag har gått igenom storyn och regissörens förståelse för alla finkämsliga delar i den. skådespeleriet, fotot..ja just det. där kan jag fatta mig väldigt kort, de finns inte så mycket att säga där, mer än att du skulle kunna pausa filmen vart som helst, printa den rutan och hänga på väggen för fotot är goddamn felfritt. Men där förväntade jag mig inget annat. Larry fong är den moderna filmens svar på folk som Carl Hoffman och John A. Alonzo.

NU tror ni att jag avgudar filmen så som jag prisar den, nej då oroa er inte, Watchmen är fyllda av saker man kan bitcha om.
Än en gång måste jag ta upp huvudstoryn, man märker att det är en serietidning från början för mot slutet blir det jävligt töntigt och man kan dra många paralellern till Scooby Doo, tro det eller ej, men jag lovar er, det är sant...Scooby Doo. Och sen kommer vi till ett klagomål som jag nog är ganska ensam om. Det fins inget som helst själ till varför huvudkaraktärerna ska vara superhjältar. Det finns ingenting i storyn som kräver superhjältar, dem är superhjältar endast för att serien ska få en djupare psykoanalytisk natur vilket i sin tur gör den mer vuxen (vilket var unheard of på den tiden inom serier) Hela filmen kunde lika gärna varit fylld av andra stereotyper, en journalist och hennes trånande assistent (niteowl och silkspectre) en känslokall professor som tillsammans med en halvtokig men kalkylerande affärsman bygger på något som kan både hjälpa och stjälpa oss (Dr. Manhattan och Ozymandias) och en paranoid sociopat som råkar snubbla över den största konspirationen någonsin (Rorshach). Alla kanske inte håller med mig på den punkten, men med några smärre ändringar i karaktärernas backstory är det fullt genomförbart. nu kommer vi till ett klagomål som jag tror många håller med mig på dock. sexscenen i flygmojängen...Den scenen är inte PG-13 hollywood erotik, den scenen kära vänner är porr. Eller så nära man kan komma porr utan att behöva kalla det för porr. Allt som saknas i den scenen för att den skulle behövas klippas bort ur filmen är ett klipp som verkligen visar P entering vagee, och dialogen "oh yeah fuck me hard yeahyeahyeahyeah...dirty whore (onomatopoetiskt utryck) SMISK!!!. Jag gissar på att det klippet filmades men klipptes bort så filmen inte fick en X-stämpel i USA och dialogen spelades säkert in den med men ersattes med en skitdålig nödlösning i form av Leonard Cohens tolkning av Jeff Buckleys Halleluja.


Så slutligen kan jag säga att Watchmen är inte världens bästa film, inte ens en superawesome film, utan den är en väldigt djup och välgjord film inom sin genre. Så välgjord att den faktiskt slår en del riktiga filmer (filmer baserade på serier är nämeligen inte riktiga filmer utan bara underhållning) Det som drar ner den i betygsskalan är just att den är baserad på en serietidning, vilket märks alltför väl på många ställen.


Känn på den, Watchmen.
Torbjörn Widéen