HALO 3 ODST

Jag har aldrig riktigt förstått mig på folks fascination för Halo. Vad är det som är så jävla speciellt med Halo ? Jag kan hålla med om att ettan var banbrytande i sin design och för evigt satt en ny standard inom FPS när det gäller kontroll. Men förutom det så vet inte jag riktigt vad som var så bra med det, du hade en grymt ointressant huvudkaraktär, en typsik historia om hur aliens attackerar jorden och...ja, se är det inget mer. Visst blandar dem in en massa annat, till exempel så finns det en uråldrig alien ras som byggde en massa ringformade planeter som av nån anledning innehöll en livsfarlig parasit. Så för att denna parasit inte skulle infektera hela universum så byggde man värsta bomberna på dem här ringplaneterna, varför skapa något enbart för att kunna döda det så fort det ens gör något ? dumheter. Sen dem här utomjordingarna som attackerar oss, dem vill aktivera alla dessa ringvärldar (spränga dem) för att det står i deras profetia att dem måste det, efter att dem hajat att ringvärldarna enbart är till för att utplåna allt liv i universum (så att parasiten inte kan frodas) så tänker dem fortfarande göra det...VARFÖR!!!!?? För att det står i profetian, ja men ni kommer ju att stryka med om ni gör det, det finns ingen mening med det...Så varför göra det ? Detta är ett billigt försök från manusförfattarna att blanda in religion och de religiösa fanatiker som vid den tiden i USA hade sprängt ett par höghus i New York...Det är i stora drag storyn i de tre första spelen.

Visst kan man säga att det är en ok story för ett tv-spel men hur den erättas är inte ok. Man får aldrig riktigt veta hela grejen, man får små bitar av storyn längs med hela vägen men för att lista ut hela grejen måste man ut på internet och leat fram all backstory som bungie hittat på...Hade det inte varit bättre att faktiskt berätta hela historien i spelet ? På det sättet hade dem kunnat göra ett par spel till och blivit ännu rikare, men men. Det känns mest som att storyn är där för att spelet ibland ska kännas väldigt bomastiskt så att spelaren inte ska tröttna på det monotona spelsättet.

Ja, alla Halo spel lider av samma sjukdom, backtracking, det finns iget tråkigare i ett spel än att backtracka. DU springer genom korridorer fulla med lik från när du sist var här...Varför kan jag inte få spring in i ny korridorer så jag får skjuta ny fiender ? varför måste jag springa genom här och bara titta på all förstörelse och minnas hur kul det var att spela så jag kan inse hur tråkigt jag har just nu, BULLSHIT!!!!!

Det enda som har varit riktigt bra med Halo spelen har varit musiken, men allvarligt, hur långt kommer man med bra musik i dagens spel ? Ingenstans, nej just det.

Ni kanske märker att jag inte tar upp halowars, det är för att jag inte tänker prata om det. Vill man spela ett RTS med samma djup som command and conquer 1 (och samma spelstil) kan man lika gärna spela Command and Conquer, då känns designen och spelstilen inte så förlegad eftersom spelet faktiskt är över 10 år gammalt.

Så kommer vi fram till det senaste spelet i Halo franchisen Halo 3 ODST.
Jag var positiv till ODST, det verkade ha lite mer karaktär än dem andra. Man fick se vilka man spelade och det handlade om en grupp människor istället för om en ensam krigare. Då kanske dem skulle utveckla CO-op läget som dem alltid haft i dem andra spelen, så man kunde spela typ fyra pers i campaign men alla hade olika roller inom gruppen istället för att alla sprang omkring som en klon av Masterchief...Men ack vad jag bedrog mig, Du spelar The Rookie, han pratar aldrig, tar aldrig av sig hjälmen eller använder nåt som helst kroppspråk för att förmedla känslor. Då kanske Co.op delen kan va rolig i alla fall...Nej, för det tar ungefär en minut så är hela gruppen splittrad och du får springa runt själv i hela stora världen och leta efter dina gruppmedlemmar. VAFAN ÄR DET FRÅGAN OM ? varför inte bara göra spelet så man kan spela det tillsammans, det har ju alltid varit det roligaste med Halo spelen (det enda riktigt roliga)

Det enda man gör är att springa runt och leta efter spår efter vart alla andra har tagit vägen...det är hela storyn...du gör inget annat. När man hittar en hjälm ellet ett vapen som tillhör din grupp så får man spela deras äventyr från det att dem kraschade vilket innebär att man än en gång är ensam, sen kanske man möter upp en eller två av dem andra men man kan ändå inte spela dem andra karaktärerna i Co-op.

Sen när man är klar med det så ploppar man tillbaka till the rookie som rycker på axlarna och skuttar vidare för att hitta nästa grej...Om det inte har framgått än så finns det ingen story i det här spelet, inte förrän sista timmen då man helt plötsligt stöter på den enda gruppmedlemmen som inte drog ifrån planeten så fort dem kunde (det är i stora drag vad alla flashback uppdrag handlar om) Hon säger att utomjordingarna attackerade just den här staden för att centraldtorn som styr allt (kommunaltrafik, telenätet, rödljusen, you name it) har en massa information om jorden som dem skulle kunna använda för att kunna attackera jorden mer strategiskt.

Äntligen en poäng med allt det hära. Så man ger sig av ner i marken för att få tag på typ hårddisken och sen ska man dra, då dyker din grupp upp (rim) igen, ledaren för gruppen har nämligen lyssnat på allt vad hon tjejen har sagt till dig (för dem var kära innan spelet började, en väldigt underutvecklad sidstory som inte alls passar in men man förstår varför den är med, annars hade spelet varit lika kännslolöst som alla andra halo spel, så han swoopar ner med ett stort alien skepp och efter en sista jättefight så drar man...slut.

Det här var ett av de minst givande spelen jag någonsin spelat. Ingen story, ingen karaktär, ingen inlärningskurva (Bungie är så äckligt stolta över sig själva att dem tror att alla har spelat halo innan så det behövs ingen direkt tutorial)
Inte ens musiken var bra. Jo den var bra men den passade inte alls in på många ställen. Som delarna då man spelade rookien som sprang runt på tomma regniga gator och letade efter sin polare, då var musiken som musiken i en sorgsen Noir film, det funkade till man blev attackerad av utomjordnigar, då förväntar man sig att musiken ska bli lite hetsig så man verkligen känner stridens hetta, nej du den bara fortsätter med sina ensamma saxofoner. I flashbackuppdragen är musiken dock en fröjd, synd bara att inte spelsättet var lika bra.
Kontrollen i Halo ett var grym, den funkade även i tvåan, men i trean så gick det inte, då hade nästa generation spelkonsoler visat oss hur det faktiskt ska gå till när man kör ett fordon men Halo vägrade släppa sin fördröjda kamera och tvålhala däck. Så nu när man spelar ODST sitter man bara och suckar åt hur dåligt alla fordon beter sig. Samma sak gäller bandesignen, den har lite openworld känsla över sig men du kan oftast bara gå en väg ändå så det spelar ingen roll, det som verkligen irriterar är allt bråte. Överallt ligger det skrot eller lik eller gamla bilar som ara är i vägen när man försöker köra. Försök manövrera en stridsvagn runt en fontän när det står fyra bilar ivägen och gatan är kanske en halv meter för smal för att man ens ska kunna röra sig.

Sen har vi svårigheten, min kompis (det är hos han jag har spelat spelet) spelade på lättaste och han dog två gånger igenom hela spelet, varav en gång var för att han råkade hoppa ut ur ett rymdskepp ner i vatten, nej man kan inte simma, så han dog egentligen bara en gång. Jag ansåg att om jag ska spela så vill jag ha lite mer utmaning, å jag spelade på normal (näst lägsta svårigheten) och efter 4 timmars spelande hade jag dött 30 gånger (tro mig, jag räknade)
Hoppet mellan easy och normal var gigantiskt, det var som ett helt annat spel, ett spel där man var tvungen att ta skydd och kasta granater för att överleva, grejen är bara den att det finns inget cover system i spelet så det enda du kan göra är att ställa dig bakom en låda och hoppas på att ingen ser dig. Där pajar AI:n allt, för dina fiender värderar inte sitt liv högt, dem kan stå helt stilla och bara fortsätta mata skott med sin pistol även om du skjuter på dem med en bazooka, så så fort du tar skydd för att pusta ut hoppar alla fiender på dig samtidigt och eftersom man inte är Masterchief utan bara en vanlig människa så dör du direkt, speciellt om du spelar på någon svårighetsgrad över den lättaste.

Allt som allt var det här allt man kan vänta sig av ett Halo spel. Gillar man dem (förklara för mig, gör så jag också ser det magnifika i halo) så kommer man gilla ODST. Hatar man Halo lär man hata det här spelet också för det kommer inte med något nytt som är värt att ha liksom.


Sparka arsle och spräng en grunt, det är det enda roliga, resten är strunt.