Sagan om The Avengers del 6: The Avengers

Det kommer en massa spännande superhjältefilmer i år, The Avengers, The amazing Spiderman Och Ghostrider: spirit of vengeance, men den som alla vet kommer att bli den bästa och häftigaste filmen i sommar (kanske i år, kanske någonsin) är The dark knight rises. Den ska vi inte prata om idag, nej vi ska spekulera över detta överdådiga, supernördiga och stundtals finstilta spektakel som är The Avengers. Jag vet att recensionen är lite sen men vafan, som jag brukar säga "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge". The Avengers handlar om Captain America, Hulken, Thor, Iron man, Black Widow, Hawkeeye, Nick Fury, Agent Coulson, Loke och Maria Hill, men för enkelhetens skull så handlar den egentligen bara om de sex första karaktärerna. Dessa brokiga individer, blir alla del av det som kallas för The avengers initiative. en idé som innefattar att man samlar alla superhjältar på planeten (eller alla som existerar i denna filmserie åtminstone) och låter dem bli någon sorts världspolis som hoppar in när jorden inte klarar sig själv, för det händer ju så ofta. Självklart så händer detta just nu, Loke, som ni kanske minns från filmen om Thor, har köpslagit med en ond utomjordisk ras om att han kan hitta tesserakten (den där saken som Redskull ville ha i filmen om Captain America) och i gengäld bli härskare över jorden, men Strategic Homeland Intervention, Enforcement and Logistics Division (också känt som S.H.I.E.L.D) tänker inte låta denna galna gud bli våran allsmäktiga härskare. Dem sätter ihop The Avengers och hoppas att dem kan lösa det åt dem. Vid det här laget har väl alla sett filmen ( den har ju dragit in nästan 385 miljoner dollar på ett par veckor, så typ alla måste väl ha sett den nu) Så något längre utlägg om storyn behövs nog inte, och jag måste säga att storyn inte är det mest intressanta utan det intressanta är hur...medioker denna film är. Håll i er för nu kör vi. Jag har ju inte varit den mest entusiastiska personligheten under pepp-perioden inför premiären. Det enda skälet till att jag faktiskt gick och såg den var ju det faktum att det var den första filmen som visades på de nya Rigoletto biografen. Jag hade faktiskt inga planer på att se den på bio, tro det eller ej, men jag köpte inte detta spektakel. Jag tyckte att göra fem filmer bara för att göra reklam för den riktiga filmen var en dålig idé, visst blev Iron man och Iron man 2 var ju bra filmer, och Thor var en riktigt bra film, men Captain America och The incredible Hulk var ju riktiga bottennapp. Dem blev inte behandlade som riktiga filmer utan skyndades på för att bli klara i tid för att göra reklam för The Avengers och det är högst respektlöst tycker jag. Om dem hade gjort filmerna under en längre tid typ tio år innan Avengers och inte bara som långa trailers utan som riktiga filmer som kanske inte skrevs endast för att kunna förbereda oss inför Avengers. Men nog snackat om reklamkampanjen, nu pratar vi om filmen istället. Avengers är två timmar och en halv timme och till skillnad från många andra filmer nu för tiden så har inte Avengers bråttom med att förmedla storyn, den tar sin tid att presentera plotten och kraktärerna, detta blir ju lättare eftersom dem redan har presenterat alla karaktärer i andra filmer (förutom Jeremy Renners Hawkeye som bara var med i en scen i Thor innan han dyker upp i Avengers) och storyn kan ha sin gång utan att skynda på och snubbla över sig själv. Storyn är en av de bättre punkterna i filmen även om det inte finns så mycket av den, Det händer faktiskt inte så mycket utan det man får är ett par coola fighter mellan de olika Hämnarna och en ganska cool actionscen, resten av filmen är fluff och karaktärsutveckling och en tredje akt som är totalt kaos. Eftersom storyn inte är så utvecklad så fokuserar filmen mer på sina väldigt färgstarka karaktärer och sånt gillar jag, jag menar (och kan jag säga emot mig själv, men that's what I think) att även om storyn inte är stark så kan man göra de intressant genom en grym berättarstil vilket ibland är genom bra karaktärsutveckling och så är fallet med Avengers. Nu har vi lyft fram de positiva aspekterna av filmen men som ni alla vet så är ju jag inte frälst (om ni lyssnat på podcasten så vet i det i alla fall, hint, hint) och nu ska ni få höra varför. Jag tycker inte om Joss Whedon. Så är det bara, folk älskade det faktum att han fick både skriva filmen och regissera den men jag tyckte att det var det vidrigaste med hela soppan. Joss Whedon skapade Buffy the vampireslayer (både filmen och tv-serien) han skapade Firefly, dollhouse och han var med och skrev Alien resurrection. En larvig serie (buffy) två nedlagda serier (firefly och dollhouse) och en av de sämsta skräckfilmer som jag någonsin sett (Resurrection) och ändå så verkar folk gilla honom. Visst, hans var med och skrev Toy Story men asså överlag så har han bara gjort skräp, fan-fiction mässigt material som vem som helst skulle kunna hitta på (I dare you) och ändå så låter Marvel honom ta hand om sitt superprojekt, jag tyckte det var extremt idiotiskt, men samtidigt så kanske det var en smart idé, för alla Whedon fans skulle ju köpa filmen direkt då och alla som inte visste vem Whedon är skulle se filmen för att dem tyckte Iron man var bra. Sen vill jag också påpeka att han gjorde ett ok jobb med manuset till Avengers (som jag ju sa tidigare) och han valde bort en hel del klassiska Fanboy/crowdpleaser gimmickar som han är känd för. dem enda gångerna som jag faktiskt satt och grinade illa åt något som var alldeles för nördigt var nä Agent Coulson blir alldeles till sig när han får träffa Captain america och berättar för honom att han är hans största idol och att han gärna vill ha hans autograf...så jävla nördigt (men samtidigt så är det precis så jag beter mig när jag träffar mina idoler på Sci-fimässan), och dem första tio minuterna av filmen, som mer liknade ett avsnitt ur Stargate Atlantis eller typ Babylon 5 eller nåt. Det var så billigt och larvigt och dåligt filmat att jag trodde jag skulle behöva kräkas konstant i två och en halv timme, men så var ju inte fallet nu...men...Det var fortfarande skitlarvigt. Så det var vad jag hade att säga om The Avengers, är ni trötta på att läsa allt det här så kan jag kortfatta det så här. The Avengers var en ganska cool actionfilm, mycket explosioner och en hel del coola fightscener och one-lines men var det värt all väntan och fem långfilmslånga trailers ? NEJ. Nuff said. "Superheroes? In New York? Give me a break!" Stan Lee, Avengers, 2012

Sagan om The Avengers del 5: Captain America

Äntligen är vi framme vid den sista trailern. Allvarligt, om mindre än 24 timmar så kommer jag att ha sett The Avengers. Hela den här veckan har handlat om att peppa inför The Avengers. Så hur ska man tolka detta antiklimax till film ? Jo, Captain america är kanske inte den bästa filmen som någonsin gjorts, men jag har sett värre (tro mig), jag har till och med sett sämre Avengers trailers än den här (Hulken ?) och även om den kanske inte är ett mästerverk så var det faktiskt en väldigt underhållande äventyrsfilm som får en att tänka på filmer som Raiders of the lost ark, romanscing the stone och The phantom, riktiga actionäventyr. Om man förväntade sig något mer än en B-film (efter shakespeare pjäsen Thor) så kommer man bli besviken, Captain America är helt och hållet ett fordon för att sälja det faktum att Captain America är född på 20-talet men är fortfarande ung i The Avengers och för att tjäna in lite extra pengar till Avengers produktionen, vilket den ju lyckas med. Captain America är en ytterst effektiv actionfilm, den har inga djupgående karatärsporträtt men du får lära känna alla tillräckligt för att du ska kunna fästa dig, en aning, vid dem. Den har explosiva strider var och varannan minut och den har något som typ alla andra Avengers trailers missade, ett montage av actionscener där Captain america bara hoppar runt och är awesome. Det var nästan skrattretande hur underhållande, men samtidigt hur larvig den här filmen val, men något säger mig att det var vad regissören (joe Johnston) var ute efter. Captain America, tidningen, skapades på 30-talet och var menat som en hyllning till amerikas triumferande kraft under kriget och det syns verkligen på filmen. Den är så klassiskt patriotiskt som bara en ameikansk WW2 film kan bli, fast den här gången med en superhjälte twist. Det finns inte så mycket att säga, det är den sista filmen innan "the big payoff" och man märker på hela produktionen att dem skyndade på för att få klart den här sista filmen innan Avengers skulle upp på bio mindre än ett år senare. here is the cap, not to slap a jap but to kick some Hydra butt. (dåligt rim men jag jobbar på ett alltför tajt schema idag, sorry)

Sagan om The Avengers del 4. Thor

Om det är något som definierar dessa filmer (eller trailers) är att dem inte riktigt är superhjältefilmer. dem handlar om människor som har eller får extraordinära krafter som dem sedan använder för att stoppa någon sorts ondska, men man ser dem aldrig typ rädda en tant från en väskryckare eller att dem stoppar en industribrand eller nåt sånt. Dem slåss alltid mot något mycket större hot som kommer förgöra oss alla, Dem utför heroiska handlingar men dem är inga hjältar som spider man eller Batman, eller Green lantern. Alla faror dem räddar oss från är något som the "bad guy" kastat mot oss. Det är alltid så jävla över the top liksom, det skulle vara coolt att se Iron man patrullera gatorna och stoppa ett inbrott i en juvelbutik, eller se Hulken kasta sig mot en fallande byggnad och krossa den så att alla som står på marken inte mosas. Nu bygger jag kanske upp Thor som om han gör något sådant, men det gör han inte, det var bara en kort anekdot som jag kom att tänka på nu när jag satt och glodde på Thor. Så vad handlar Thor om då, jo. Som ni alla vet så finns det ju en massa gudar ute i rymden som vakar över oss. Dem hindrar stora fula frostjättar från att förslava oss och en massa andra saker som dem aldrig berättar om men nåt bra är det säkert. Oden, the big cheese har två söner...måste jag verkligen berätta allt det här ? vi vet väl alla hela grejen med asagudarna eller hur ? Filmen handlar om när Oden ska utse en ny kung över de nio rikena (däribland jorden), och de nominerade är Thor, åskguden och Lok, guden av eld, jävelskap och en massa andra saker (därom tvistar än de lärde) Oden väljer självklart Thor men innan han ens hunnit bli krönt så lyckas han starta krig mellan frostjättarna och asagudarna, förarga sin far (duh) och bli av med alla sina krafter och därmed förvisad till jorden. Där måste han visa sig värdig sina krafter för at få dem tillbaka. Samtidigt smider Loke planer nu när han utsetts till kung... Thor är inte så mycket en superhjältehistoria som det är ett familjedrama. Rivaliserande bröder som slåss om sin fars kärlek. En son är pompös, självgod och alltför temperamentsfull, medan den andra känner sig utfryst och oälskad. Detta skapar en klyfta mellan de båda som hotar stabiliteten bland alla asagudarna. Thor är som en shakespeare pjäs mer än vad det är en billig actionrulle, som tur är så har den action. Mer än va de andra filmerna har haft, eller rättare sagt bättre action. Hulken hade en massa action men det blev för enformigt. Iron man filmerna hade action men inte så mycket, det mesta hände på en gång runt slutet. Thor har ett antal inte alltför spektakulära actionscener men som ändå var häftiga nog för att man skulle dra på smilbanden och den hade fler scener smidigt utspritt över hela filmen. Thor är vad Iron man och Hulken bara kan drömma om. Så finns det några negativa aspekter ? Ja, eftersom detta fortfarande är en simpel actionfilm så tar den sig inte tiden den behöver för att göra sin väldigt ambitiösa story. en massa karaktärer presenteras och utvecklas till viss del men dem flesta får inte chansen att utvecklas tillräckligt, men vad förväntar man sig från är simpel actionrulle. Jag undrar om det var deras plan att göra Thors historia mer filosofisk på ett annat sätt än dem andra filmerna, dem väljer en mer personlig historia, en klassiskt tränad skådespelare som är en veteran inom Shakespeare, Kenneth Brannagh, till regissör och miljön, sceneriet, språket. Allt pekar på en mer engagerad produktion än de tidigare, men bara till en viss gräns såklart, det är ju som sagt bara en simpel actionfilm. när du är bror till Tor så är det inte alltid lätt att känna sig stor.

Sagan om The Avengers del 3: Iron man 2

Det är ganska uppenbart vid det här laget att även om the Avengers handlar om flera super...personligheter (jag skulle inte kalla Hulken för en hjälte) så är det Iron man som är huvudkaraktären. Han är längst fram, och störst, på alla posters och han är den enda som, hittills, fått en uppföljare, och som av en slump så är hans filmer dem bästa (om man jobbar utifrån att jag inte sett Thor eller Captain America än, och det gör vi just nu). Så då kanske ni kan gissa er till vad jag tycker, jag tänker hålla det kort, jag tyckte att Iron man 2 var en mycket bättre film än ettan, men samtidigt var det här en film som inte riktigt verkar vara bekväm med sig själv. Som uppföljare till en någorlunda actionstinn film så saknar den helt klart en mängd action, två timmar lång och endast tre actionscener, den tredje och sista är dock ett 30 minuter långt krig i stort sett så den väger upp dem första 1,5 timmarna. Så vad hände innan slutet då ? Jo, något så ovanligt som karaktärsutveckling. storyn tillåter att karaktärerna faktiskt kan fungera som riktiga människor. Dem har alla skavanker och definierande egenheter och sen så utvecklas dem och lär sig saker om både sig själva och andra. Tony Stark har det bra, han har fått ordning på sitt företag, han är mer populär än någonsin och han har skapat världsfred i stort sett. allt är finfint, allt är bäst. Tony Stark har det inte så bra, han lider av blodförgiftning som sakta men säkert dödar honom, palladiumet som driver hans magnet (han har ju en elktromagnet inopererad som hindrar järnskrotet i hans bröst att åka in i hjärtat å honom) sprider sig i hans blod och förgiftar det. Det som håller honom vid liv dödar honom samtidigt, försöker "the state" sno ifrån honom hans dräkt. Dem anser att ett så mäktigt vapen som Iron man dräkten borde inte ägas av en privatperson. Som om allt detta inte var nog så har sonen till Howard Satrks (Tony Starks pappa) något otalt med Tony, Han anser sig snuvad på konfekten som hans pappa var med och byggde och nu tänker han utkräva hämnd på Tony Stark. Iron man 2 har ett väldigt starkt persongalleri och istället för att satsa på en lättviktare till actionrulle så bygger dem upp en mängd olika trådar som till viss del knyts ihop men som också hintar om en uppföljare (Avengers och så har dem ju faktiskt sagt att det kommer en Iron man 3). Jag har svårt att få fram vad jag egentligen vill säga om den här filmen, den var en väldigt finkänslig film om en man på kanten till avgrunden men som tar sig tillbaka. Den handlar om en man som levt i exil hela sitt liv på grund av sina förfäders snedsteg men som får en chans att hämnas. Den handlar om en kvinna som ständigt tvingats driva ett företag hon inte ens jobbar för, samtidigt som försöker hålla samman mannen som faktiskt äger företaget. Den handlar om en man som i ren desperation vänder sig till en individ han inte till fullo förstår eller kan hantera vilket visar sig ha ödesdigra konsekvenser. Den är en dramarulle med ett väldigt explosiv, Den är en väldigt bra film faktiskt. Drop your socks and grab your crocs, we're about to get wet on this ride (Tony Stark, Iron man 2) ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,0

Sagan om The Avengers del 2: The incredible Hulk

Del två i vår saga är extra känslig för mig. Jag var en av de få människorna här i världen som faktiskt uppskattade den första Hulk filmen (HULK, 2003). En film som tillsammans med The dark knight går till historien som en av de väldigt få serietidningsfilmer som faktiskt lyckas fungera som en riktig film, vilket inte går att säga om The incredible Hulk. Filmen som är en sequel/re-boot, ett uttryck som nog inte används så ofta och tur är väl det. Efter det att alla kidsen blev så besvikna på HULK, och det faktum att den inte var en fördummad actionrökare utan istället försökte berätta den mer seriösa och väldigt sorgliga delen av Bruce Banners (A.K.A Hulken) kamp mot sig själv, så valde man att välja en ny inriktning. Man satsade mer på action och mindre på innehåll, men för att slippa gå igenom en lång och slö "origin story" så valde man att acceptera det faktum att en hulk film redan existerade. Så den nya filmen kunde börja med att Banner redan har sina krafter och militären är ute efter honom. Hur han fick sina krafter, varför militären jagar honom och varför hela historien med hans galna pappa har runnit ut i sanden förklarar dem aldrig, dem nämner i förbifarten att Banner höll på med ett experiment som militären tänkte ta ifrån honom när det var klart, men när det failade och han blev Hulken så flydde han för att dem inte skulle kunna utnyttja honom. Allt detta förklaras i i förtexterna, med några snabba och suddiga klipp och en massa urklipp ur tidningar. Man förvandlar hela den förra Hulk filmen till ett simpelt intro och sedan så börjar man på en ny film helt enkelt. Storyn i The incredible Hulk är ganska skrattretande, det händer typ ingenting. Banner bor i Brazilien och jobbar på en läskfabrik. Samtidigt som han för söker lära sig prata flytande portugisiska och tränar för att kunna kontrollera sina känslor, han har även kontakt med en professor i U.S.A som försöker hjälpa honom att bli av med sin "åkomma". Efter en olycka på fabriken Hamnar en droppe av Banners blod i en läskflaska som hamnar i U.S.A och Militären har snabbt fått upp ett spår. Sedan följer en dryg halvtimme där Hulken/Banner tar sig tillbaka U.S.A för att en gång för alla bli kvitt Hulken. Samtidigt så har General Ross (the bad guy) inga planer på att förlora en sån kraft som Hulken, han Går så långt att han låter sin bästa soldat injiceras sig med ett supersoldat serum (en förlegad form av det som Banner jobbade på) och nu är jakten i full gång. Sen springer dem alla runt en stund och Banner inser att han inte kan ha sex med sin gamla flamma för han kommer med största sannolikhet slita henne itu efter bara några minuter. Sen hittar dem professorn som hjälpt honom med ett antivirus och dem lyckas typ bli av med Hulken, men självklart stormar militären in och supersoldaten har blivit maktgalen, han tvingar professorn att ge honom lite "Hulk" och han förvandlas till ett monster. Sista 20 minuterna är en ganska så häftig men ändå ganska larvig kamp mellan Hulken och det andra monstret, och vi kan alla gissa hur det slutar eller hur ? Av alla Avengers trailrar så är The incredible Hulk den helt klart sämsta. Precis som med Iron man så är filmen fylld med extremt talangfulla skådespelare. Edward Norton, William Hurt, Liv Tyler, Tim Roth och Tim Blake Nelson, men till skillnad från Iron man så får ingen av dem en chans att skina ordentligt. Dem är alla fångade i "cookie cutter" karaktärer som inte går att utveckla särskilt. Värst är det nog för Edward Norton, en av moderna tiders bästa skådespelare, får här ett antal scener där han måste i stort sett vara apatisk, varje gång han får chansen att sväva ut lite grann så förvandlas han snabbt till Hulken och då tar ju effekterna över. Eric Bana Var mycket bättre på att spela Banner som någon som konstant försöker hålla tillbaka sin ilska, han tolkade Banner som någon som redan från början var en väldigt temperamentsfull person. Nortons Banner är en mycket lugnare person, mjäkig nästan, men det kan man ju se som ett tecken på att han har lärt sig att kontrollera Hulken. Eller så kan man tolka det som det faktiskt är, en sämre skriven version av Banner som Norton inte får en chans att göra sin egen under de korta stunder han faktiskt är med i filmen. Så då finns det bara en sak som kan rädda denna knöl till film, Actionscenerna. Till en början är dem faktiskt lite coola men dem bli snabbt väldigt slentrianmässiga. "HULK SMASH" Säger Hulken i slutet och så kan man i stort sett summera varenda en av actionscenerna, och hela filmen egentligen. Nej, vill man se en riktigt bra Hulk film, en riktigt bra serietidningsfilm, en riktigt bra film helt enkelt. Skit då i The incredible Hulk och se HULK i stället. Där får man lite mer drama, lite mer intelligens och en massa mer underhållning är denna smörja. Gult är fult och grönt är skönt, men när HULK går en match mot den otroliga Hulken blir ingen ny kung krönt.

Sagan om The Avengers. Del 1: Iron Man

Inför årets (förhoppningsvis) näst bästa actionspektakel, TDKR kommer att knäcka allt motstånd, så tänkte jag att vi ska gå igenom reklamkampanjen för The Avengers. Fem långfilmslånga trailers, 780 miljoner dollar och sju år av förberedande. Har det verkligen varit värt det, och kommer filmen att leva upp till allt den har lovat oss under nästan ett sekel av förväntan ? Folk påstår ju att den ska vara ett riktigt äventyr...men det är inte det vi ska prata om nu, det här är historien om resan fram till The avengers, och den började på riktigt 2008 med första filmen om Iron man.




Tony Stark har allt. Han är smart som få, ägare till världens mest inkomstbringande vapenföretagen och han får alla flickor på fall, synd bara att han har blivit tillfångatagen av frihetskämpar långt borta i mellanöstern. Han vaknar upp i en kall grotta och får snabbt veta att hans liv hänger i en skör tråd, inte nog med att hans tillfångatagare vill att han ska bygga en hyperteknologisk missil, han har fått en elektromagnet inopererad i bröstet som hindrar granatsplitter från att slita sönder hans hjärta. Tony Stark har dock inga planer på att hjälpa terrorister, istället använder han allt material för att bygga en stridsdräkt som han använder för att slå sig ut ur grottan med och sedan åka hem. Väl hemma igen inser han att han kan använda alla sina pengar och hjärnceller för att hjälpa människor istället. Samtidigt utvecklar han sin stridsdräkt och använder den för att göra gott, men alla är inte så pigga på att släppa en sån lukrativ marknad som vapentillverkning, vissa skulle till och med kunna döda för att Stark industries ska fortsätta tillverka vapen.


Egentligen så är Iron man en ganska händelselös film, mellan hans flykt från terroristerna och den halvlama slutfighten mot "the badguy" (no spoilers) Så hinner det inte hända så mycket, han bygger lite på sin dräkt, går på en fest, bygger lite till, flörtar med sin assistent och lär sig ett och annat om frostskador. En längre sekvens utspelar sig dock i mellanöstern när han kommer tillbaka för att utkräva lite hämnd och räddar bönderna, och sen måste han fly undan amerikanska stridsplan i en ganska häftig luftstrid. Men förutom det så händer det inte så mycket, hela filmen känns mest som en introduktion till karaktären, men det känns ju som att man vill ha ut lite till ur en sån karismatisk hjälte som Tony Stark, som om dem tänkte ha med honom i fler filmer. Som att det här bara var ett sätt att presentera honom inför den riktiga filmen...Nu vet vi ju att hela filmen var ett publicitetsstunt för att introducera Iron man inför the avengers, men då, innan visste om Avengersfilmen så kände man sig lite snuvad på konfekten.

Bortser man från den syrefattiga storyn så har man en del annat som lyfter upp filmen. Först och främst så är effekterna (fortfarande idag, fyra år senare) väldigt välgjorda, ett plus är också att dem använt en del fysiska effekter, bland annat en fullt fungerande stridsdräkt som ser väldigt övertygande ut. Regissören, John Faverau vet hur man hanterar skådespelare (eftersom att han själv är skådespelare först och främst) och kan därför få ut det mesta ur sina skådespelare. Så även om en del karaktärer inte får allt utrymme dem skulle kunna må bra av så känns det som fullt utvecklade människor med sina egna liv och egenheter. sedan visade det sig att Mr. Faverau var en pärla när det gäller actionregi. Dem få actionscener som filmen har är extremt häftiga och explosionerna haglar till tonerna av klassisk rock så som AC/DC. Det hela är väldigt testosteronfyllt och man känner sig rikligt underhållen när dammet lagt sig och den sista terroristen ligger död på marken.



Om inte annat så är Iron man just det, väldigt underhållande, för även om filmen är dryga två timmar lång så passerar dem alltför fort och man önskar matt man kunde fått en halvtimme till. Bra strategi eftersom en uppföljare i stort sett redan var klar att böra producerats så fort ettan gått upp på biograferna, och tvåan blev ju än mer framgångsrik än ettan så dem lyckades verkligen...med... det liksom. Som en franchise är Iron man väldigt effektiv, den bygger upp intressanta och oanat djupa karaktärsutvecklingar under två (nu är det ju tre filmer om man räknar Avengers) filmer och ettan får en att vilja se tvåan, en perfekt pengamaskin.

Men som en självständig film är Iron man en aning tom. en alltför lång uppbyggnad som tar slut väldigt abrupt, visst får man en del härliga actionstunder men något saknas fortfarande. Iron man, Iron man.



Does whatever an iron can. hold on! That's the Spiderman Theme. What are you ? A rocket scientist or something ? Yes. ohh... Pauly Shore, Adam Baldwin och William Atherton. Bio-dome, 1996