Om det är något som definierar dessa filmer (eller trailers) är att dem inte riktigt är superhjältefilmer. dem handlar om människor som har eller får extraordinära krafter som dem sedan använder för att stoppa någon sorts ondska, men man ser dem aldrig typ rädda en tant från en väskryckare eller att dem stoppar en industribrand eller nåt sånt. Dem slåss alltid mot något mycket större hot som kommer förgöra oss alla, Dem utför heroiska handlingar men dem är inga hjältar som spider man eller Batman, eller Green lantern. Alla faror dem räddar oss från är något som the "bad guy" kastat mot oss. Det är alltid så jävla över the top liksom, det skulle vara coolt att se Iron man patrullera gatorna och stoppa ett inbrott i en juvelbutik, eller se Hulken kasta sig mot en fallande byggnad och krossa den så att alla som står på marken inte mosas. Nu bygger jag kanske upp Thor som om han gör något sådant, men det gör han inte, det var bara en kort anekdot som jag kom att tänka på nu när jag satt och glodde på Thor.
Så vad handlar Thor om då, jo. Som ni alla vet så finns det ju en massa gudar ute i rymden som vakar över oss. Dem hindrar stora fula frostjättar från att förslava oss och en massa andra saker som dem aldrig berättar om men nåt bra är det säkert. Oden, the big cheese har två söner...måste jag verkligen berätta allt det här ? vi vet väl alla hela grejen med asagudarna eller hur ? Filmen handlar om när Oden ska utse en ny kung över de nio rikena (däribland jorden), och de nominerade är Thor, åskguden och Lok, guden av eld, jävelskap och en massa andra saker (därom tvistar än de lärde) Oden väljer självklart Thor men innan han ens hunnit bli krönt så lyckas han starta krig mellan frostjättarna och asagudarna, förarga sin far (duh) och bli av med alla sina krafter och därmed förvisad till jorden. Där måste han visa sig värdig sina krafter för at få dem tillbaka. Samtidigt smider Loke planer nu när han utsetts till kung...
Thor är inte så mycket en superhjältehistoria som det är ett familjedrama. Rivaliserande bröder som slåss om sin fars kärlek. En son är pompös, självgod och alltför temperamentsfull, medan den andra känner sig utfryst och oälskad. Detta skapar en klyfta mellan de båda som hotar stabiliteten bland alla asagudarna. Thor är som en shakespeare pjäs mer än vad det är en billig actionrulle, som tur är så har den action. Mer än va de andra filmerna har haft, eller rättare sagt bättre action. Hulken hade en massa action men det blev för enformigt. Iron man filmerna hade action men inte så mycket, det mesta hände på en gång runt slutet. Thor har ett antal inte alltför spektakulära actionscener men som ändå var häftiga nog för att man skulle dra på smilbanden och den hade fler scener smidigt utspritt över hela filmen. Thor är vad Iron man och Hulken bara kan drömma om. Så finns det några negativa aspekter ? Ja, eftersom detta fortfarande är en simpel actionfilm så tar den sig inte tiden den behöver för att göra sin väldigt ambitiösa story.
en massa karaktärer presenteras och utvecklas till viss del men dem flesta får inte chansen att utvecklas tillräckligt, men vad förväntar man sig från är simpel actionrulle.
Jag undrar om det var deras plan att göra Thors historia mer filosofisk på ett annat sätt än dem andra filmerna, dem väljer en mer personlig historia, en klassiskt tränad skådespelare som är en veteran inom Shakespeare, Kenneth Brannagh, till regissör och miljön, sceneriet, språket. Allt pekar på en mer engagerad produktion än de tidigare, men bara till en viss gräns såklart, det är ju som sagt bara en simpel actionfilm.
när du är bror till Tor så är det inte alltid lätt att känna sig stor.
No comments:
Post a Comment