Sagan om The Avengers. Del 1: Iron Man

Inför årets (förhoppningsvis) näst bästa actionspektakel, TDKR kommer att knäcka allt motstånd, så tänkte jag att vi ska gå igenom reklamkampanjen för The Avengers. Fem långfilmslånga trailers, 780 miljoner dollar och sju år av förberedande. Har det verkligen varit värt det, och kommer filmen att leva upp till allt den har lovat oss under nästan ett sekel av förväntan ? Folk påstår ju att den ska vara ett riktigt äventyr...men det är inte det vi ska prata om nu, det här är historien om resan fram till The avengers, och den började på riktigt 2008 med första filmen om Iron man.




Tony Stark har allt. Han är smart som få, ägare till världens mest inkomstbringande vapenföretagen och han får alla flickor på fall, synd bara att han har blivit tillfångatagen av frihetskämpar långt borta i mellanöstern. Han vaknar upp i en kall grotta och får snabbt veta att hans liv hänger i en skör tråd, inte nog med att hans tillfångatagare vill att han ska bygga en hyperteknologisk missil, han har fått en elektromagnet inopererad i bröstet som hindrar granatsplitter från att slita sönder hans hjärta. Tony Stark har dock inga planer på att hjälpa terrorister, istället använder han allt material för att bygga en stridsdräkt som han använder för att slå sig ut ur grottan med och sedan åka hem. Väl hemma igen inser han att han kan använda alla sina pengar och hjärnceller för att hjälpa människor istället. Samtidigt utvecklar han sin stridsdräkt och använder den för att göra gott, men alla är inte så pigga på att släppa en sån lukrativ marknad som vapentillverkning, vissa skulle till och med kunna döda för att Stark industries ska fortsätta tillverka vapen.


Egentligen så är Iron man en ganska händelselös film, mellan hans flykt från terroristerna och den halvlama slutfighten mot "the badguy" (no spoilers) Så hinner det inte hända så mycket, han bygger lite på sin dräkt, går på en fest, bygger lite till, flörtar med sin assistent och lär sig ett och annat om frostskador. En längre sekvens utspelar sig dock i mellanöstern när han kommer tillbaka för att utkräva lite hämnd och räddar bönderna, och sen måste han fly undan amerikanska stridsplan i en ganska häftig luftstrid. Men förutom det så händer det inte så mycket, hela filmen känns mest som en introduktion till karaktären, men det känns ju som att man vill ha ut lite till ur en sån karismatisk hjälte som Tony Stark, som om dem tänkte ha med honom i fler filmer. Som att det här bara var ett sätt att presentera honom inför den riktiga filmen...Nu vet vi ju att hela filmen var ett publicitetsstunt för att introducera Iron man inför the avengers, men då, innan visste om Avengersfilmen så kände man sig lite snuvad på konfekten.

Bortser man från den syrefattiga storyn så har man en del annat som lyfter upp filmen. Först och främst så är effekterna (fortfarande idag, fyra år senare) väldigt välgjorda, ett plus är också att dem använt en del fysiska effekter, bland annat en fullt fungerande stridsdräkt som ser väldigt övertygande ut. Regissören, John Faverau vet hur man hanterar skådespelare (eftersom att han själv är skådespelare först och främst) och kan därför få ut det mesta ur sina skådespelare. Så även om en del karaktärer inte får allt utrymme dem skulle kunna må bra av så känns det som fullt utvecklade människor med sina egna liv och egenheter. sedan visade det sig att Mr. Faverau var en pärla när det gäller actionregi. Dem få actionscener som filmen har är extremt häftiga och explosionerna haglar till tonerna av klassisk rock så som AC/DC. Det hela är väldigt testosteronfyllt och man känner sig rikligt underhållen när dammet lagt sig och den sista terroristen ligger död på marken.



Om inte annat så är Iron man just det, väldigt underhållande, för även om filmen är dryga två timmar lång så passerar dem alltför fort och man önskar matt man kunde fått en halvtimme till. Bra strategi eftersom en uppföljare i stort sett redan var klar att böra producerats så fort ettan gått upp på biograferna, och tvåan blev ju än mer framgångsrik än ettan så dem lyckades verkligen...med... det liksom. Som en franchise är Iron man väldigt effektiv, den bygger upp intressanta och oanat djupa karaktärsutvecklingar under två (nu är det ju tre filmer om man räknar Avengers) filmer och ettan får en att vilja se tvåan, en perfekt pengamaskin.

Men som en självständig film är Iron man en aning tom. en alltför lång uppbyggnad som tar slut väldigt abrupt, visst får man en del härliga actionstunder men något saknas fortfarande. Iron man, Iron man.



Does whatever an iron can. hold on! That's the Spiderman Theme. What are you ? A rocket scientist or something ? Yes. ohh... Pauly Shore, Adam Baldwin och William Atherton. Bio-dome, 1996