Så var det dags för en specialare, två filmer i en recension, nämeligen orginalet och re-maken av My bloody valentine. My bloody valentine (orginalet) gjordes i början på 80-talet, slashergenrens guldålder och den har alla klassiska element. ungdomar som super och rullar runt i halmen, en gammal legend som ligger till grund för morden, en tyst mördare och ett lyckligt slut...? eller?
Men där slutar likheterna med samtidens slashers. I både Halloween och fredag den trettonde är kvinnorna hjältarna och männen är bara cannonfodder liksom. I my bloody valentine är det en manlig hjälte. I halloween är mördaren inte mänsklig, han är som Dr. Loomis säger "pure evil" i valentine är mördaren högst mänsklig på fler än ett sätt. I både Halloween och Fredag den trettonde läggs majoriteten av filmens vikt på hur intressanta och annorlunda alla morden är. I Valentine är dem simpla och inte alls tillkonstlade. och sist men inte minst så finns det en sido historia som får tonåringarna att verka mer som människor och inte bara lamm som väntar på slakten.
Alla dessa ingredienser gör My bloody valentine till en mycket mer intressant slasher film än dem som alla känner till, klassikerna du vet.
Nu vill jag bara varna alla som läser att jag kommer nog spoila en del så om ni inte har sett filmen och planerar på att göra det (gör det) så läs inte vidare om ni vill uppleva filmen till fullo.
först och främst så har tonåringarna en historia, i alla fall huvudrollerna, det får dem att kännas mer som på riktigt som jag sa förut. Hela filmen börjar egentligen med ett triangeldrama. TJ kommer tillbaka till Valentine bluffs som staden heter efter att ha varit borta i flera år. Hans föredetta flickvän har gängat sig med stadens coola kille Axel, men nu när TJ är tillbaka känner sig Axel utmanad av TJ över vem som ska få Sarah (borde inte hon bestämma det dock ?) och allt detta blir bara värre då alla hjärtans dag närmar sig och Valentine bluffs ska ha sin första valentine dans på 20 år, varför då undrar ni, jo, för 20 år sedan rasade gruvan samman som ligger under staden, och fem män blev fast där nere i flera dagar. När man till slut fann dem var bara en vid liv fortfarande. Harry Warden, han hade dödat dem andra och ätit upp dem för att inte svälta ihjäl, men han blev inte bara mätt där nere i gruvan, han blev skogstokig också. Inte långt därefter föll Harry i koma och vaknade inte förrän ett år senare, på självaste alla hjärtans dag.
Varför gruvan hade kollapsat var för att de två männen som skulle stå vakt vid metangas behållarna hade gått i förväg för att hinna till valentine dansen som var tradition i Valentine bluffs. och självklart exploderade då en av behållarna och gruvan rasa ihop. Så nu när Warden vaknar efter ett års koma är han förbannad. han drar på sig sin gamla gruvdräkt och gasmask och ger sig ut för att döda de två männen. Sagt och gjort, och han lovar att varje år på alla hjärtans dag ska han döda varenda en som firar...för så tänker man när man är tokig.
Åren går och ingen vågar fira eftersom man är rädd att han ska hålla sitt löfte, men efter tjugo år tänker man, äh skit samma, och sätter igång med förberedleserna för den första dansen på tjugo år.
Dumb fucking move, det tar inte lång tid innan dem första lkiken börjar dyka upp med varningar och polischefen ställer därför in dansen. Men några av de yngre gruvarbetarna vill ju festa och ha kul så dem ordnar till med dans inne på gruvområdet. Och här börjas det på riktigt.
Efter det så blir filmen en klassisk slasher, fast inte så klassisk som man först tror, visst dödas några ungdomar så där en efter en men inte alls på något speciellt sätt. dem får en hacka i huvudet eller ett rör genom halsenm, nothing fancy. Och vad som är ännu konstigare är att man knappt får se vem som gör det, det enda man ser är ett par handskar, och detta gör att filmen genast beter sig mycket bättre än andra slashers, den handlar inte om morden utan om dem som blir mördade och hur dem ska överleva. Det hela kulminerear i en katt och råtta lek mellan de överlevande och mördaren som mest smyger runt och och skrämmer dem. Han utnyttjar at dem var dumma nog att faktiskt gå ner i gruvan och spelar därför på dem faror som kan finnas där nere, mörker och disorientering istället för att bara hoppa fram ur skuggorna och döda dem. Vad som gör det hela ännu läskigare är att under hela filmen har TJ, som ju precis kommer tillbaka till stan då morden börjar, är mistänkt av flera av ungdomarna, speciellt Axel, som i sista akten är en av tre överlevare tillsammans med Sarah och TJ. Så nu är spänningen riktigt tät, inte nog med att en mördare är ute efter edem nere i en mörk och kall gruva, de båda männen har en sorts rivalitet emellan sig och en av dem kan vara mördaren...Det är faktiskt ett riktigt smart drag av både regissören och manusförfattaren att försätta dem i denna högst otrevliga sits.
Så kommer vi fram till slutet då det visar sig att det inte var TJ, utan det var faktiskt Axel...WHAT THE FUCK!!!? Hur gick det här till ? jo så här var det (ochhär kommer en av de vagaste förklaringarna till varför nån mördar folk i filmhistorien) En av dem som orsakade explosionen för 20 år sedan var Axels pappa. Axel var därför nävarande när WArden hade ihjäl Axels pappa, vilket fick han att gå bananers. Detta förklaras i en 30 sekunder lång scen. Riktgit svagt och man kände på sig att dem bara ville komma till slutet vi det här laget.
Så TJ och Axel fajtas lite grann och Axel råkar träffa en svag punkt i väggen med sin hacka och gruvan rasar ihop...igen, TJ och Sarah lyckas hamna på rätt sida raset och kan därför ta sig ut,men Axel fastnar under all sten och "dör". Senare när dem gräver fram han visar det sig att hans ena arma fastnade och faktiskt gick av och man ser då hur han springer in längre in i gruvan, maniskt skrattande och sjungandes...
My bloody valentine är den mest intressanta slaherfilmen jag sett, den hade det man förväntade sig av en slasher men den hade även en hel del aspekter som gav en käsla av djup som fattas annars i slasherfilmer. Trovärdiga karaktärer, en genuint läskig mördare och en mer intelligent story. Visst fanns det en del dåliga saker också, stundtals pisspoor foto, några riktigt dåliga skådespelare och underlig regi på vissa ställen, men allt detta kan man ha överseende med eftersom slutprodukten är en riktig lyckoträff.
Så kommer vi till re-maken...håll i er
Story är i stora drag densamma, enda skillnaderna är att i den här handlar filmen om han som orsakade explosionen (han har TJ's roll kan man säga) och alla hjärtans dag har egentligen ingen betydelse för story förutom att filmen utspelar sig på alla hjärtans dag.
annars är allt sig likt, triangeldrama där en av dem misstänks vara mördaren, en gasmaskprydd mördare som bara mördar för mördandets skull utan att konstla till det och ett slut i en kuslig gruva.
Den här filmen skiftar dock fokus lite från ungdomarna och lägger mer vikt på att berätta historien om mannen som orsakade explosionen och nutio år senare kommer hem igen men jagas av minnena. Den har en del intressanta twists som jag inte tänker avslöja, utan jag går rakt på sak istället.
Det här var en bra slasher, precis som sin anfader. Den var även inte allt för moderniserad. Dagens skräckisar handlar ju om att mordenska vara så brutala som möjligt och man ska känna känslan av att det är lite för våldsamt. Valentine (re-make) var istället som slashers var på 80-talet, bara mord, men eftersom den även ville efterlikna orginalet var det inte heller för tillkonstlat utan bara mord för mördandets skull. Filmen handlade även mindre om mord och mördare och mer om själva myseriet med vem det kan var som är mördaren och det blev nästan lite som en deckare/slasher.
Och sedan handlade det ju som sagt om den skuldtyngda mannen som kommer tillbaka för att göra upp med sitt förflutna och hur han skjunker allt djupare ner i depressionen och galenskapen. Dock inte så finkänsligt men ändå.
Man fick mer än man väntade sig från en modern skräckis och det lilla extra fick den att höja sig över alla andra och jag måste erkänna att filmen var, precis som orginalet, en bra film. Dock, precis som orginalet, tampas re-maken med en del riktigt träiga skådespelare och dumma regival.
Dock ska regissören ha cred för hur han avslöjar vem som är mördare...mycket bättre än orginalet, och fotografen ska fan ha cred han med. Filmen är ju filmad i 3D, så att när hackan kommer flygandes mot skärmen ska publiken tro att den flyger ut ur bilden på riktigt, du vet så där. Och det blir många onödiga planteringar för att den effekten ska fungera, men samtidigt får fotot en unik känsla där många av scenerna då folk får något spetsigt instucket i kroppen blir utdragna och och väldigt snygga.
Så istället för att det känns som en gimmick, hjälper 3D effekten filmen att få en mer artistisk känsla. Något som verkligen fattas i dagens skräckfilmsträsk.
Så vad ska man säga ? Grymt överraskad blir man. Det är inte ofta jag uppskattar en slasher som jag uppskattade My bloody valentine, och det är än mer sällan man uppskattar en modern skräckfilm så som jag uppskattade My bloody valentine 3D, speciellt eftersom det ju är en Re-make.
Ha så kul, gruvskjul.
Torbjörn Widéen
No comments:
Post a Comment