The haunting in Conneticut

Nu var det ett tag sen jag recenserat nåt men det har varit lite tunt på pengafronten. I och med det har jag inte haft möjligheten att se något nytt, hur som helst.

The haunting in Conneticut. Var ska jag börja ? En cancersjuk unge tillsammans med sin familj bestående av en före detta alkoholiserad far och en skenhelig mor flyttar in i ett nytt hus som ligger närmare sjukhuset. Väl inflyttade börjar pojken se saker, gestalter, visioner om obducenter som utför skumma ritualer... Och sen händer inte mycket mer. Någon sorts bakgrundshistoria målas upp om hur en tokig doktor frammanade andar med hjälp av ett 12 årigt medium och fick lik att börja leva och skit, resten är bara en massa spöken som hoppar fram och skräms. Pure bullshit om jag få säga det, det började ganska bra med ett stilrent foto och skapliga rollprestationer men efter ungefär en halvtimme händer nåt med filmen. Den går från att vara en skräckfilm till ett familjedrama...och detta händer framöver ungefär tre fyra gånger. The haunting in Conneticut verkar lida av någon sorts personlighetsklyvning, men inte bara det, den lider även av kleptomani.

Poltergeist, The others, Excorsisten och The haunting är några av de filmer som The haunting of Conneticut bara slaktar söder och äter upp de delar den gillar bäst och lämnar resten på diskbänken. Detta hjälper ju inte att stärka filmens redan sjunkande känsla av entusiasm. Istället känns det som filmen inte riktigt visste hur den skulle bete sig och gjorde som alla 14 åriga tjejer gör när de börjar i en ny skola, tar efter det coola gänget för att få passa in, men som i de flesta fallen blir hon mobbad ändå till slut. Det är en perfekt metafor för vad The haunting in Conneticut är, en schizofren, kleptomanisk fjortis som inte vågar vara annorlunda utan måste vara som alla andra. Nu för tiden är det, rent kritikermässigt, nästintill självmord, men publikmässigt så kommer dem gå hem hos the key demographic. Vilket råkar vara fjortisar som inte vågar vara annorlunda.

Jag tror jag just insåg något här, för det är ju så med nästan alla skräckfilmer nu för tiden, de är alla likadana, och vem gå och ser dem ? Jo folk som alla är likadana. Dagens skräckfilmer är ytliga, simpla och enkelspåriga, precis som sin publik. Så länge ungdomen kommer fortsätta i samma banor kommer skräckfilmerna att fortsätta tillfredsställa deras simpla hjärnor eftersom det säljer biljetter. Vi entusiaster få dock snällt kliva åt sidan och inse att det handlar inte längre om att skrämmas på ett sofistikerat och djupare sätt, det handlar om att hoppa fram ur skuggorna med en stor kniv och säga BUU !!! För det tjänar man mest pengar på...For shame.