Varje gång jag ska gå och se en komedi på bio blir jag en aning osäker. Tänk om den inte är rolig? Tänk om alla de bra scenerna redan har visats i alla trailers?
Visst finns det ju undantag, till exempel så hade jag inga tvivel när jag satte mig ner i salongen och skulle se Tropic thunder, men i 90% av fallen oroar jag mig för kvaliteten.
We're the Millers var ett extremfall. Jag gick och velade ända fram till en dryg timme innan och då lottade vi om huruvida vi skulle gå eller inte. Hade jag varit religiös så hade jag sagt att ett mirakel inträffade...
David Clark är en veteran inom knarklangning. Han blev aldrig girig och höll sig alltid till gräsrotsnivån, men när han blir rånad på hela sin "stash" inklusive hans chefs pengar blir han tvingad att smuggla obscena mängder marijuana från Mexico till U.S.A, och han har bara en knapp vecka på sig att lista ut hur och sedan faktiskt utföra det.
Han lyckas till slut klura ut en plan, en plan som är dömd att misslyckas.
Han ska sätta ihop en fejkfamilj där han själv spelar pappan, strippan som han bor granne med blir mamman, tönten på bottenvåningen får spela sonen och den hemlösa tjejen som hänger runt hans lägenhetskomplex får rollen som dottern. Tanken är den att ingen misstänker väl en helylle amerikansk familj för knarksmuggling?
Jag kan utan tvekan säga att We're the Millers är årets hitills roligaste film. Det var länge sen jag skrattade så mycket och högt i en biosalong. Några av scenerna kan vara bland de roligaste jag någonsin sett. Allt detta kom som en överraskning för mig, eftersom jag verkligen inte hade stora förhoppningar för den här filmen.
På papper verkar det vara en cookiecutter komedi som gärna ville slåss med jättarna men som nog skulle få storstryk.
Den hade Jason Sudekis i huvudrollen, en ytterst kompetent komiker (en av mina favoriter i SNL) men som inte riktigt är huvudrolls material. Sen två relativt okända ansikten som hans "barn". Den enda rollen som hade en skådis man egentligen kände till var Jennifer Aniston, och det var henne de använde för att sälja filmen.
Det faktum att vi skulle få se Aniston i rollen som "exotisk dansare" var egentligen det enda som gjorde mig intresserad av att se filmen från början.
Ni får tycka vad ni vill om det, men Jennifer Aniston är en mycket attraktiv kvinna, och även om filmen överlag skulle vara pest och pina så kunde man åtminstone få se henne utan några direkta kläder på sig.
De två gångerna hon iklär sig (eller rättare sagt klär av sig, ehh...? Ok då) rollen som strippa var helt klart en av höjdpunkterna med filmen, men den hade så mycket mer. Bra kemi mellan skådisarna, underbara biroller (Kathryn Hahn, Nick Offerman med flera) och filmen var bara liksom... så jävla rolig att jag var nära på att ramla ur stolen ett par gånger.
Ett gott skratt förlänger livet, så om ni känner för att vara odödliga in 90 minuter, gå och se We're the Millers
No comments:
Post a Comment