Frozen

Det är väldigt sällan som jag recenserar animerade filmer (jag tror faktiskt att det här är första gången) och varför det är så vet jag inte, och varför jag öppnar med det vet jag inte. Jag antar att jag försöker dra ut på det hela så jag slipper ta itu med hela den här feminist grejen som har hopat sig över den här filmen. Låt oss rensa luften så att vi kan fokusera på själva filmen.

Jag är inte feminist, jag är 100% för jämställdhet men jag anser även att den genomsnittliga feministen inte vill ha jämställdhet, de vill sätta det ena könet framför det andra. Det handlar inte om jämställdhet längre.

så när jag och mitt biosällskap stod i kön för att inhandla diverse godsaker så får jag det förklarat för mig att det här är värsta feministfilmen. jag började tänka över det hela, två kvinnliga huvudroller, de båda är kungligheter och en manlig huvudroll som är någon sorts arbetare. det var inte så mycket att gå på men ryktet påstod att filmen skulle vara en feministisk propagandafilm, vilket inte förvånar mig. jag ska försöka skriva det här utan att förarga alltför många människor, dagens samhälle har infört nolltollerans när det gäller likgiltighet inför feminism och HBTQ. ät du inte för det så är du emot det. jag är inte emot det, men jag anser att man inte behöver inblanda varenda aspekt av våra liv i kampen för ett jämställt samhälle. jag vill inte att Sylvester Stallone ska få stryk a en tjej i Expendables 3 bara för att om han hade spöat henne, i en "fair fight" såklart så hade det varit sexistiskt. att könskvotera enbart för sakens skull är inte rätt. om filmen kräver en kvinnlig huvudroll så är det självklart att den ska ha det, men om en kvinnlig karaktär inkluderas enbart för jämställdhetens skull så känns det som om den konstnärliga integriteten har komprimerats. detta gäller även åt andra hållet också, hade en i kompisgänget i Springbreakers varit en kille hade det blivit en väldigt konstig film...

det här är varför jag inte ville diskutera feminism. Jag får hela tiden den här känslan av att jag målar in mig i ett hörn, så nu avslutar jag det här med dessa ord. Ja till jämställdhet.

Så där, tillbaka till godiskön. jag började bäva en aning. Skulle jag verkligen behöva sitta i en och en halv timme och lyssna på när tjejen räddar dagen, tjejen klarar allt själv, prinsessan behöver verkligen ingen prins som räddar henne, spott och fräs på patriarkatet.
Dessa farhågor blev dock kortlivade, för om Frozen verkligen var designad som feministpropaganda så kan det ha varit något av de bästa propagandan jag sett, det var själva filmen som inte var så bra.

Frozen handlar om två systrar/prinsessor, Anna och Elsa. Elsa har magiska krafter, hon kan skapa is och snö med sina händer, så hon och Anna har för vana att leka väldigt mycket med dessa krafter. men efter en hemsk olycka så bestämmer sig föräldrarna (kungen och drottningen alltså) att Elsas magiska krafter är för starka och alldeles för farliga för att hon ska få ha tillgång till dem. de förtrycker Annas minnen som innefattar magin och får det att verka som om den aldrig har funnits. Sen förklarar de för Elsa att hon aldrig får använda sin kraft igen, och för att undvika fler olyckor inte heller får träffa sin syster igen. Men kraften ligger och vilar inom henne för de kan aldrig ta den ifrån henne. kort efter detta så dör de båda föräldrarna till havs och en landssorg bryter ut. portarna stängs och ingen hör eller ser något inifrån murarna på 3 år typ.

så kommer dagen då portarna ska öppnas igen, Anna har blivit gammal nog för att krönas till drottning och ett stort ansvar vilar på hennes axlar. inte nog med att hon bär på¨en livsfarlig magisk kraft som hon inte kan tygla, nu måste hon även regera över ett helt land. Pressen blir för stor och när Anna, under efter festen efter kröningen förklarar att hon vill gifta sig med en prins hon träffat samma dag, tappar Elsa kontrollen och hennes kraft som hon hållit instängd så länge exploderar verkligen. Elsa flyr från slottet och en evig vinter lägger sig över kungariket.

Anna tar då på sig ansvaret att hitta sin syster och få stopp på den eviga vintern.

Asså, jag vet inte om det är jag som har blivit för gammal eller om Disney filmer har blivit barnsligare. Frozen kändes verkligen som en barnfilm, jag vet att man inte ska kalla en film för det, men Frozen var verkligen barnslig. Hela filmen var en endimensionell, sorglös (i stort sett) och halvdan musikal. Inte ens något så klassiskt Disney som sångerna var särskilt bra, visst var några utav de helt makalösa (let's build a show man för att nämna en) men för de mesta kändes sångerna mer som tama försök till klassisk disney. Karaktärerna var en aning platta (trots att det var 3 Hahaha...ok då) och istället för att skriva en väl utformad kvinnlig karaktär så skrev de två halvdana. De är ju inte de sämsta Disney prinsessorna (Ariel frågetecken?) Men de har ju inte en sportslig mot tex Pochahontas eller Belle.
Storyn kändes också en aning kortfattad. Förbannelsen, den eviga vintern, känns inte alls som ett så stort hot som det utger sig för att vara och hela manuset överlag känns nedkortat men samtidigt alldeles för spretigt för sitt eget bästa.

Det enda som egentligen håller den höga standard som man är van vid när det gäller Disney är animationen och de komisk birollerna. Sven och Olaf är extremt roliga men tillför även värme, kärlek och fungerar stundtals som moraliska bollplank till de platta och tråkiga huvudkaraktärerna.


Allt som allt är inte Frozen en dålig film. Den kan inte mäta sig med tidigare Disney filmer så som Tangled och Lejonkungen, men överlag så är det en helt ok film. Fast det kanske bara är jag som växt ifrån så kallade barnfilmer, vem vet?