Pages

Saturday, April 10, 2010

Kick-ass








Åhåhå, en superhjältefilm som även är en komedi, det var längesedan man såg något sånt. Ännu längre var det sen en sån faktiskt var bra. Kan kick-ass städa upp lite i superkomedi genren eller kommer den att bli knivstucken och påkörd av en bil redan från början ?



Sist jag skrattade åt en Superhjälte så var det inte meningen, jag skrattade för att det var så löjligt att se en Superhjälte klanta sig och hoppa runt som en tönt. Att göra narr av någon som går ett steg längre än alla andra för att något gott känns bara fel, enda gången det har funkat var i The Tick för 10 år sedan, men sen dess har ingen lyckats. Förrän nu.


Kick-ass handlar om Dave Lizewski, en Typisk Highschool nörd som inte direkt lyckas med något i sitt liv. allt han har är ett par, minst lika nördiga, polare och sina serietidningar. Precis som alla andra som någonsin läst en serietidning eller sett en superhjältefilm så fantiserar Dave om att själv vara en superhjälte, när Dave och han kompis blir rånade för andra gången på en vecka rinner det över för Dave. Han beställer en våtdräkt från internet och med några snabba modifikationer förvandlas Dave från typisk tönt till superhäftig superhjälte...Eller han är i alla fall en superhjälte, ok han är åtminstone en hjälte...nja. hans första dust med den undre världen slutar med en kniv i magen och snudd på vartenda ben i kroppen brutet. Några veckor senare är Dave på fötter igen, med en massa metallplattor överallt i kroppen och en del trasiga nervtrådar här och där (en subtil referens till "superkrafter") Ger sig Dave ut på gatorna igen och den här gången lyckas han, åtminstone bättre än förra gången. Kick-ass Blir en youtube sensation och snart är Kick ass en riktig hjälte i allas ögon. Allas förutom Frank D'Amicos.
Frank är en Gangsterboss som på senare tid haft problem med en maskerad man som stjälpt hans knarkaffärer. Hans misstankar riktas genast mot Kick ass men egentligen är det en man som kallar sig Big daddy. Big Daddy, tillsammans med Hit girl är två superhjältar som arbetat i skymundan ett bra tag innan kick-ass började, bestämmer sig för att börja samarbeta med kick-ass för att rensa upp bland stans avskum. Detta gör Frank D'Amico ännu mer orolig för sina "affärsverksamhet". Så han sätter en plan i verket, en plan som kan betyda slutet för alla superhjältar.


Storyn är simpel, men inte dålig för det, det är en vanlig superhjälte historia med en del unika twists and turns, det märks att manusförfattarna vill distansera sig från dem flesta klyschorna men samtidigt försöker hylla genren. Vilket är bra för superhjälte genren är en väldigt klichéfylld genre. Samtidigt uppfyller manuset alla dem kriterier som krävs av en tonårskomedi nu för tiden, för om man ska hårdra det så är Kick-ass mer en hybrid mellan Superbad och Dark knight än en renodlad superhjältefilm. Dialogen är kvick och full av referenser till både seritidningar och superhjältefilmer...Allt detta positiva m manuset och ändå är det den svagaste punkten i hela filmen, för även om man försöker vara lite nyskapande och vill försöka revolutionera hela genren så finns det vissa regler man måste följa, både när det gäller superhjältar och deras beteende.

1. En superhjälte ska inte utnyttja sina krafter för att utkräva personlig hämnd, man kan drivas av ett hat mot allt ont men om du endast är ute efter hämnd så är du ingen hjälte.

2. mer av en förlängning av regel nummer 1. ditt syfte ska vara att med hjälp av dina krafter skydda de oskyldiga, inte att döda de skyldiga.

3. en superhjälte dödar aldrig. Om du dödar en "skurk" så sjunker du ner till deras nivå, till och med lägre beroende på vem du dödar.

Dessa tre regler följs av 99% av dem superhjältar som publiceras idag, och varför är det så ? Jo för att en HJÄLTE ska alltid vara bättre än sina fiender, annars är det väl ingen mening med att kalla sig hjälte. En ANTIHJÄLTE har all rätt att döda sina fiender, han är inte ute efter att skydda eller hjälpa, han är oftast ute efter hämnd och låter inget komma i vägen (se Rambo filmerna), men det finns ju inget som heter superantihjälte. Uppfyller man antihjälte kriterierna i en superhjälte film så är man helt sonika en skurk, och det är precis vad Big daddy och Hitgirl är, skurkar. Dem dödar alla som dem inte gillar, dem stjäl deras pengar efteråt och dem är bara ute efter hämnd. Nu råkar det vara så att den dem vill hämnas på är ju ärkeskurken,

men spelar det verkligen någon roll ? I våran gråzon till värld, finns det verkligen någon som är helt ond rakt igenom, och finns det nån som verkligen är supergod ? Frank D'Amico må vara skurken, men flera gånger i filmen framställer dem honom som en helt ok kille. en företagare som oroar sig för sitt imperium (nu råkar det ju handla om olagligheter men vad var det jag sa om gråzon ?) en omtänksam fader och en rätt rolig kille. Big daddy och Hit girl har sina skäl till att hata Frank, men bara för att man hatar någon, har man rätt att döda den personen då ?

Dessa frågor och spekulationer får aldrig riktigt något utrymme i kick ass och det gör att, åtminsone, jag har svårt att sympatisera med Big daddy och Hit girl. Om det är någon jag sympatiserar med så är det Red mist, men mer än så säger jag inte (spoilers annars).

Men manuset är ju inte allt i en film...eller ?...skit samma, speciellt inte i en actionfilm. I en actionfilm handlar det ju mer om regin (actionscenerna alltså) och där lyckas Kick ass ack så mycket bättre. Matthew Vaughn är ingen veteran inom yrket, det här är bara hans tredje film men ändå lyckas han skrupelfritt blanda komedi med ultravåld utan att det blir töntigt eller motbjudande. Utöver det så finns det en del rätt så känslosamma scener och även dem lyckas han förmedla med en seriös ton som ändå inte skär sig med resten av filmen. Han verkar ha en finstämd känsla för vad som funkar och inte, han vet när det börjar bli för mycket åt vardera håll och självdistans nog att låta skådespelarna göra det mesta av jobbet, något som blir mer och mer sällsynt i moderna actionfilmer.
Men hur bra var skådespelarna då ? Matchade dem regissörens briljans, eller förstörde dem allt med sitt mediokra försök till thespiansk avant gardism...ok, jag ska sluta.

Dem flesta av skådespelarna hade man ju sett förut, eller egentligen var det väl 50/50 där, Nicholas Cage vet vi alla vem han är och för mig var han det största orosmomentet. Nick Cage har ju inte direkt gjort sitt bästa de senaste fem åren, men jag tror att han visste att kick-ass var en bättre film än Wicker man re-maken och därför försökte han nog lite bättre. Han är faktiskt bra i kick-ass, dock inte den bästa. Bäst var antingen Aaron Johnson som Dave/kick-ass, en skådespelare jag inte ens hört talas om förut men som verkligen övertygade, sen Mark Strong i rollen som Frank D'Amico var fenomenal. Resten var bra, men inget exceptionellt. Christopher Mintz-Plasse är ju alltid rolig men han verkar ha svårt att få roller som inte grundar sig i hans magnum opus McLovin, dock försöker han här spela en aningen mer mogen kille. Visst märks det att han har växt som skådespelare men samtidigt går det alltid att spåra hans spel tillbaka till McLovin.


Allt som allt var Kick-ass en riktigt bra action film, en bra film men en ganska värdelös superhjältefilm. Att vara nyskapande är en sak, men att helt och hållet skita i de regler som alltid funnits är lite väl häftigt. När jag har svårt att sympatisera med flera av huvudkaraktärerna och istället hejar på deras fiender så är något fel enligt mig.

Superhjältar i all ära, men när dem börjar döda och lemlästa folk är det för mig mer brista än bära.

No comments:

Post a Comment