Final Fantasy XIII

Oj oj oj, nu snackar vi exklusivt här, ni kan ju försöka hitta någon annan som är lika häftig som jag...Vet du varför ? För att jag har Final Fantasy XIII, jag snacket the full game, hela skiten, jag har haft det i flera dagar nu och vet du vad som är ännu häftigare ?

Vid den här tidpunkten (åttonde Mars 2010) så har inte Final Fantasy XIII släppts i Europa eller U.S.A. Men jag har spelet, därför vill jag stolt presentera. Den första svenska recensionen av av Final Fantasy XIII... Wow !!!


Vi vet alla vad Final Fantasy är för något, Spelserien som i över 20 år har begeistrat oss med häpnadsväckande historier om mod, vänskap och kärlek. underbara miljöer som varierar mellan vidsträckta ängar fyllda med allsköns blommor till stormiga berg fyllda med snö.

Final fantasy har alltid varit synonymt med ordet upplevelse, varje spel har varit något mer än ett vanligt spel...Fram till Final Fantasy X.

Det var då som känslan fick ge vika för tekniken, karaktärerna fick röster och spelet verkade handla mer om häftiga explosioner än karaktärerna. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag gillade inte tian, eller elvan. Tolvan försökte ta sig tillbaka till det gamla hederliga men failade eftersom det försökte var mer av en WoW klon än en regelrätt uppföljare till Final Fantasy.

Så när jag fick höra talas om om del 13 så var jag faktiskt lite skeptisk, det verkade följa samma mönster som dem senaste spelen och fokuserade mer på visuals än "sensuals" (dålig wordplay, jag vet)


Sen så gick åren och jag brydde mig inte direkt om spelets utveckling, i mina ögon så tog serien slut i och med nian. Men så för några dagar sedan strosade jag runt i Farsta centrum, letade efter nån bra film men det var förgäves. Ja skulle precis till att ge upp då jag sneglade mot spelhyllan inne på Rocks, och där, på ett av de mest oväntade ställen såg jag Final Fantasy XIII. Jag frågade i kassan om det gick att köpa spelet ? tjejen i kassan tittade bara dumt på mig och sa "ja" som om det var jag som var oupplyst.

Så nu stod jag med ett av det mest åtråvärda spelen på senare dar, fyra dagar innan releasen, självklart spelade jag sönder det.


Jag måste dock påpeka att jag inte har klarat spelet än, det är ju ändå ett Final Fantasy spel, så jag tänker bara dra början på historien.

Final Fantasy XIII utspelar sig i världen Cocoon, där livet leker, världen är alltid vacker och ingen behöver bry sig om någonting för the Fal'Cie (en urgammal ras ty utomjordingar som byggde världen för jättelänge sen, känner ni igen det där) tar hand om allt. men Fal'Cierna är lite av ett tveeggat svärd, kommer man dem för nära så blir man en slav under dem och måste utföra deras uppdrag, annars förvandlas man till en zombie typ, dock så är det något som invånarna har lärt sig att leva med. utanför denna skyddade värld finns Pulse. Ett, enligt Cocoons ledare, ogästvänligt och livsfarligt landskap där monster lever i överflöd. Människor som kommer för nära Pulse blir satta i exil och förs till Pulse där dem får bo till dem dör.

Ett krig har länge härjat mellan exilerna från Pulse och invånarna i Cocoon. När spelet brjar har man precis upptäckt att i Pulse finns en till Fal'Cie, som ser Cocoon Fal'Cien som sin svurna fiende och för att vinna kriget bestämmer man sig för att utrota Pulse Fal'Cien. Mitt i stridigheterna är en kvinna vid namn lightning på väg till Pulse, hon är på väg dit i exil men det är något hon valt själv. För någonstans i Pulse finns hennes syster.

Mer tänker jag inte säga om historien, jag vill inte avslöja för mycket. Så långt som jag har kommit så kan jag säga att för första gången sen nian handlar historien äntligen om människorna mer än...liksom historien, det är en karaktärsdriven historia, och det funkar verkligen. Alla karaktärer har sina egna skäl till varför dem är med och dem kartlägger tillsammans hela det känslomässiga spektrumet.

Blanda detta med episka scenerier och maffiga miljöer så har du ett underbart fantasy äventyr med lite tyngd på storybiten också.


Men nu är ju inte historien allt i ett spel, även om jag tycker det. För dem flesta gamers så spelar det ingen roll om ett spel ens har en story, mer än gå dit ta den här saken, gå nu hit och skjut han den där killen (se Bioshock) så länge det är kul att spela spelet.


Då är det ju tur att Final Fantasy är kul att spela plus att det har en bra story. m du spelat något annat fina Fantasy spel så kommer du direkt att känna igen dig, mycket beter sig precis som förr och det känns välkomnande efter så många års väntande. Stridssytemet har gått tillbaka från det mer actionbetonade systemet i tolvan till dem gamla spelen turbaserade strider, dock finns intensiteten kvar från tolvan då karaktärerna konstant rör på sig och varje fight blir därför en fröjd att titta på medan, du fumlar runt i menyerna för att kunna utföra dem häftigaste attackerna så hoppar dina karaktärer som bara japanska spelkaraktärer kan och det ser skithäftigt ut. En ny grej med stridssystemet är dock att du nu inte har kontroll över alla karaktärer, istället lägger du ut en strategi för varje karaktär som är med i striden, en karaktär antar rollen som healer, en annan som sköld och sen är du den som gör skadan. Till en början kände jag mig jätteobekväm med att inte ha kontroll över mina karaktärer, men så fort du hajat hur strategisystemet funkar så är det en fröjd att slåss i Final Fantasy XIII.


Men så kommer vi till det som alltid verkar vara det viktigaste när det gäller spel...Grafiken. Det behövs ingen ingående förklaring, allt man behöver säga är egentligen ett ord. Flawless. Spelet är helt magiskt vackert, alla miljöer är minutiöst detaljerade och karaktärsmodellerna är, om än lite generiska, underbart vackra, och nu har jag bara snackat om själva spelet. Det fins ju cut-scenes också, och nu börjar vi snacka, det finns inget spel eller film för den delen, som slår Final Fantasys mellansekvenser. Så välregisserad, så snygga, så tekniskt fulländade, det går inte att beskriva. Lägg till ett riktigt bra soundtrack så har du ett recept på en succé, dock finns det stycken i musiken som är lite för mycket Japans rövrock men vad ska man göra åt det ? Det är ju Japaner som gjort spelet.



Så långt som jag har spelat så finns det inge att klaga på, allt är helt fucking underbart. Det kan ta lite tid att vänja sig vid att spela ett Final Fantasy spel igen men på ett sätt känns det skönt att dem vågat ta ett par steg tillbaka och bejakat serien under sina glansdagar och utifrån det revolutionerat serien.

Final Fantasy XIII är ingen besvikelse, mer som en kär gammal vän som fått en rejäl ansiktslyftning.



Efter 13 "slutgiltiga fantasier" kan man tänka sig att det hela kan bli lite gammalt och mossigt. Men gång på gång tar vi emot den med öppna armar, och även om det kan vara svårt att acceptera vissa förändringar så kan man inget annat än att, över det oundvikligt underbara, man sig förbarmar.