The blind side

Och så påbörjar vi våran resa mot den smutsiga, vedervärdiga, maffiastyrda, korrupta tillställning som är Oscarsgalan...och vi börjar med den sockersöta, supersmöriga, feelgoodfilmen The blind side.

The blind side behandlar den sanna historien om Michael Oher som växte upp i slummen men av en slump hamnade hos en välbärgad familj som tog in honom som deras egen son och genom den familjära värmen så lärde han sig att spela amerikansk fotboll och spelar numera på proffsnivå. Vist låter det to good to be true, men nu råkar det vara så att det faktiskt är sant. Vilket är tur för om någon hade skrivit det här manuset utifrån sin egna fantasi hade jag blivit mycket orolig för dennes mentala hälsa. Världen är inte så simpel, så varm och positiv, man kan inte gå igenom hela livet och bara ha det bra hela tiden, dock är fallet inte så i the blind side men till 90 % så ler man, och dem svåra delarna känns nästan förbispolade.

Jag ska försöka hålla mig kort så att jag hinner med så många filmer som möjligt.
Jag ska inte enbart klanka på The blind side, den hade många fina sidor också som man kanske inte såg med en gång (hajar ni ?) Regin var stundtals väldigt finstilt, hur John Lee Hankock får Michaels barndom att tyna bort i hans minne, på samma sätt får vi ta del av endast fragment vilket gör att vi hamnar på samma känslosamma nivå som Michael. En annan sak som utmärker The blind side är skådespeleriet. Sandra Bullock gör verkligen bra ifrån sig och jag kan förstå varför hon blivit nominerad för sin insats, jag har inte sett några av dem andra nominerade rollerna men jag kan inte tänka mig att hon skulle vinna. Det som saknas i hennes prestation är nyans. inte enbart hennes fel, mycket ligger i hennes karaktär som alltid tar livet med en klackspark på nåt sätt och det lämnar inte mycket utrymme för...nyans. Resten av ensemblen gör bra ifrån sig, inga tidlösa prestationer folk kommer prata om i åratal men dem spelar sin roll i att göra The blind side vad den är.

För mig är det här inte årets film, och jag tror inte att någon tycker att det här är årets film. Det är en bra film, en riktigt bra film men den faller lite på sin alltför positiva och verklighetsflyktiga aura, det är ju faktiskt en verklighetsbaserad historia så vart fanns alla svåra stunder ?

Allt som allt var The blind side en glorifierad och mycket välgjord TV-film...Nyckelordet är nyans, vad mer kan man säga ?



Livet är inte alltid laughter and sunshine, ibland måste man nöja sig med att livet bara är fine.