Jag grävde lite djupare i den här In he mouth of madness och jag vill redigera lite. Först och främst så är den inte baserad på en bok, det är faktiskt en helt original story, dock tar den väldigt mycket inspiration från the collective works av H.P Lovecraft. Sen upptäckte jag att den är del av vad Carpenter kallade sin Apocalypse trilogy där den första filmen var the thing (AWESOME!!1) och den sista var In the mouth of madness. att recensera The thing hade varit för lätt, och alla vet att den är awesome så jag såg den enda filmen jag inte sett en Prince of darkness...The creepy countdown continues.
Till skillnad från In the mouth of madness har Prince of darkness en hel del av Carpenters vanliga skådespelare. Victor Wong, Dennis Dun och Donald Pleasence vilket är den enda riktiga ljuspunkten i filmen. Precis som med In the mouth of madness så känns inte Prince of darkness direkt...passionerad, det känns inte som en film som Carpenter ville göra, han har bråttom med att introducera alla karaktärer och det hade ju varit ok om historien hade fokuserat på de uppenbara huvudrollerna, men nej. Det är säkert 15 pers som alla har en huvudroll och på en och en halv timme hinner man aldrig lära känna allihopa ens i närheten av så väl som man borde göra i en sån här film. Sen undrar jag om Carpenter ens var med när filmen klipptes för hela filmen känns som ett enda långt montage, nu säger ni säkert " vadå som The departed eller ?" nej, jag menar att hela filmen är ett enda långt montage. Eftersom varje skådespelare ska ha ungefär lika mycket screentime och att dem aldrig befinner sig i samma rum så klipper filmen konstant fram och tillbaka bland dem olika karaktärerna, varje scen är därför ungefär 30 sekunder lång och med en så invecklad historia som denna så är det svårt att se helheten i vad som händer eftersom varje förklaring bryts av ungefär halvvägs igenom.
Invecklad är bara förnamnet. I flera tusen år har en hemlig orden, the order of sleep, suttit vakt runt en stor cylinder fylld med grönt slem, varför ? säger ni, jo för att det här gröna slemmet är faktiskt djävulen. Tell me about it, jag hajar nada fan. Så när den sista vakten kolar av ålder får den nu sista överlevande ordensmedlemmen reda på alltihopa, han får även reda på att cylindern har börjat läcka, om klägget kommer ut så kommer jorden att gå under. Prästen tar därför hjälp av en verklighetskritisk högskoleprofessor i teoretisk fysik som tillsammans med sina nördigaste elever och en massa andra professorer åker till kyrkan där satan bor och tillsammans ska dem...Jag vet faktiskt inte vad dem gör där. Det enda dem gör är att dem tar en massa tester och listar ut att satan har kraften att flytta saker med tanken WOW, MAJOR BREAKTHROUGH!!!!1. Sen gör dem inget mer, dem får heller inga instruktioner av varken prästen eller sin professor för vad dem ska göra. Sen fortsätter filmen så ett tag och man undrar hur mycket man kan få saker som antigudar, satan, jordens undergång och spegelvärldar att låta så tråkigt. För medans dem inte gör nånting så sitter dem och fnular på hur satan kan vara instängd i en burk, och varför han är snor. Dem lyckas bryta ner allt på en strikt logisk nivå och lyckas förklara övernaturliga väsen med vetenskapliga termer, till exempel förklarar dem att skälet till varför alla verkar drömma samma sak när dem somnar. Det är för att i framtiden när satan har tagit över världen lyckas en vetenskapsman skicka iväg information om detta bakåt i tiden med hjälp av Tachyoner, det enda tinget i universum som kan färdas snabbare än ljuset (sant faktiskt) och eftersom alt som färdas snabbare än ljuset går baklänges så går det att att använda sig av det för att resa bakåt i tiden. Men hur jävla kul är det ? det ska ju vara magi och förtrollningar, utomjordingar och spöken. Vem fan bryr sig om att det faktiskt är genomförbart rent teoretiskt med hjälp av simpel jävla vetenskap. Det tar liksom udden av det mystiska. Det är det största klagomålet jag har, tillsammans med alla andra skavanker så bildar dem tillsammans ett bajsbrunt moln som hopar sig runt hela filmen, under hela filmens gång. Prince of darkness är en, i teorin, ganska intressant film. Vetenskapsmänsom måste hindra djävulen från att ta över världen, men på grund av ett värdelöst manus och alldeles för hastig berättarstil så faller filmen platt rakt ner i det där satans djävulssnoret. Prince of darkness drunknar helt enkelt i sin egen kletiga produktion och det faktum att Carpenter associerar den här filmen med The thing får bara filmen att verka ännu sämre.
Vetenskapsmän kommer i kläm och satan bor i en burk med snor.
Torbjörn Widéen
No comments:
Post a Comment