Marylin Manson Antichrist superstar

Det här blir en väldigt speciell recension, jag satt nämligen och glodde lite på mina egna verk och insåg att jag knappt gjort några musikrecensioner. Så jag tänkte om jag recenserar en skiva som är läskig kan jag ju lägga den under både musik och Creepy countdown. So without further babbling...I bring you the Antichrist superstar. The creepy countdown continues...




Marylin Manson, mannen som det gick att skylla på när det gällde det mesta negativa i slutet på 90-talet men som nu verkar ha glömts bort, det går ju att kreditera till hans falnande kvalitet i det han skapar, tvinga mig inte att dra upp Eat me, drink me.

Dock har han med sin senaste skiva The high end of low gjort sitt bästa verk på 2000-talet och helt klart sin bästa skiva sen Antichrist superstar, och det är den vi ska ta upp nu.


Manson startade verkligen på riktigt med sin musik i samband med den första skivan som hette bara Marylin Manson, innan dess hette dem ju Marylin Manson and the spooky kids och det dem gjorde som the spooky kids är inte riktigt lika bra som...nej, det är inge bra alls egentligen, det är mest en massa covers och dåliga demoinspelningar som han gjort mycket bättre senare i sin karriär. Dock var det inte förän Antichrist superstar som han verkligen blev världskänd. Den skivan var så mycket bättre producerad än hans tidigare verk och den myntade även den musikaliska stilen han behöll och fortfarande kör på för det mesta, och det var vad musikkritiker såg i materialet, vad som gjorde skivan ökänd var de ämnen den tog upp. Som Amerikan finns det vissa saker man bara inte gör (i alla fall inte på den tiden, nuförtiden gör alla det och jag tänker hävda att det var Manson som gav folk modet att säga ifrån ordentligt) en av dem sakerna är att man snackar inte skit om sin nation, då kan man lika gärna sluta raka sig och vira en handuk runt huvudet. Är du inte med oss så är du emot oss, exakt detta hände med Antichrist superstar. Manson tog upp det värsta med Amerika och dess stolta invånare, han sade upp sitt (teoretiska) medborgarskap och tog en titt på U.S.A från utsidan och det han såg fick han att kräkas.

Nu säger ni säkert "men vafan, han var ju kritisk mot sitt land redan innan Antichrist" jo jo visst men han har aldrig varit så arg innan som han är på Antichrist. innan den skivan gjorde han sin musik för att skrämmas, det var mer Alice Cooper över musiken och det var mest en show, i och med Antichrist så tog han sin musik mer på allvar och använde skräckelementen för att få dem mer naiva lyssnarna att förstå. Så vad är det för något han sjunger om som är så antiamerikanskt ?

Folkets ökande verklighetflykt in i kändisars mycket mer intressanta liv och den förvridna verkligheten i dokusåpor och medias konstanta vinklanden emot allt som kan verka farligt, vilket kan vara allt från terrorism som ju är dåligt, men samtidigt är medierna rädda för sina tittare så dem manipulerar dem genom att även vinkla vissa viktiga och positiva saker. Sen får man ju inte glömma hans konstanta hat mot allt vad religion betyder, det behövs ju inte ens förklaras.
Amerikaners blinda stolthet, dem vägrar förstå att dem faktiskt inte bor i paradiset, deras land är ett av dem mest förstörda i världen. Sen finns det en viss känsla av misantropi i vissa av låtarna, det kan ju verka lite väl ostigt och påklistrat men det går att skylla på att samtidigt som han spelade in Antichrist så blev han lämnad av sin dåvarande flickvän. Hon var även den han älskade så mycket att han friade till henne, hon sa nej och det mer eller mindre gjorde honom till den person han blev i och med Antichrist. Arg, bitter och kritisk, något han själv säger att han inte lyckats släppa förän nu. Man hör även det om man lyssnar på hans senaste skiva.

Så nu undrar ni säkert vad det här har att göra med The creepy countdown, det var ju inte direkt läskigt det här, nej men det kommer jag till nu. Texterna ansågs vara mycket skrämmande och fientliga när dem var moderna, många amerikaner blev genuint rädda på den tiden när dem hörde namnet Marylin Manson. Kombinerar man detta med en väldigt inhuman, hotfull och ondskefull, med inslag av rent läskiga vocodes och oljud, ljudmatta så får man en skiva som på fler än ett sätt skrämmer folk av alla olika nationaliteter.

Antichrist superstar tillsammans med Mechanical animals och The high end of low Marylin Mansons ultimata treenighet, gillar man Manson bör man lyssna på dessa skivor extra mycket för det finns en hel del mycket smarta, intelligenta och viktiga saker att hämta hos dessa tre. Gillar man inte Manson bör man ändå lyssna på dessa skivor, tänk inte för mycket på själva musiken utan lägg märke till vad han faktiskt försöker säga.än presidenten, jesus och till och med gud. När han inser detta förstår han vad han har skapat och önskar därför inget hellre än att dö vilket dock inte går eftersom han alltid kommer leva kvar i folks minnen. Det går även att jämföra denna historia med den om hur satan blir utkastad från himmlen och tar över jorden och skapar en egen himmel i form av helvetet. Dessa synonymer är dock väldigt vaga med avsikt att få folk att associera skivan med det dem själva finner i texterna. Historien ompojken är ju en klassisk American dream come true saga och därför kopplar jag den direkt till det antiamerikanska spåret, men som sagt, lyssna på skivan och avgör detta själv.

P.S Det finns även en historia som binder samman alla låtar, en handlar om i stora drag om en pojke som växer upp och blir en rockstjärna som mot slutet av sin karriär blir så mäktig att han är större


Antigay and antidope, I am the faggot antipope.


Det är inget jag hittat på själv utan jag lånar dagens rim från Manson just för att det är så jävla genialt.