Jag insåg just att jag inte har recenserat så många moderna skräckfilmer, även fast skräcken var bättre förr så måste man ju ta upp den nya skolan också. Och då snubblade jag över den här filmen. The creepy countdown continues...
I sell the dead är en väldigt annorlunda film, den handlar om två gravplundrare (oooohhhhh) och deras resa från första gången dem möts tills dem båda väntar på att halshuggas för sina brott. Under sina år tillsammans så råkar dem ut för en hel del skumma saker, dem gräver upp en utomjording, dem upptäcker att alla lik inte är döda (zombies, ja) och att även i gravplundraryrket finns det rivalitet. Dock med sina ringa 70 minuter finns det inte ens i närheten av tid nog för att gå in på några detaljer, som exempel så när dem hittat utomjordingen och är på väg tillbaka med den till stan blir dem stoppade av sin ärkerival Cornelius Murphy. Dem slåss en stund om vem som ska få utomjordingen men mitt i allt vaknar den till liv och blir uppbeamad till sitt skepp. alla blir helt paffa men ingen nämner det någonsin igen...A BIG LIPPED ALLIGATOR MOMENT!!!!!!
Lite internhumor där men ändå. Sen är filmen slut(det händer en sak till men jag vill inte spoila) den liksom bara tar slut helt plötsligt och man undrar lite för sig själv om det här var filmen eller om det var ett avsnitt ur TV-serien med samma namn, för det känns aldrig som en film, den har ingen liksom poäng. Allt som händer i filmen leder inte upp till någon klimaktisk fight eller avslöjande, det händer bara för att det hände. Det var som att titta på the sims the movie om the sims hade handlat om gravplundrare.
Så på ett sätt var den väldigt annorlunda och riktigt rolig, jag glömde nämna det men det är mer komedi än det är skräck faktiskt, eftersom det är inte varje gång man ser ett par gravplundrare slåss om ett alienlik, sen var det ju en del bra skådisar också, Ron perlman och Dominic Monaghan gör riktigt bra ifrån sig och jag måste nog säga att detta är Perlmans bästa prestation hitills. Dock betyder det ju inte särskillt mycket när det gäller Perlman men ändå.
Det dåliga med filmen är just att det inte händer något speciellt, i alla fall inte speciellt nog för att regissören ska lägga ner mer än en minut på det och sedan gå vidare till nästa finurliga situation. Den beter sig nästan som ett avsnitt ur någon dålig sitcom typ The Bill Engvall show, om Bill Engvall var gravplundrare alltså.
Hur ska man då summera denna film ? Helt klart är ju att den är väldigt annorlunda och stundtals uppfriskande unik samtidigt är den osammanhängande och dåligt skriven. Det positiva lyckas inte riktigt väga upp det negativa då det negativa innefattar några av hörnstenarna i hur en bra film är uppbyggd.
Hade jag haft en betygsskala hade I sell the dead fått en femma av tio...eller en tvåa av fem eller en sex och en halv av 14 eller en...ja ni fattar vinkeln. Den är helt enkelt en ok rulle som faller lite väl hårt på vissa punkter, mycket mer finns det inte att säga. Det är synd på en så bra premiss, jag menar tänk er en film om en zombieinvasion där de två huvudkaraktärerna är gravplundrare till yrket, hilarious, men så var ju inte fallet så skit samma.
scenen där dem gräver upp ett alien lik bör aldrig vara the peak, då vet man att resten av filmen inte kommer vara särskillt bra och därför inte kommer vara något att ha.
No comments:
Post a Comment