När kick ass hade premiär, för typ hundra år sedan, så blev den universellt hyllad. Det var den bästa serietidningsfilmen nånsin och Empire gav den till och med en sällsynt fem av fem i betyg.
Jag däremot var inte särskilt road, för även om Kick ass var var en grym film så bröt den mot en av de mest heliga av regler, superhjältar dödar aldrig...aldrig.
Visst finns det filmer som tänjer på den gränsen (Batman begins är ett bra exempel. "I'm not gonna kill you, but I don't have to save you") men i Kick ass så sprängdes gränsen om och om igen. Den glorifierade dödandet och spann det som något häftigt.
Så när de började snacka om en tvåa hade jag inga större förväntningar, men jag gick och såg den så att jag kunde dissa den utan att hitta på en massa saker om den.
Det går ganska bra för Kick ass. Sen sist vi såg honom har staden varit lugn, inte nog med det, det har börjat dyka upp nya superhjältar. När Kick ass besegrade Frank D'amico så visade han att sw goda alltid vinner, men Franks son Chris ärpå krigsstigen. Han ska till varje pris hämnas sin far, och för att göra det så blir han världens första superskurk...The Motherfucker.
Samtidigt så slits Hit girl mellan sitt löfte till sin far, att alltid försvara staden mot ondska, och sitt löfte till Marcus (fosterfadern och faderns enda vän) att hon aldrig igen ska ta på sig Hit girl kostymen igen.
Som jag sa i början så var jag inte sp förtjust i Kick ass. Det var inte en dålig film, tvärtemot så var den jävligt bra faktiskt, men jag kunde inte släppa allt dödande. För mig förstörde det en annars väldigt välgjord och rolig film. Så nu är tvåan här...och är så mycket bättre.
Visst var manuset lite svagare (känns som en vuxenfilm skriven för barn) och vissa av kick ass hjältekompisar känns lite tunna. Sen hade jag svårt att få grepp om "moralkakan" i filmen, det finns ingen olats för töntar som springer runt i tajts, samtidigt ser vi en man som springer efter en väskryckare i sin arbetskostym. Sen fortsätter kakan "bara riktiga hjältar som kan sparka arsle" detta säger han samtidigt som han deffar i sitt lilla gym sen zoomar kameran ut och fokuserar på hans mask.
Vad vill regissören ha sagt med det?
Inga töntar i sparkdräkt, men om man tränar och har sparkdräkt, då är det ok eller. Det känns som att manusförfattaren inte riktigt visste vad han ville ha sagt... nåväl, de dödade åtminstone inga, eller inte så många i alla fall.
No comments:
Post a Comment