200

Det här blir mitt 200:de blogg inlägg...och det tänkte jag fira med pompa och ståt, nej jag skojar, men det är ändå inte ingenting. Jag trodde faktiskt inte själv att jag skulle komma så här långt när jag började för nästan fyra år sedan (den nionde September är det exakt fyra år sedan). Jag hade sen något år tillbaka skrivit kortare recensioner på Gamereplay. Där hade dem en tävling varje månad, den som skrev flest recensioner på en månad fick ett presentkort på 500 spänn. Jag ville verkligen ha det där presentkortet (mest för att jag var arbetslös och inte kunde stilla mitt habegär).

Efter en månad så lyckades jag med nöd och näppe vinna och jag fick mitt presentkort. Grejen var var dock den att jag hade börjat tycka om att skriva recensioner så jag tänkte "varför fortsätter jag inte skriva recensioner?", men nu ville jag inte skriva om begagnade spel längre, nu ville jag skriva om min största passion här i livet...film


Till en början hade jag inga planer på att starta en blogg, jag hade haft en innan som jag gav upp på efter bara några veckor. På den bloggen hade jag haft ett mer klassiskt upplägg, med nyheter, tips på roliga saker på internet och en del egna tankar om saker. Det blev väldigt fort ett format jag inte kunde följa, mitt liv var inte händelserikt nog för att fylla en sådan blogg, så jag lade ner det ganska omgående. Nu visste jag dock vad jag ville skriva om, och det var just film. Jag började recensera alla filmer jag såg hemma eller på bio och jag använde mig av någon sorts anteckningsgrej på facebook som inte ens existerar länge.
Jag visste inte riktigt vad jag ville få ut av det hela, jag var inte ens säker på att folk kunde läsa det jag skrev, så den nionde september 2009 startade jag www.hereismythoughtonit.blogspot.com




Det första jag gjorde var att flytta över de recensioner jag skrivit på facebook, sen var ruljansen igång. Jag recenserade allt jag såg, spelade och hörde, entusiasmen var på topp och kreativiteten flödade.
Jag skrev för att det var roligt, jag skrev för att jag ville. Jag hade aldrig en tanke på att skriva för att bli känd eller få en massa tusen följare, det kom senare. Efter att ha hållit på ett tag aå började jag tröttna, jag hade hittat ett sätt att se hur många besökare bloggen hade varje dag, det var inga överväldigande siffror direkt. En genomsnittlig siffra var nio visningar i månaden vilket jag inte såg som tillräckligt många. Det här var i början på 2011 och där någonstans började jag tappa intresset. Inläggen blev färre och kreativiteten låg på noll. Detta berodde mestadels på falnande intresse och ytterst infekterade personliga problem, första halvan var därför i stort sett helt tom på någon sorts aktivitet. I ett desperat försök att hitta tillbaka till "fornstora dar" så skapade jag mitt mest ambitiösa projekt hittills, T.W Galan.


Visst hade jag gjort listor förut, några av mina favorit alster har varit listor (A list of "ape"ic proportions ligger nog på topp) men ingen lista har varit så ambitiös som T.W galan. För er som kanske inte känner mig så bra så avskyr jag Oscarsgalan. Inte nog med att de flesta filmerna som vinner en Oscar i stort sett har köpt statyetten med goodiebags och rövslickeri, det är nästan aldrig rätt film som vinner. Därför startade jag lin egen prisutdelning, en prisutdelning där jag valde vilka filmer som var mest förtjänta sitt pris. Visst kan det låta som om jag fått en släng av hybris, men bloggen heter ju faktiskt hereisMYthoughtonit.



Och så var vi framme vid nutiden, eller rättare sagt 2012, the year of the podcast. Till en början kändes 2012 som året då jag gjorde comeback, jag skrev flitigt i början och jag gjorde fler biobesök än någonsin förut, mest för att jag nu hade fast jobb men också för att man kan ju inte dela ut priser till filmer utan att ha sett alla. Året flöt på bra, jag startade till och med en podcast, den kom till som ett substitut för mitt skrivande då jag vid det här laget imte orkade skriva allt jag ville ha sagt. Nu har den blivit en förlängning av min blogg och även om det inte blivit en i veckan som det var tänkt så är jag väldigt stolt över att nu ha en blogg och en podcast. Dock höll podcasten på att bli mitt tillintetgörande.
Mitt skrivande började tappa sin kvalitet, och jag skrev mindre och mindre, men jag visste att om jag bara gjorde åtminstone en podcast i vecka så skulle jag inte svika mina läsare (och lyssnare, vi det här laget). Men precis som året innan föll jag ner i en depression, det låter väldigt dramatiskt och jag överdriver en aning, men jag var verkligen "nere" Under den perioden. Jag fortsatte hela tiden med podcasten, men till slut så orkade jag inte mer och jag bestämde mig för att lägga ner hela bloggen på obestämd tid.
Det gick tre månader innan jag ens började tänka på att blogga igen och då var jag fortfarande inte direkt pepp på att börja igen, så här efteråt så känner jag att jag borde ha väntat ett tag till, men jag kunde inte svika min lilla men trogna skara fans. Än en gång kunde jag falla tillbaka på mitt passionproject TW.Galan. så var vi äntligen framme vid 2013. Jag vet att den här artikeln blev en aning lång, men det var en historia jag ville berätta utan att korta ner den allt för mycket. 2013 är sannerligen året då jag kom tillbaka på riktigt. Efter några stapplande första månader så tycker jag själv att 2013 har varit ett väldigt bra år so far. Här näst ska jag återuppväcka en död tradition som kallas Creepy countdown och senare i år kommer den tredje T.W Galan, men där i mellan kommee ni kunna läsa nya recensioner och lyssna på mitt skitsnack i podcasten.


Hereismythoughtonit har inte blivit en legend och jag når kanske inte ut till så många som jag en gång hoppades på, men en sak vet jag. Nu precis som i början så skriver jag bara för att ha kul, det faktum att jag har dryga hundratalet läsare i månaden, läsare från all världens hörn (Tyskland, Polen och USA utgör en stor del av min läsarkrets) är bara en fet jävla bonus.

Nej, nu ska jag inte dra ut på det mer. Ha det bra och fortsätt läsa Sveriges just nu enda blogg som tycker att originstorys är överskattat och uttjatat...