Promised land

Vi fortsätter på Matt Damon temat med den andra filmen på sju dagar som har Damon i huvudrollen, nämligen thrillerdramat (en genrekombo man inte ser så ofta nu för tiden) Promised land.

Jag vet att jag har sagt det förut, och att det säkert börjar bli tjatigt, men jag måste säga att Hollywoodträsket har verkligen tappat stinget. Av alla filmer som jag hittills sett i år, som haft bio eller dvd/bluray premiär i år, har endast åtta varit originalmanus. Resten är baserade på böcker, TV serier eller andra filmer. Så varje gång man ser en film som inte börjar med orden "based on..." hajar man till. Promised land är en sådan sällsynt film. Den är inte baserad på någit alls. Visst kan man vara en besserwisser och säga att den ju är baserad på verkligheten, men det är ett oundvikligt faktum så länge man inte gör en Sci-fi film som inte är baserad på något tidigare alster (fat chance of that man...Eller vänta...Elysium...)


Så vad handlar Promised land om då? Jo. Matt Damon och Frances McDormand spelar två försäljare som jobbar för ett företag som utvinner naturgas. Deras uppgift är att åka runt till städer ute på vischan och köpa upp mark. Lättast är det att gå efter bondgårdar som har det illa ställt rent ekonomiskt, så de erbjuder en summa pengar per hektar per månad, som är lägre än marknadsvärdet och kan därför göra mycket större vinst än några andra säljare i landet. Dock stöter de på problem i form av en pensionerad fysiker och en miljöaktivist när de försöker köpa upp en liten stad mitt i Pensylvania.




Promised land är en film som inte alltid är helt klar på vart den står. Ena sekunden hejar man på Damon och McDormand men i nästa sekund är dem helt klart the badguys och John Krasinskys skogsmulle är världens charmigaste människa. Dock så blir bilden skarpare ju närmare slutet man kommer, och när eftertexterna rullar så inser man att bristen på svart/vitt är hela poängen. För vilket är egentligen den rätta vägen? Finns möjligheten till att utvinna ett säkert och miljövänligt drivmedel, dock med en chans för att marken som fabrikerna står på blir obrukbar och giftig, ska man inte ta den?
Eller är det då bättre att hålla marken ren men gå miste om gasen och fortsätta slava för minimilön och riskera att bli av med sin mark när banken utmäter den?
det är en frågeställning som inte är den lättaste att lösa, Promised land gör inga försök till det heller utan tar endast upp frågan för debatt. För det är en film som kommer skapa diskussioner mellan dig och ditt biosällskap och jag tror att det var vad Gus Van Sant siktade på.


Van Sant har inte haft det lätt på de senaste åren, Paranoid park var ok, men Milk var ju extremt långtråkig (det enda som räddade den var Sean Penn) men annars var det länge sen man såg en Van Sant film som var lika magisk som till exempel My own private Idaho eller Elephant. Promised land kan vara nystarten för honom, då den går emot de flesta "dogmer" som Van Sant blivit synonym med. Det kan låta en aning hatiskt, men det var skönt att slippa en massa Homosexuella referenser och synvinklar i Promised land. Något som dyker upp i så gott som alla hans filmer, i Promised land verkar han ha kunnat distansera sina personliga aspekter och istället använt sina kunskaper som filmmakare för att göra filmen underhållande istället. För jag menar, är det nån som kan säga att de egentligen gillade gillade Last days, eller säger man det bara för att det är en Van Sant film?

Så vad är det jag försöker säga med allt detta okänsliga gaybashandet? Promised land är en väldigt annorlunda film för Gus Van Sant, ett nytt och fräscht stilgrepp som visar att han fortfarande kan överraska oss med sin briljans som regissör.