Lone survivor

Lone survivor börjar verkligen inge bra. Efter en kort sekvens med en blödande, halvnaken och ovanligt otränad Mark Wahlberg så Får vi se ett montage av dokumentära videoklipp på när (enbart) unga män kravlar genom lera, klättrar på väggarna och blir tvingade att ligga i iskallt vatten. Allt medan någon sorts auktoritär person står och skriker på de utan uppehåll.

Så, var detta autentiska tortyrbilder eller var det ett träningsläger för Navy Seals?
Som den smyganarkist jag är så satt jag och svor tyst för mig själv och hoppades innerligt att inte hela filmen skulle bli någon sorts hyllning till den amerikanska militären. Men det tar inte lång tid innan man inser att Lone survivor är inte någon sorts rekryteringsvideo (Top gun sitter fortfarande säkert på den tronen) för armén, nej Det här är en hyllning till människan och hennes förmåga att ta sig an överväldigande odds.

Nu får jag det att låta som om filmen är något sorts lågmält krig drama, men icke då. Det är ju ändå Peter Berg som har regisserat och om det är något han kan så är det action. Han kanske inte är den mest kompetenta filmmakaren (Battleship var ju helt klart en av de största högarna med skit som landat under de senaste åren) men man kan inte klaga på hans förmåga att skapa effektiva och bländande vackra action scener.
Våldet är en blandning av hyper realism och klassiskt film våld, tillsammans med grymma makeup effekter av KNB effects (mästarna som jobbat på bland annat Evil dead, Sin city och The walking dead) lyckas Lone survivor skina starkare än de flesta actionfilmerna som jag sett på länge.


Allt det här låter ju väldigt bra, men jag gick egentligen bara och såg den här filmen av ett skäl.

Ben Foster.

Under större delen 00-talet var Ben Foster en så kallad "acting tour de force". Han var ung, okänd och gick in med hela sin själ i varje roll han åtog sig. Det spelade ingen roll om han huvudrollen eller bara var med i ett par scener, han var karaktären till 110%. Om du inte förstår vad jag svamlar om så kan jag bara hänvisa till Get over it (2001) Hostade (2005) Alpha dog (2006) 30 days of night (2007) och självklart The messenger (2009).

Dessa filmer pekade alla på att Ben foster borde ha blivit nästa stora grej i drömfabriken, men något hände. 2010 gjorde han inte en enda film. 2011 var han tillbaka, men nåt hade förändrats. Borta var passionen, inte helt borta men hans skådespeleri saknade det där lilla extra som man var van att se. Visst finns det undantag, Here (2011) var underbar men annars så har han inte direkt överraskat.

Så när jag fick höra att han skulle spela en småtokig krypskytt i Lone survivor var jag tvungen att se den.
Jag ska inte dra ut på det, Ben Foster var absolut bäst i filmen. Det var till och med ett par gånger då man kunde se hur det flammade till i ögonen på honom, men han har en bit kvar och förhoppningsvis kommer han att briljera som aldrig förr i framtiden.
Så hur var de andra skådespelarna? Mark Wahlberg var en typisk Mark Wahlberg, bra...liksom. Emile Hirsch gör bra ifrån sig som ynglingen i gruppen som har en förkärlek för heminredning. Sen har vi stackars Taylor Kitsch. Killen som av någon anledning ingen verkar gilla. Själv tycker jag att han har potential, han kanske inte är nästa Robert De Niro, men han har definitivt talang och det visar han i Lone survivor.

Så hur ska vi avsluta det här?
Hittills har inte 2014 varit det bästa filmare (för mig alltså, jag har ju inte sett allt än) men Lone survivor var entitet ljusglimt som bestämt kravlar sig upp ur skiten och vägrar bli kallad en medelmåtta.