Robocop

Jag är inget fan av re-makes. Visst finns det undantag, men i de flesta fall så är de bara dåliga. Kolla på Evil dead, My bloody valentine, Karate kid och så vidare. Det är inte direkt förstklassigt filmmakeri, så ni kan förstå att jag var ganska skeptisk inför Robocop.

När jag först hörde talas om en re-make (snacket började redan för flera år sen) så trodde jag inte ens att det skulle bli av, men så började det ska upp bilder i början på förra året och då var det faktiskt lite spännande, sen sjönk det in vad de faktiskt höll på med.

Hur vågade de jävlarna förråda den tidlösa klassikern? Varför kunde de inte bara hitta på sin egen polisrobotfilm, hur svårt kan det vara liksom?
Tiden gick och mitt hat växte, sen en dag bestämde jag mig för att se om originalet, bara för att få glömma allt för en stund. En och en halv timme senare var jag tvungen att tänka om, all den här tiden hade jag gått runt och haft för mig att Robocop var som en gammal klenod vi var tvungna att avguda, men sanningen är den att Robocop är egentligen bara en helt ok film.

Så nu började jag tänka i andra banor. Jag ifrågasatte fortfarande re-maken, men för helt andra skäl. Varför försöka återuppliva en gammal franchise som inte varit relevant på över tio år, och som inte haft en enda succé sen slutet på 80-talet?

Nåväl, dagen D var här och det var dags att ta reda på om den här filmen var något att ha...den var helt ok.
Inte mycket har egentligen ändrats sen originalet. Storyn är densamma, Murphys familj har en lite större roll (vilket bara är bra för de glömdes i stort sett bort i originalet).Fokus har skiftat från privatiseringen av militären och dess negativa efterföljder, till automatiseringen av krigsföring, och speciellt drönarattacker och deras oförmåga att avgöra vad som är och inte är ett faktiskt hot.

Robocop (den nya) sticker inte ut på något sätt. Den är varken bra eller dålig, en sak är säker dock och det är att om det här inte hade varit en re-make av en "klassiker" hade man nog kunnat missta den för en Asylum film (Asylum films, skaparna av Transmorphers och Sharapova bland annat ).

Antagligen var detta något som producenterna kände på sig, så för att öka produktionsvärdet slängde man ut en massa pengar på kända skådespelare.
Samuel. L Jackson och Gary Oldman bara för att nämna ett par men ingen av skådespelarna gör mer än det minsta möjliga utan att vara dåliga. Det är egentligen en väldigt bra synonym för hela filmen, det enda som på något sätt fick den att sticka ut var våldet.

Trots PG-13 stämpeln i USA så lyckas José Padihla, regissören som gör sin Hollywood debut, faktiskt filma en hel del grymt hårdkokta action scener som verkligen är på gränsen till övervåld.

Men i slutändan så blev jag inte överraskad, att återuppliva en film som inte har åldrats väl, varken rent tekniskt eller i våra minnen är aldrig en bra idé.