Movies, movies everywhere. In these times of blockbusters and franchises, indiemovies and arthouse films, it can become a little confusing as to what is actually worth spending your time on. I have created this blog to be a guiding light through the maze that is cinema today, to give you a clue of what is good and what is not. If you want to make a request or just drop a few lines, go to. Twitter: Hereismytweet Instagram: Hereismyinstagram E-mail: Hereismythought@live.com
Friday, March 14, 2014
American hustle
Jag trodde verkligen att David O. Russel var en bra regissör, och hittills har han ju inte Svikit oss. I♡Huckabees, Three Kings, The fighter och Silverlinings play book är alla skitbra filmer. Så när jag hörde talas om American Hustle blev jag så glad, ännu ett mästerverk, men ju längre tiden gick desto mer började jag oroa mig. Tänk om den här är filmen som bryter förtrollningen? Jag menar, hur länge kan en regissör hålla på innan han misslyckas?
Låt oss hålla detta kort, för det svider verkligen att säga det här.
Mr. Russel har tappat stinget.
American hustle var inte bra, den var inte dålig, bara inte ens i närheten av hans tidigare storverk. Till skillnad från the fighter och Silverlinings, som ju båda handlade om människor med starka familjeband och som var fyllda med en sorts trasig värme (trasig värme?).
Så nu när han har blivit hyllad till max för sina två senaste filmer så har han fått hybris. Han tror att allt han rör vid blir guld, vilket ju stämmer, 10 oscarsnomineringar och i stort sett emhälliga hyllningar från hela kritikerkåren får honom att svälla ännu mer. Sanningen är dock att alla har blivit förblindade (förutom jag såklart och det är mitt ord som gäller, självfallet) av hans tidigare glans. American hustle är en vimsig, ytlig och inte särskillt intressant. Istället för att karaktärerna driver storyn framåt så är det tvärtom, karaktärerna får därför ingen möjlighet att utvecklas. Vi får aldrig gräva på djupet i vad det är som driver dessa människor till att göra det de gör, visst har de skäl till sina handlingar (annars hade det varit en jävligt död film) men vi får aldrig riktigt ta del av deras tankar och känslor.
Skådespelarna hjälper heller inte till, karaktärerna i filmen är så "larger than life" att det blir svårt att relatera till dem, samtidigt har regissören givit skådespelarna fri lejd att göra vad de vill med sina roller. Låt mig klargöra, adlibbing i en storydriven film faller ganska platt,det gör även skådespelarna i denna fars. Hur moderna legender som Christian Bale, Amy Adams och Jennifer Lawrence helt plötsligt inte presterar bättre än "helt ok" gör mig alldeles vimmelkantig, men detta bevisar bara att även den bäste aktören behöver länplig regi.
Den enda som åtminstone visar upp en mänsklig sida till sin galenskap(snabbt förvandlad till nån sorts komik av Russel) är Jeremy Renner, men självklart är han med minst av alla i filmen.
Nej, American hustle var en riktig besvikelse. Det var ju inte den sämsta film jag nånsin sett, kanske inte ens den sämsta i år hittills, men när man sätter sig ner för att avnjuta en film i regi av David O. Russel så förväntar man sig något mycket bättre än denna smörja.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment