Movies, movies everywhere. In these times of blockbusters and franchises, indiemovies and arthouse films, it can become a little confusing as to what is actually worth spending your time on. I have created this blog to be a guiding light through the maze that is cinema today, to give you a clue of what is good and what is not. If you want to make a request or just drop a few lines, go to. Twitter: Hereismytweet Instagram: Hereismyinstagram E-mail: Hereismythought@live.com
Wednesday, January 29, 2014
The Matrix trilogin
I vårat andra stopp på jakten efter den perfekta trilogin ska vi ge oss ut i "cyberspace och rädda världen från technoherravälde. Japp, jag pratar om Matrix trilogin
Vad hände egentligen? 1999 kom det en film som för alltid målade om hela landskapet när det gäller action. Ingen hade någonsin sett något så spektakulärt på film förut. Fotot, stuntsen, tempot och det faktum att du var tvungen att tänka efter en extra gång för att hänga med i storyn.
Jag skulle gå så långt som att kalla The Matrix för en modern klassiker, fast nu har den ju 15 år på nacken så det kanske räcker med klassiker. Det som hände sen kan endast kallas för en katastrof.
Ett par år efter The Matrix börjades det surra om en uppföljare. Ryktet sade till och med att det skulle bli en trilogi. Inte kunde väl vi jordmänniskor vara så lyckligt lottade att vi skulle få tre mästerverk?
Tiden gick och beskedet kom att det skulle bli två uppföljare och att de skulle ha premiär med bara några månaders mellanrum. Lyckan var total och tiden kunde inte gå fort nog, sen kunde jag äntligen hyra Matrix reloaded (jag var bara 13 och den hade 15 års gräns på bio tyvärr).
Drygt två timmar senare stängde jag av videobandspelaren och frågade mig själv "vad var det här för jävla dynga?"
Matrix reloaded var ett gigantiskt misslyckande, på alla punkter.
Vad som först hade varit en flashig, cool film om datanördar som fick chansen att klä sig fräsigt, slåss som Bruce Lee och rädda världen som nån annan Batman hade nu blivit en religiös kult som blint litade på att en enda man skulle kunna stoppa ett hundraårigt krig mot en fiende som var 1000 gånger bättre än de själva. Det värsta var ju att allt pekade ju på att han kunde göra det. Det var i själva verket en väldigt dyr rekryteringsvideo för...ja vilken religion du vill.
Bortsåg man från detta, vilket jag hade väldigt svårt med nu när jag såg om filmerna, så hade man ju ändå alla coola fightscener och slo-mo åkningar att se fram emot, fast inte ens dessa var värda att se längre. Det hela kändes som en parodi. Reloaded hade säkert dubbelt så många fightscener som Matrix, och allihopa var dubbelt så långa. Det var nästan skrattretande, till en början så var all action avhängig men efter att samma holmgång pågått i nästan en kvart började man tröttna. Koreografin var repetitiv och utförandet var stelt, jag vet inte om det var meningen men det såg alltid ut som om det båda (vilka det nu var som slogs) visste exakt vad den andre skulle göra.
Inte ens matrix mysteriet var särskilt spännande den här gången. I första filmen var The matrix något man fattade men inte riktigt förstod sig på. I Reloaded började logiken brytas ner. Det dök upp självständiga program som brutit sig loss från The matrix och byggt sin egen lilla värld där inne på nåt vänster. Förklaringen var att dessa program var från en äldre version av The matrix, men när en ny version byggdes, varför raderades inte den gamla och hur kunde datorprogram göra uppror mot...huvud...programmet liksom?
Det skulle vara som om paint helt plötsligt inte inte dök upp i Windows utan hade brutit sig loss och byggt sitt eget lilla operativsystem nånstans i datorn. Jag är inte så datorteknik, men nåt sånt är det typ.
Men än är det inte över, det kom ju faktiskt en film till. Som om Matrix reloaded var lång och enformig nog så var Matrix revolution en av de mest onödiga filmer jag har sett.
När jag tänker tillbaka på Revolution kan jag inte ens minnas vad som faktiskt hände. Jag vet att en massa robotar borrar sig ner till Zion, den enda människostaden som finns kvar, för det fick vi ju veta i förra filmen. Sen så är ju han Jesus...Neo fast i nåt sorts, jag vet inte vad, minibar byggt av ett av de där förrymda programmen. Efter lite fightandes, eller en hel del fightandes, så tar han sig därifrån. Han listar ut att han måste ta sig till robotarnas huvudstad och snacka med "the master control program" (Tron? nej?) Och försöka snacka omkull en dator, ni vet en sån som gör 38 triljoner kalkyleringar i sekunden och jobbar utifrån en 100% logisk filosofi (en aning motsägelsefullt men ändå).
Egentligen kunde reloaded och revolutions varit en film. Hade det bara kortat ner alla träiga fightscener så hade det blivit en helt ok film, ok det hade inte varit en trilogi, menhellre två bra filmer än en kass trilogi. Eller om jag ska vara helt ärlig så kunde de bara ha skippat både reloaded och revolutions. Då hade The Matrix alltid blivit ihågkommen som en skinande ljuspunkt i det mörker som är modern actionfilm
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment