Predators

Så var vi framme vid den tredje och sista Predator filmen, (AvP filmerna räknas inte för att dem utspelar sig i Alien universumet, inte Predator universumet) som ännu inte har haft premiär, men jag har självklart sett den, på bio, inte nedladdad mind you. Det må ha varit dyrt, det var ganska drygt att inte få sova och det var väldigt svettigt (låter som något helt annat, haha...jävla skit!!!) men vad gör man inte för sina trogna läsare.
Mina damer och herrar, låt mig presentera...
Predators




Filmen öppnar väldigt lovande med att Adrien Brody vaknar upp och inser att han faller igenom luften, jag gillar när filmer börjar utan att visa för mycket credits liksom, Predators börjar med den vanliga 20:th century fox loggan och sen en blå text där det står "20:th century fox presents" och sen börjar filmen som jag sa förut, hur som helst så lyckas han till slut fälla ut sin fallskärm men eftersom han är så nära marken landar han fortfarande ganska hårt och tuppar av klipp till filmens titel och sen tillbaka till filmen. Inom ett par minuter har fler fallskärmar dykt upp med tillhörande förvirrade passagerare, dem känner inte alls varandra, dem kommer alla från olika länder (dem flesta åtminstone) och det enda som dem alla har gemensamt är att dem alla är beväpnade till tänderna, alla förutom Topher"That 70:s show" Grace som inte alls passar in bland gangsters, legosoldater och yrkesmördare.
Efter en kortare introduktion så börjar gruppen att vandra, dem bestämmer sig fort för att ta sig högre upp men deras planer fallerar ganska snabbt när dem inser att dem inte är ensamma på planeten, någon har uppenbarligen skickat hit dem för att jaga dem. Alla spår tyder på en grym, omänsklig, jakt utan något skäl annat än underhållning för jägaren.

Efter det så händer inte mycket mer storymässigt, resten av filmen handlar om att dem alla försöker hitta en väg av den här planeten. Visst händer en del grejer som mixar upp det hela, en blodsfejd mellan olika Predator klaner, en tokig överlevare sen en tidigare jakt, ett kort men intensivt och välspelat stycke av Laurence Fishburne, men förutom det handlar filmen bara om att dem blir mördade en efter en.
Storyn är vad man skulle kalla för klassisk actionfilmnivå, inget tillkrånglat men en del twists and turns för att du inte ska tröttna. Samtidigt inser man efter att ha sett alla Predator filmer att det är väldigt svårt att göra något annorlunda med en så enformig antagonist, allt vi vet om dessa Predators är ju att dem jagar andra arter, det blir ju därför lite svårt att ändra på konceptet mer än att byta miljö.

Dock så vägde skådespeleriet upp den spartanska storyn, alla spelade i spektrat bra till riktigt bra, Laurence Fishburne måste nämnas fler gånger, han var en riktigt intressant karaktär som på en sekund kunde skifta mellan smått komiskt, galen strandsatt till mörk och hänsynslös överlevare/jägare.
Oturligt nog lyckas Skådespeleriet inte rädda filmen från sina andra skavanker, något som jag inte trodde var ett problem för...vilken film som helst egentligen, visade sig verkligen paja Predators, ljudet. Man kanske inte tänker på det förrän man upplever det, men om ljudet inte ackompanjerar bilden till hundra procent så dras man lätt ur illusionen av att vara i filmen, för att vara en actionfilm så var Predators väldigt tyst, axelkanonerna lät som om dem hade ljuddämpare på sig, explosionerna pyste mer än vad dem exploderade och det klassiska ljudet från Predatorns värmekamera (ni vet, det dära womchiggichoggachoggachumwomchiggiwom) var inte med, musiken var bra men fortfarande, ljudet, man vet inte vad man har förrän man blir av med det. Dem dåliga ljudeffekterna förstörde faktiskt mer än vad den otajta regin gjorde...ja just det, Nimrod Antal, som regissören hette, var helt klart fel val. Han kunde regissera skådespelarna och han han hade en viss respekt för originalet(dock nämns inte tvåan någon gång i filmen, varför gör dem flesta moderna uppförljare så ? hyllar första filmen men dissar dem gamla uppföljarna ? underligt) men han kunde inte regissera action. Actionscenerna var dem tråkigaste i filmen, vissa var bra, men i en film med så många actionscener som den här, typ en var femte minut, så måste alla vara top notch, det räcker inte med att var fjärde scen är cool, alla scener måste hålla samma standard, annars pajar man the flow liksom. Något som var väldigt positivt var att Predators, till skillnad från Predator 2, hade insett vad ettan ville säga om människans våldsamma natur (vet du inte vad jag pratar om så läs min recension av första Predator filmen) och om man är lite uppmärksam så inser man efter ett tag att filmens titel, Predators, har en dubbel mening och att det finns en poäng med varför just dessa personer har valts ut till jakten, men jag vill inte säga för mycket.

Jag vet att det låter hårt när jag kritiserar så hårt, men vad jag egentligen vill säga är att Predators var en ok actionfilm, men eftersom det på senaste tiden kommit så många grymt mycket bättre actionfilmer (A-team någon ?) så har ens förväntningar och standard stigit en del och Predators orkar helt enkelt inte hålla samma fart som andra filmer, åtminstone inte hela vägen. Det finns dock stunder då man drar efter andan av spänning, scener då man skrattar rakt ut (inte åt filmen utan med filmen) och scener när man sitter och smilar åt coolhetsfaktorn, speciellt slutet som verkligen hyllar orginalet, mer än så säger jag inte, ni får se filmen själva när den har premiär om en knapp månad. För sevärd är den absolut, jag ångrar inte att jag gick och såg den, den var bara inte så bra som den kunde ha varit.

Hade jag betygsatt filmerna jag recenserade hade predators fått en trea av fem...Men sånt gör jag inte.


Adrien Brody deffar och Topher Grace överaskar dig, men i slutändan så lyckas inte predators med det som ettan och tvåan gjorde, hävda sig