Predator

För att fira premiären av den nya Predator filmen (Predators) så kommer jag först recensera ettan, efter det tvåan och i morgon kommer jag avsluta det hela med en recension av den senaste filmen. Men hur kan jag göra det, den har ju inte premiär förrän om en knapp månad ?

Ja klura på den ett tag, medan ni gör det så läs min recension av Predator.




Predator var en annorlunda film för sin tid. Den blandade råbarkad action med isande skräck, det var något som inte gjorts förut.
Man tar en vanlig Schwarzenegger film och blandar den med den första Alien filmen och så har du något som skulle kunna vara Predator, låt mig förklara vad den handlar om.


Arnold Schwarzenegger spelar Dutch, en grov, orakad men samtidigt smått pacifistisk överste som får i uppdrag att ta sig in i (Insert third world country):s djungler för att hitta en kraschad helikopter innehållande "viktigt folk". Det tar inte långt tid innan Dutch och hans team av specialister, en spårare, en technörd, en språkexpert, en second in command och en vapengalning, inser att allt inte står rätt till. Dem hittar spår av en annan amerikansk patrull och helikoptern var ingen vanlig transport utan en spaningshelikopter. Efter ett tag hittar dem vad dem tror sig vara den andra amerikanska gruppen men dem är inte längre vid liv, dem är flådda och upphängda som halalslaktade kor. En av de döda är en gammal vän till Dutch och uppdraget blev just väldigt personligt. Efter detta så följer ren och skär mass slakt. Arnold slaktar terrorister som bara ett muskelberg från Österrike kan, femton explosioner, sju hundratusen kulor och ett dussin vitsiga one-liners, det blir inte bättre än såhär.

Men så plötsligt händer något, bilden får en mystisk blå ton och alla karaktärer blir värmeutslag som på en värmekamera. Någonting verkar övervaka dem. Inget händer på ett tag, dem fortsätter gå mot sitt mål och den mystiska värmekameran fortsätter spionera på dem. Så plötsligt händer det, från ingenstans anfaller...något, något dem andra inte kan se, det är som om djungeln kommer till liv och dödar dem en efter en. Till slut har detta "rovdjur" dödat dem alla förutom Arnie (och nån oviktig sidokaraktär, men det är inte viktigt, haha) och Nu är det upp till Arnold att antingen försvara sig med alla tillgängliga medel...eller dö.

Predator är en klassisk action film med en lite twist, den slänger som sagt in skräckelement, den gör även något väldigt annorlunda som jag inte insett förrän nu. Den målar upp en intressant spegelbild av människans grymma natur, Hela första halvan sitter man och hejar på när Arnold och kompani slaktar folk på rullande band, men när dem själva blir dödade så är det helt plötsligt hemskt, fel och den som gör det måste straffas. Man tänker inte på att man egentligen ser första halvan av filmen igen fast åt andra hållet och att Predatorn egentligen inte är så annorlunda än oss människor. Det är väldigt subtilt och det kan vara svårt att haja hela subplotten om att det inte finns gott eller ont, det handlar bara om på vilken sida man är på, men två ledtrådar är det ironiska musikstycket som spelas så fort nån i teamet dör. Det är en sån kontrast till den kalla, okänsliga musik som spelas i resten av filmen, samtidigt som den är snudd på för sorglig och på nåt sätt patriotisk. Den andra ledtråden är något så simpelt som en mening, uttalad av två personer, Dutch och Predatorn. Dutch börjar med att fråga Predatorn "what the hell are you ?"
Predatorn svarar då med att ställa honom exakt samma fråga, vad han egentligen försöker säga är att han inte är det farligaste rovdjuret, det är människan. Eftersom Dutch vann, det blir mycket lättare att förstå om man ser det i filmen, har ni inte sett den så borde ni verkligen göra det med en gång. Inte bara för att det är en intelligent film som maskerar sig som en dum actionfilm, utan även för att den är en asgrym, actionspäckad, våldsfest med Arnold Schwarzenegger, HELL YEAH!!!!


Så, nu har jag överanalyserat så mycket det bara går utan att bli för nördig (jo då, den gränsen passerade vi när vi började diskutera filmens ironiska musikstycken)
Så jag avslutar här men var beredda. i morgon kommer min recension av tvåan och på Söndag får ni min rykande färska recension av den ännu opremierade Predators.

Arnold sparkar intergalaktisk röv och spränger så mycket skog att du blir döv, men vi bugar oss alla för hans briljans, och hans ständiga komedi/seriositet balans.