Movies, movies everywhere. In these times of blockbusters and franchises, indiemovies and arthouse films, it can become a little confusing as to what is actually worth spending your time on. I have created this blog to be a guiding light through the maze that is cinema today, to give you a clue of what is good and what is not. If you want to make a request or just drop a few lines, go to. Twitter: Hereismytweet Instagram: Hereismyinstagram E-mail: Hereismythought@live.com
Saturday, July 10, 2010
Predator 2
Än en gång möter människan sin överman (snarare överutomjording, haha...ha...skit samma) och än en gång så bjuds vi på nervpirrande thrilleraction, men den här gången är allt annorlunda...typ.
Jag ger er Predator 2
Tre år efter dundersuccén så bestämmer sig Hollywood att producera en uppföljare, underlig tidsram, vänta tre år med att göra en tvåa, dem måste haft idétorka eller nåt.
Idétorka är ett ledande ord i den här recensionen, för även om de två filmerna skiljer sig en hel del så följer tvåan den exakt samma mönster som ettan.
Danny Glover spelar Mike Harrigan, en råbarkad Polis som har en förkärlek för övervåld, tillsammans med sina minst lika skjutgalna kompanjoner (bland annat en väldigt överspelad men underhållande Bill Paxton) så springer han runt och försöker förhindra att framtidens, 1997, Los Angeles inte går under av värmeböljor och gängkrig, men det finns något annat som hotar freden. En mystisk jägare som alltid verkar ligga ett steg före Harrigan i hans jakt på kriminella, någon som precis som han älskar att utföra sina dåd så våldsamt som möjligt. HArrigan vet inte hur han ska hantera situationen, ska han hylla eller hata denna "osynliga" (hahaha...fan också) mördare, det han gör är ju olagligt men dem han dödar är ju öven dem lagbrytare. Det hela blir dock väldigt personligt när jägaren dödar en av Harrigans partners, Harrigan inser sakta men säkert att jägaren är ute efter honom och tänker döda alla som står i hans väg, en blodstänkt katt och råtta lek tar vid och innan slutet kommer bara en att gå levande därifrån.
Känns det igen ? Kan vara för att det är exakt samma story som i ettan, det finns små skillnader, så som att det utspelar sig i en betongdjungel och att den här gången så vet "the man" om att predatorn finns, det blev uppenbart efter det som hände i ettan att den här varelsen är något som armén skulle kunna utnyttja, kanske det också känns igen ? kan vara för att det är exakt samma premiss som i första Alien, och detta är inte den enda hyllningen till Alienfilmerna, det finns ett par till men jag vill inte avslöja dem, ni får hitta dem själva. Ja för att även om jag inte riktigt gillar Predator 2 lika mycket som ettan så är det fortfarande en bra film, den levererar vad den lovar, action,blod och en gnutta skräck. Dock känns ettan mer själlös än ettan, det är en klassisk moneymaker. Regissören, en då väldigt ung och oerfaren Stephen Hopkins, har ingen emotionell koppling till den första filmen och han väljer därför att stolpa upp en mängs kopior av klassiska scener från ettan, med sin egna lilla urbana twist, men det känns bara inte lika häftigt som i ettan.
Predator 2 är en stilsäker, väldigt temporär och ytterst ytlig actionfilm, den ger nog för att du ska stanna kvar till slutet, inte minst alla nya coola grejer dem gjort med Predatorn. Nya vapen, snyggare effekter och mer screentime men när du stirrar på eftertexterna får du samma känsla som när du ser The sphere "en och en halv timme jag kunde ha spenderat bättre, men skit samma, det var ju en cool film" Det var nog lite den inställningen dem hade när dem bestämde sig för att göra filmen.
Snyggaste filmen 1990 ? Ja, predator 2 är väldigt "gritty" men något mästerverk är det ej, den piss ljumma känslan av oengagemang istället omfamnar dig.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment