Så varför gör jag det här? Varför sitta och analysera skräckspel istället för att uppleva dem? Jo, de senaste åren har skräckspel gått från att vara ett sidospår i industrin till att vara genren som bidrar med flest nyskapande spel. Om än fortfarande en doldis så är det skräckspel som (enligt mig) har revulotionerat TV-spel och datorspel. Skräck verkar var den genren som flest oberoende spelmakare leviterar mot, men även flera av de större företagen. EA slog på stort när de släppte Dead space, och succén var ett faktum.
Efter det så har skräckspelen bara blivit fler och fler, jag säger inte att Dead space var det första skräckspelet någonsin, det fanns självklart spel innan, spel som blivit klassiker så som resident evil och silent hill.
Dead space var dock den så kallade "renässansen". I och med Dead space så växkade genren om och skräckspel blev plötsligt mycket mer effektiva på att göra det som alla skräckspel genom tiderna försökt, vara läskiga.
Så vad är det som gör spel så mycket läskigare nu än förr? Ja, det är vad vi ska undersöka nu.
Först och främst så måste vi diskutera vad det är som faktiskt skrämmer oss, det här kommer inte att bli någon psykologisk studie (jag må vara bra på att snacka skit, men jag tänker inte sitta här och hitta på saker) utan jag tänkte utgå ifrån vad som skrämmer mig, och jag är ju en ganska normal person så det funkar väl som en någorlunda rättvis mätsticka.
Så vad är det som skrämmer mig? Jo, självklart så spritter jag till så fort mördaren/monstret/galningen hoppar fram runt ett hörn och sätter kniven/klorna/tänderna i det helt oanande offret. Men om det är något som verkligen får adrenalinet att pumpa så är det själva upptakten till "the jumpscare" den där tysta stunden precis innan, lugnet flre stormen liksom. Det är då som paniken slår till, jag klarar inte av spänningen. Ett perfekt exempel är scenen i Cloverfield när våra hjältar går ner i tunnelbanesystemet och TJ Miller onte vet hur man sätter igång mörkerseende på kameran. Det går flera minuter utan att man ser något alls, ibland hörs ett ljud och man vet att när som helst dyker monstret upp. Så till slut hitta han knappen och då ser man att hela tunneln är full av små ettriga monster, skräcken är total.
Det är denna känsla som de nyare spelen har anammat. De äldre spelen satsade mer på övervåld och utstuderade boss monster (ja, jag hänvisar till de tre första Resident evil spelen). Visst finns det undantag, så som Silent hill 1 och 2 och Eternal darkness...så vad är det jag försöker säga med allt det här svamlet?
Skräckspel nu för tiden är mycket läskigare än va dem var för bara några år sedan och det var därför jag tyckte att det skulle passa med den här djupdykningen just nu...
Så nu har vi listat ut varför tiden var rätt för den här artikelserien och vad det ör som faktiskt har ändrats sen gårdagens skräckspel.
I nästa artikel ska vi börja rota bland monstrena och ta reda på vilka som skrämde mig mest.
No comments:
Post a Comment