Red scorpion

Oftast ser man en film för att man har hört att den ska vara bra eller spännande eller så. Ibland så ser man en trailer och bara vet att man måste se den filmen, och den mest sällsynta av sammanträffanden är att man står och bläddrar bland alla skitfilmer på någon random loppis och plötsligt så ser man en film, en film som får en att stanna upp. Man plockar upp fodralet och beundrar omslaget, det är fullt av dramatiska penseldrag och berättande bilder.

Det är nästan så magiskt att man inte ens vänder på fodralet och läser texten, men sen så gör man det ändå, och då lossnar det ordentligt. på några enstaka rader sveper texten iväg dig till fantastiska scenerier fyllda med äventyr och spänning. Det är helt enkelt den bästa filmen du aldrig sett.

Filmen jag talar om heter Red scorpion.




Dolph Lundgren spelar Löjtnant Nikolai Rachenko. En av de bästa Spetznaz soldaterna som någonsin funnits, en perfekt mördarmaskin, som får i uppdrag att infiltrera en rebellstyrka i ett afrikanskt land med Kubanskt styre, men efter att ha blivit lämnad åt döden av sitt land går han över till rebellernas armé för att strida för rättvisan.


Det här är en film som betyder något extra för mig, det känns som om det var en del av mitt öde att se den här filmen. Jag hörde först talas om den när jag hittade den i en låda med begagnade filmer på Arvika festivalen, jag berättade ju hur fodralet fick mig att känna, så det var ju givet att jag skulle köpa den. Jag kom hem och såg den en kväll några veckor senare. Efter en dryg halvtimme slocknade jag av tristess och efter det har jag aldrig orkat se filmen igen. Men som om av ödets nyck så åkte jag till Länna igår och slöshoppade lite film (Slöshoppa innebär att man går runt och "kanske" köper en massa filmer man typ känner för att se) och plötsligt så stod den bara där, Red Scorpion...På Bluray, jag visste att den var menad för mig så jag köpte den. Hela vägen hem (och en stund hemma också) så grubblade jag över huruvida jag gjort ett fatalt misstag. Här hade jag gått och köpt en film, för andra gången måste jag påpeka, som jag inte ens tyckte var bra nog för att se klart en enda gång. Efter ett par timmars tvekande stoppade jag dock i filmen och beredde mig på det värsta.


En timme och fyrtio minuter senare stängde jag av min TV och förstod att jag hade sett en av de coolaste actionfilmerna sen...The raid (inte kronologiskt räknat då) Den må ha varit fylld av värdelöst skådespeleri ( Dolph är i sitt esse som den ryska terminatorn Rachenko) och ännu värre manus men allt det bleknade i jämförelse med de explosiva actionscener som målades upp på skärmen framför mig. Den må ha varit en aning seg i början, men när den väl kom igång var det en fet actionscen typ var och varannan minut. Nu tänker ni "Ja tobbe, men det har väl de flesta actionfilmerna från 80-talet ?" Ja det stämmer , men Red scorpion hade ett par action scener som till och med toppade slutscenen i Commando, speciellt biljakten i slutet på första akten. Skulle jag göra en lista över de 10 coolaste biljakterna någonsin skulle denna lätt hamna på listan (vart vet jag dock inte)

Vad jag försöker säga är att Red scorpion kunde verkligen sälja sig själv, grymt omslag och feta explosioner som passade bra i trailern, men när allt hype damm lagt sig fanns det fortfarande kvar en actionfilm som hade det där lilla extra som fick den att sticka ut ur mängden. Och det faktum att den etsade fast sig så i mitt huvud att jag efter flera år av att försökt undvika den, så lyckades jag inte hålla mig från att köpa den, en andra gång, och se den. Det var verkligen värt det.