Uppföljare till komedier är sällan bra, ta Analyze that till exempel, eller varför inte Ghostbusters 2 (jag gillar dock inte ettan heller men...), än mindre brukar den andra uppföljaren (eller trean som det också heter) var sevärd. Därför så är Baksmällan trilogin verkligen något som framtida komediförfattare borde studera, för att lära sig hur man gör komedi i kubik.
I slutet av Baksmällan 2 lyckades The wolfpack få Mr Chow slängd i ett Thailändsk fängelse. Nu, tre år senare, så har han lyckats fly. Samtidigt så händer det saker på hemmafronten också. Alan (Zach Galifianakis) har inte tagit sina mediciner på flera månader och detta betyder mer problem än någon orkar med, speciellt hans far som efter att Alan halshugger en giraff får en hjärtattack och dör.
Phil, Stu och Doug ska därför ta med sig Alan till ett behandlingshem där han ska återfinna sin balans (och få starkare medicin) men på vägen dit blir de stoppade av maskerade män. Dessa banditer kidnappar Doug (vem annars liksom) och resten av the wolfpack får i uppdrag att hitta Mr Chow åt en viss Marshall (Black Dougs chef i Baksmällan 1. Jag vet, en väldigt tunn koppling men samtidigt, om den var planerad från början så är jag väldigt imponerad) som Chow stulit 21 miljoner dollar av.
Det här är en väldigt annorlunda film, i jämförelse med de två första i serien i alla fall. Det är ingen svensexa, det är ingen som blir bakfull och istället för en tokrolig komedi får man en ganska blek, svart film med en del komiska inslag. Det är definitivt ingen vanlig komedi. Det är mer av en nattsvart thriller maskerad som en komedi. Den är våldsam, väldigt... Liksom grovkornig på något sätt och behandlar ämnen som är lite tyngre än i de tidigare filmerna och en massa folk dör (no spoilers), men samtidigt garvar man läppen av sig då och då och jag måste säga att när jag reste mig ur stolen efter filmens slut så kunde jag inte riktigt bestämma mig för om jag gillade den nya, mörka vändningen.
Men nu, när jag har fått grubbla ett tag så vet jag att Baksmällan tre är starten på en ny sorts komedi/allvarlig film fusion. Och som med allt nytt och otestat så håller det inte alltid till 100 % men samtidigt så är detta en sannerligen unik sorts film, och det är alltid beundransvärt.
P.S Även om många kanske kommer tycka att del 3 inte riktigt håller samma standard som de två första (dessa människor förstår inte sig på nyskapande film när de ser den) så kommer nog de flesta hålla med varandra om att trilogin inte kunde ha slutat på något annat sätt.
Slutet gott, allting gott (nästan)
No comments:
Post a Comment