Mega man (the movie)

Nu ska vi göra något annorlunda, vi ska inte recensera en stor hollywood blockbuster, eller en mästerligt, prisvinnande, indiedrama. Nej, idag ska vi gå underground och recensera något så uddda och ovanligt som en riktigt ambitiös Fan film. Jag presenterar
Mega man: The movie Filmen som förkroppsligar mitt största hat men samtidigt lyckas med det som alla Nintendospel skiter i att ens bry sig om, innehåll.


Mega man Handlar om Dr. Light, en framgångsrik robotforskare som tillsammans med sin kollega, Dr Wily, byggt en grupp med robotar som ska hjälpa Människorna i deras vanliga arbete, samtidigt så har Dr. Light andra planer, han håller på med en helt annorlunda robot, en som liknar en människa, pratar som en människa och beter sig som en. Dr. Wily ser dock inte poängen med att göra robotar som liknar människor, han anser att robotar ska utnyttjas till sin fulla potential.

Sent en natt så stjäl Wily Lights robotar och amvänder dem till det han anser dem ska användas till, världsherravälde. Dr. Light känner sig tvungen att gör något, eftersom det är hans robotar som förstör hela staden. Han använder sin senaste robot, Rock, även kallad Mega man!!!


Det är storyn i NES spelet, spelet som bara går ut på att springa rakt fram och hoppa upp och ner och skjuta på en massa monster och robotar. Bana efter bana, boss efter boss, du gör inget annat och hela spelet är likadant från början till slut, precis som alla NES spel, och då undrar man ju hur bra en film kan vara som handlar om en blå snubbe som hoppar upp och ner och slåss (Avatar ?) Därför undrade jag hur en film om Mega man kunde ens vara snudd på vedervärdig. Dock blev jag positivt överraskad, Filmen gick lite längre än vad spelet gjorde, den tog upp alla problem som finns med artificiell intelligens, vad ska en robot utan syfte göra här i världen ? Hur ska en "människa" utan känslor kunna passa in i världen ? Hur ska en vuxen man kunna förstå sig på hur man beter sig bland folk när han föddes vuxen ? Det som regissören och manusförfattaren (Eddie LeBron) lyckades med var att ta något helt hjärndött och fyllde det med intelligens, kanske inte på den högsta universitetsnivån men ändå. Samtidigt så fick han till en hel del action och en bra film, vilket ju inte skadar, det är även ytterst underbart att se ett så välgjort independent projekt.

Även fast jag hyser ett urgammalt hat mot Nintendo och deras pengakåta inställning till underhållning och konst, så måste jag böja mig för Mega man den här enda gången, för Mega man the movie lyckades där Nintendo misslyckades.

Jag vet att den här recensionen blev väldigt kort, men när man viker sig för sina principer så får man inte ta i för mycket, det kan bli farligt om fel personer får reda på det.



Jag är inget fan av Mega man, men när kvalitet över kvantitet till slut blir verklighet måste man ge sig hän.