Uncharted 2 Among thieves

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge brukar man ju säga, så jag ber att få presentera, om än något försenad, min recension av Uncharted 2.




Uncharted ett släpptes 2007 och smög sig in i spelbutikerna utan att göra något större väsen av sig, i alla fall inte i sverige. Jag kom i kontakt med det efter att ha spelat demon som släpptes och tyckte att det verkade vara ett riktigt kul spel, jag tog mig till närmaste spelbutik och tänkte att det kan ju vara värt att kolla upp. När jag kommer dit så ser jag att det står där på nyheter hyllan och glänser...med en 700 kronors prislapp. Fuck this tänker jag och börjar leta efter ett spel bland dem begagnade spelen, då händer det omöjliga. Instoppad mellan Genji 2 och tre exemplar av Resistance: fall of man står det ett ex av Uncharted och det kostar bara 350 spänn. Jag tar en risk i och med att jag köper ett spel jag knappt vet något om men eftersom det var så billigt kan jag inte säga nej.

Jag kommer hem och stoppar in det i min PS3 och börjar spela. Två dagar senare sitter jag med hakan i golvet och en klump i halsen, jag har precis upplevt en 100% asexuell orgasm. Aldrig förr har ett spel fått mig att känna som jag gjorde när jag spelade Uncharted, Det närmsta man kommer The awesomness that is Uncharted är kanske Metal gear solid, men inte ens det fick mig att tappa andan på samma sätt som Uncharted.
Jag blev som besatt, jag spelade om det en gång till och sen när dem släppte trophies till det så spelade jag om det igen. Jag postade ändlösa forumtrådar på internet om hur grym det var och skrev rasande kommentarer till folk som inte gillade det, jag slutade läsa Superplay för att dem bara gav det en sjua och kallade det ett mediokert spel med snygga videos. Jag fantiserade om hur tvåan skulle se ut tillsammans med en skara människor på internet som var lika besatta som jag, och när den första teasern dök upp på internet satt jag som klistrad. Inte nog med att dem faktiskt höll på med en tvåa, det verkade uppfylla alla mina drömmar.


Så nu när spelet har funnits på marknaden i en knapp månad och jag har spelat igenom det och spelat en del multiplayer, vad tycker jag om spelet?

BEST...GAME...EVAAAAAARR!!!!!!!

Det går inte att beskriva hur jävla grymt Uncharted två är, det är allt som ettan var fast dubbelt så mycket.

Dubbelt så långt, om du tycker 7 till 10 timmar är för kort för ett spel, vad tycker du om 19 till 22 då och då snackar vi inget jävla levegrindande eller ändlösa sidequests. Härärdet pure mainstory hela vägen och vilken story det är. Den innehåller mystiska skatter, gömda kartor, klassiska hjältetyper, kärlek, falskspel, humor, äventyr, biljakter, nervskakande smygelement, bortglömda städer, en tokig badguy med smak för världsherravälde och ett oscarvärdiga prestationer av skådespelarna.

Ja tänker inte gå in för mycket på storyn för jag vill inte spoila den. om ni inte har en PS3:a så köp en genast så ni kan spela spelet, om ni inte vill punga ut fem lök för en PS3 så är ni mer än välkomna hem till mig för att få spela det. för spela det ska ni göra, på ett sätt eller annat.

Spelet börjar med Nathan Drake som sitter på en bar någonstans i Grekland, där träffar han på en gammal kumpan som kommer med ett väldigt lockande men samtidigt väldigt farligt erbjudande, Nathan Drake har dock inte förnuft nog att inse att det här inte är något vanligt uppdrag och tar det såklart, Därifrån hamnar han först på ett museum i Turkiet där han ska sno en oljelampa som en gång tillhörde Djingis Khan. Men det är inte själva lampan som hans uppdragsgivare vill åt, utan vad som gömmer sig inåti, nämligen en karta som enligt legenden ska visa vägen till den försvunna staden Shangri'la. Sen kan ni ju bara tänka er vad för äventyr som väntar på vägen till Shangri'la.

Spelet är sprängfyllt med olika spelmoment, till skillnad från ettan där du i stort sett hade två moment, plattformande och skjutande, så har du i tvåan smygmoment, utforsking, plattformande, flykt scenarion, jakt scenarion, biljakter, tågjakter och självklart skjutande. Du har så mycket mer att göra i tvåan att man aldrig känner sig uttråkad, så fort det börjar dra iväg med för mycket skjutande eller smygande så mixar dem upp det med lite utforskning eller plattformande och när det är gjort kommer man till dem feta, scriptade jakt scenerna. Som drake kommer du att få slåss på ett rusande tåg, hoppa mellan exploderande bilar på en smal bergsväg och springa för glatta livet på en bro som är på väg att rasa och inte att förglömma, ta dig ut ur ett hus som rasar. Du kan titta ut ur ett fönster och se hur huset faktiskt rasar i realtid, men stå inte och beundra den vackra utsikten för länge...huset rasar ju faktiskt.

Apropå den vackra utsikten, Uncharted två är det snyggaste spelet jag någonsin sett. Det slår Crysis, det slår Killzone 2, det slår Gears of war 2 med hästlängder och det slår till och med Metal gear solid 4. Jag vet inte hur jag ska förklara. Vissa gånger tror man att man tittar på högupplösta foton av riktiga djungler och städer, alla karaktärer andas, svettas och flexar på sina muskler när dem rör på sig. Deras ansikten kan förmedla de mest subtila känslor och ibland ser man till och med rynkor som dyker upp i pannan när dem ler eller rynkar på näsan. Det är helt sanslöst hur snyggt det är, man kan jämföra det med pixars bästa stunder som Wall-E och Hitta nemo. och grafiken håller samma kvalitet hela spelet igenom, det finns inga förrenderade videos, allt målas upp med samma grafiska storhet. The power of eight cell processors all buzzing 'til they almost melt är allt jag har att säga...plus allt annat jag sa innan det såklart.

Men nu tänker ni "jaha, en bild är ju inte komplett utan ljud till ju" Nej jag håller med, vilken tur att ljudet i Uncharted 2 matchar bildens briljans. det första man lägger märke till är att dem har återanvänt main themet från ettan men fläskat på med lite mer stråkar och djungeltrummor. Precis som i Indiana Jones har Uncharted sin egen signatur liksom och man får den där good old feeling när man hör den spelas under vissa delar av spelet. Självklart är det ju en massa nyinspelat soundtrack som ackompanjerar dem nya miljöerna perfekt. Röstskådespeleriet är ett helt kapitel för sig själv, alla orginalskådisar kommer tillbaka för att reprisera sina roller i större eller mindre roller och dem gör det med en ökad förståelse för sin karaktärs personlighet, precis somen vanlig skådis som repriserar sin roll i en uppförljare tar dem det dem lärde sig om karkatären i ettan och lägger på det på det nya i tvåan vilket leder till att man får en karaktär som känns mycket mer trovärdig som person och som man känner igen och tycker om. Dem nya karaktärerna går inte av för hackor dem heller. Speciellt main bad guyen som verkligen lever sig in i rollen som den klassiska buffligen galningen som väldigt lätt flammar upp och ibland nästan spelar över men på det där sköna "glimten i ögat" sättet. Det enda man saknade var Sully, Nathans troge följeslagare från ettan som inte får så mycket utrymme att utvecklas innan han abrupt försvinner ur storyn (vadå dör han eller blir han teleporterad till en annan galax eller bara skiter han i allt och drar ? ja inte vet jag, spela spelet så får du se) det var lite samma sak i ettan. Han får aldrig chansen att vara mer än den där vitsiga medelåldersgubben som slänger ur sig skarpa kommentarer.

Men finns det verkligen inget negativt med spelet då ? Nej, inget som är stort nog för att det ska påverka spelet negativt. Visst finns det en del missar med kontrollen, som att man i bland kan stå hukad precis bredvid en bad guy och försöker rycka tag i honom för att stealtha ihjäl honom men tunnan man tar skydd bakom står i fel vinkel enligt spelet så du kan inte ta honom, du sitter bara och viftar med händerna i luften, men såna missar är few and far between så det gör inget. Ibland kan kontrollen vara lite oresponsiv också, man står och blir skjuten så man tänker att man ska ta skydd bakom en mur men när man trycker på knappen står han bara och rycker ett tag tills man tar ett steg åt sidan och då hajar han, duktig idiot liksom. Men som jag sa förut 99% av spelet är skrupelfritt så den där ensamma procenten som inte riktigt funkar skiter man i.

Så där har ni den, min något försenade recension av Uncharted 2 Among thieves. Det var ju så illa att det släpptes ju mitt i Oktober och då var jag lite upptagen med min Halloween special, och nu i november har jag varit så trött på recensioner så jag har helt enkelt inte orkat förrän nu.

Men jag ville bara slutligen säga att om Uncharted inte vinner åtminstone ett Game of the year pris (PS3 game of the year räknas inte, det ska vara across the bord liksom) så lovar jag att jag ska förkasta hela världens spelkritikerkår och säkert slänga ur mig en del dödshot på internet, men hur stor är den chansen? Jag menar det finns ju inga tvivel om att Uncharted 2 är och kommer att förbli det bästa spelet som någonsin gjorts.

Have no fear for Nathan Drake will always be near, when destiny calls into action he will fall.
For he is the ultimate of heroes, created by ones and zeroes. Have no fear, Uncharted 2 Among thieves is the game of the year.