Spinnerette

Jag har lyssnat på den här skivan non stop i tre dagar nu, varför är det först nu jag hajar att jag måste sprida ryktet om den coolaste debutplattan sen Beiruts Gulag orkestar.
Spinnerette med sin skiva Spinnerette.




Hjärnan bakom Spinnerette är Brody Dalle, ni vet inte vem det är ? det kan jag förstå, vi gör så här. Hur många minns The distillers ? ja just det, det där punkbandet med den där tjejen med en röst som stank cigaretter och Jack Daniels. Dem var ju inte så långlivade och kanske inte ett band man tänker alltför ofta på nu för tiden men hon är det I alla fall som har startat ett nytt band med basisten från The distillers.


Soundet är inte alls det samma, istället för neopunk med Ska influenser så låter det mer som en mix mellan The strokes och... ja jag vet inte vad, men bra är det, det är ett väldigt annorlunda sound, lite rock, lite pop, lite industrial nästan, blandat med smått ironiska texter om allt möjligt mer eller mindre allvarligt.

Men det absolut bästa med Spinnerette är Brody Dalle, hennes röst är så kraftfull och det är sällan en kvinna kan sjunga med sån pondus. Dock ska man inte tro att hon låter som på Distillers tiden. Hennes röst är mycket mjukare nu och man kan bara ana hennes tidigare stil i vissa låtar då hon tar i lite extra. Bland kvinnliga sångare hamnar hon helt klart på top tre listan, en perfekt mix av ömhet och ilska blandat med nån sorts glimten i ögat känsla. Det skadar ju inte heller att hon är smokin' hot heller.


nu vidare till själva musiken. Som sagt är det här mycket poppigare än Distillers och därför kan det vara lite svårt att acceptera musiken i början för det var inte alls vad man väntade sig från Brody men efter att man hört den första singeln var åtminstone jag såld. Ghetto love är enligt mig årets bästa låt och helt klart det bästa spåret på skivan tätt följt av Distorting a code och geeking.


Om det är nåt som saknas så är det lite...hur ska man säga...själ. Eftersom det här är Brody Dalles första popexperiment så låter musiken ibland lite för autonom, korta riff som upprepas till beatet av distade trummor som låter mer som en trummaskin än en faktisk trummis. Visst kan sån musik vara bra, men i Spinnerettes fall blir det ibland lite för opersonligt och det skär sig mot Brodys röst.

Så hur kan man summera det hela ?
Gillade du The distillers kan du nog lära dig att lyssna på det här också för man kan ana en viss bismak av The distillers i Brody Dalles väldigt speciella röst om inte annat. Har du å andra sidan aldrig hört talats om The distillers så är det här bara en riktigt bra poprockskiva som du borde ge en chans för det är sällan man har hört något liknande.


en udda blandning av pop och rock med en röst som är mer än unik, fyller ditt huvud med tokig musik.