The place beyond the pines

Sådan far, sådan son




Luke Glanton (alltid lika magiska Ryan Gosling) lever ett slit o släng liv. Han jobbar som MC stuntman på ett kringresande tivoli och stannar därför sällan mer än ett dygn i samma stad. När han, efter att ha varit borta ett år, kommer tillbaka till staden Schenectady i New York så träffar han Romina, en kvinna han hade ihop det med förra gången han var här, hon berättar för honom att hon har fött hans son. Detta väcker Luke ur sin livslånga dvala och han bestämmer sig för att ta sitt ansvar och ta hand om barnet, om han så ska behöva råna en bank för att få det att gå ihop.

The place beyond the pines är en svår film (tycker jag i alla fall). Den fick mig att sitta kvar under eftertexterna och verkligen tänka efter "vad är det jag precis har sett ?" Jag hade suttit i nästa två och en halv timme och kunde inte riktigt sätta fingret på vad filmen handlade om. Det var tur att jag såg filmen själv faktiskt, oftast känns det lite misslyckat att gå själv men nu gav det mig sinnesro nog att kunna ta mig en funderare på vägen hem, vad handlade The place beyond the pines om egentligen ?.
Först trodde jag att det handlade om Luke och hans abrupta uppvaknande i vuxenvärlden, men ju längre filmen pågick så insåg jag att filmen handlade om mycket mer, fast ändå inte liksom...Det låter lite konstigt, jag vet. Ungefär halvvägs in i filmen introducerar en ny karaktär, Avery Cross ( en mästerlig Bradley Cooper)en färsking på polisstationen som har en alltför naiv syn på hur polisväsendet fungerar. Ju mer han ser hur det egentligen går till, desto mer ambitiös blir han, han ser orättvisorna som en chans att avancera i rankerna och han är inte rädd för att offra både nära och kära för att lyckas.
Luke (Gosling) och Avery (Cooper) två väldigt olika porträtt av faderskap, på varsin sida av spektret, men trots sina skillnader så formar båda deras värderingar och handlingar sina söner lika mycket, och 15 år senare sluts den cirkeln.



En son behöver sin far, sin riktige far. Det spelar ingen roll om han är en karriärpolis eller en värdelös bankrånare, och hur lite de än känner sina fäder så kommer de att påverka sina söner mer än va de tror. En pojke som växer upp behöver sin fars kärlek hur snedvriden den än kan vara, och får han inte det så kommer han att vandra som en vilsen man genom livet. Det är kanske inte så uppenbart i början vem av Luke och Avery som faktiskt är "den gode" och det blir inte lättare när deras söner växer upp, men mot slutet är det uppenbart.


Ambition är nog ledmotivet, både när det gäller Goslings och Coopers karaktärer och själva filmen i sig. Regissören/Manusförfattaren Derek Cianfrance har skrivit något så ovanligt som en mastodontfilm som inte utspelar sig i antikens rum eller under andra världskriget. Det är ett white trash epos som tar upp några äckligt tunga ämnen och försöker berätta två familjers historier under nästan 20 år, och på två timmar och 20 minuter så lyckas Cianfrance få med det väsentliga, men samtidigt så är manuset så komplext att när filmen väl når sitt ångestladdade slut så ville jag inte att det skulle vara slut. Jag ville ha mer, ville veta mer, ville se mer och försöka bättre förstå alla karaktärers handlingar.
Jag kan inte påstå att regissören tog sig vatten över huvudet, men han lyckas inte riktigt knyta ihop säcken till hundra procent, det finns så många saker man hade velat se men som inte fick plats helt enkelt, för om han hade haft med allt som jag ville ha med så hade filmen varit säkerligen en timme längre, men det hade inte gjort mig något. Jag hade gärna suttit kvar två timmar till om det hade behövts.


The place beyond the pines är något så ovanligt som en perfekt film som kunde ha varit bättre. Det är en magisk, svulstig, trollbindande film fylld av underbara skådespelarprestationer som verkligen blåser liv i det ömsinta, kärleksfulla och ångestladdade manuset. Den är perfekt, men ändå vill jag ha mer. Den är 100 % men ändå saknas något. Jag vet inte hur jag skulle kunna förklara det på något annat sätt så jag låter det vara som det är, det enda jag tänker säga nu är att du borde se den, och det spelar ingen roll om jag sett en vedervärdig eller perfekt film, jag är försiktig med att rekommenderar filmer lika mycket som jag rekommenderar The place beyond the pines... Se den