Movies, movies everywhere. In these times of blockbusters and franchises, indiemovies and arthouse films, it can become a little confusing as to what is actually worth spending your time on. I have created this blog to be a guiding light through the maze that is cinema today, to give you a clue of what is good and what is not. If you want to make a request or just drop a few lines, go to. Twitter: Hereismytweet Instagram: Hereismyinstagram E-mail: Hereismythought@live.com
Tuesday, September 24, 2013
Pusher trilogin
Brott lönar sig aldrig, om det är något vi lärt oss av film så är det att brott aldrig lönar sig (eller åtminstone väldigt sällan). Många filmer har tolkat dessa fyra ord med varierande resultat, men det finns en film som gör det lite bättre än alla andra och det är Pusher.
Den första Pusher filmen är en klassisk historia om smågangstern Frank som efter några dåliga val blir av med femtio tusen kr (danska kroner, big money på 90-talet)och utöver det så är han redan skyldig samma kille, som gav honom heroinet på krita, 180 tusen Danska kroner.
Han har nu bara fram till slutet på veckan att betala och hela filmen är en desperat kamp för Frank att på samma gång få fram pengarna och samtidigt hålla sitt liv i styr med allt vad det innebär. I Franks fall så innebär det illojala vänner, sexuell frustration och allmän paranoia och dödsångest.
Det hela är ett perfekt exempel på varför man inte ska beblanda sig med sitt lokala kriminella "element"
Spola fram tiden sex år. Tonny, en bikaraktär i den första filmen (utan att spoila för mycket, men ni bör ha sett dessa filmer innan för jag kan inte undvika att spoila en del saker) har nyss blivit frisläppt och måste försöka starta om och bevisa att han fortfarande är av värde, inte minst för sin far som är en aktad medlem av det kriminella nätverket i Köpenhamn, väl ute så får han snabbt reda på att han själv har blivit far (påstår hon i alla fall).
Tonny är ingen direkt "duktig" kriminell. Det enda han egentligen är bra på är att misslyckas, och de flesta i hans närvaro är snabba med att påpeka det. Men Tonny tänker göra allt han kan för att motbevisa dem, även om han måste betala ett alltför högt pris.
Efter ettans moralkaka framstår tvåan mer som en hyllning till den som ligger ner. en honnör till han som alla sparkar på. Nästan som en Dansk Falling down fast killen är kriminell redan från början. Tonny, trots sina tillkortakommanden, är helt klart en person det är lättare att relatera till. Hans problem är sådana som vi kan ha även om de i hans värld alltid har en kriminell twist.
Och så var vi framme vid den tredje och avslutande delen i denna trilogi...Duh!!!
I den tredje delen får vi lära känna en karaktär som alltid haft en drivande kraft i de andra filmerna men som inte riktigt fått chansen att utvecklas till fullo. Vi snackar om Knark kungen han själv. The one, the only Milo!
Milo, tidigare i livet en högt uppsatt knarkbaron i Köpenhamn men har numera hamnat lite på efterkälken, ska styra upp en stor fest för att fira sin dotters 25 års dag, samtidigt har han istället för två kilo av de renaste heroinet du kan tänka dig, fått 4000 tabletter Ecstasy. En drog han inte vet något om, än mindre vet hur och vart man säljer den.
Men varorna måste betalas och han börjar leta runt efter något sätt att bli av med alltihopa. Samtidigt kämpar han med att bli fri från sitt heroinmissbruk. problemen hopar sig på alla fronter och i ett raseriutbrott lyckas Milo ruinera allt...
Pusher 3 är en svår film att ha en klar åsikt om. Den är väldigt välgjord, fotot och regin bidrar tillsammans med Zlatko Burics skådespeleri till att bygga ett kvävande tempo som verkligen får dig att leva dig in i Milos situation, men samtidigt så är filmen i stort sett poänglös...
Den har ingen poäng, ingen slutkläm, ett manus helt utan någon direkt handling och en allmän känsla av att filmen egentligen bara existerar för att tillfredsställa pengamänniskorna och några gnälliga fans som ville ha mer Pusher.
Missförstå mig rätt, filmen trollband mig från början till slut men när eftertexterna rullade kändes det som om jag suttit och stirrat på en vägg i nästan två timmar.
Pusher 3 bidrar ingenting till trilogin, den följer inte samma formel, den har inget överhängande tema och den är bara meh helt enkelt.
Så...Är Pusher en perfekta trilogin? Nej det skulle jag inte vilja påstå. de tre filmerna är alla riktigt bra (bäst är nog tvåan) men det faktum att trean inte riktigt höll kvalitén som de två första filmerna hade, och det faktum att det inte var menat som en trilogi från början gav mig dåliga vibbar redan från början.
Även om en sammanhängande story inte är avgörande så är det ett plus och i detta fall hade det varit ett stort plus som kanske hade hjälpt...
Så jakten går vidare. Pusher gjorde ett tappert försök men föll på mållinjen.
Nästa gång ger vi oss ut i sajberrymden och ser om inte Neo och Co kan ge oss den perfekta trilogin
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment