Slutet på en modern legend

Innan du börjar läsa denna artikel. jag vet inte hur mycket jag kommer spoila, men jag vet att jag kommer diskutera plotten i alla tre filmer och om du inte har sett en eller alla filmer i trilogin så bör du vara försiktig när du läser detta. Jag ska försöka att inte spoila så mycket men jag lovar inget... I tisdags (den 24 Juli) 00:11 så reste jag mig ur biostolen efter dryga tre timmar. Det var en blandad stämning, alla applåderade men jublet höll på sig. Det kändes på något sätt inte rätt, var det här verkligen slutet på en av modern filmkonst mest utstuderade berättelse om brott, plikt, ära, hopp och ovillkorlig hängivenhet? Denna buffliga och högljudda actionrökare som lade mer krut på explosioner än på faktiskt innehåll kan väl inte vara fortsättningen och avslutningen på ett av de bäst skrivna manus under 2000-talet ? Men ju mer jag satt och tänkte på det, desto mer insåg jag vad det var jag hade bevittnat ett innerligt och ärligt slut, inte bara ett slut på historien utan även ett farväl, för hur mycket man än kan önska det så är det ju bekräftat, det här är den sista delen i Christopher Nolans filmsvit om den mörke riddaren. Men vad är det som gör dessa filmer så exceptionella ? Vad är det som göre dessa filmer så mycket bättre än de flesta andra som görs nu för tiden ? Jo det är många aspekter såväl dramaturgiska som tekniska och det började redan i första filmen, Batman begins.

2003 var Batman ganska så död, visst fanns han i tv-serier och i tidiningsform, men som filmkraktär hade det inte gjorts en riktigt bra Batman film sen 1993 (Batman: mask of phantasm). Batman forever och Batman & Robin var riktiga bottennapp, jag måste dock erkänna att jag gillade dem när jag var mindre men ju äldre jag blev desto mer insåg jag vilken skymf dem var. Så när rykten började cirkulera om att en ny Batmanfilm skulle göras och att den skulle handla om hur han blev Batman gick jag i taket. Jag minns fortfarande när jag först läste om det. Det var på nyårsdagen 2005. Jag var på väg hem från några bekanta (ok några bekanta till mina förlädrar) och jag hade med mig senaste numret av Bionytt. Jag hade inte läst hela på resan ner (jag tror vi var i Småland) så jag hade inte upptäckt artikeln om Batman än, men när jag satt där och läste rubriken "Christian Bale i rollen som ny cool Batman" Jag blev så paff att jag faktiskt sparade tidningen och läste om den då och då under året som gick fram tills filmen hade premiär, detta var inna jag var särskilt aktiv på internet (jag var en lat bloomer, jag hade inte ett propert internet förrän 2006 tro det eller ej) så jag hade inte mycket mer information än denna artikel på mjäkiga 12 rader och de bakom kulissen snuttar som visades på TV. Jag har faktiskt kvar tidningen fortfarande, i väldigt bra skick. Men så kom den ödesdigra dagen då jag skulle få se den första nya batman filmen på sju år. Tajmingen var vidrig, jag var hos min mormor och där hon bor har dem bara en lite biograf som typ visar en film i månaden, men tro det eller ej, dem visade faktiskt Batman begins, och det var en smygpremiär som grädde på moset. Jag, min syster och tre till satt alldeles ensamma i en av de minsta biosalonger jag någonsin varit i, och så började filmen. Drygt två timmar senare kom vi alla ut ur biografen och visste att vi sett den bästa Batmanfilmen någonsin, men sådana tankar har man nästan alltid så fort man kommer ut från visningen av en riktigt bra film, det tog inte lång tid innan jag började jämföra den med mina gamla favoriter; Batman (1989) och Batman returns (1992). Jag menar, första halvan av Batman begins så hade han ju inte ens fått idén om att klä ut sig till en lädrelapp, han ba hoppade runt i nåt tempel och tränade hollywoodkarate, men ju fler gånger man såg filmen och insåg hur mycket jobb regissören och skådespelarena tillsammans med manusförfattaren och inte minst scenografen så märkte man att detta var helt klart en mer vuxen och seriös tolkning av Batmanfenomenet, Det var som Peter Vass hade skrivit i den där artikeln i Bionytt. Batman var cool igen. Det handlade inte bara om det faktum att Batman begins var en mycket bättre Batmanfilm än De två senaste, det handlade om det faktum att det här inte var en larvig serietidningsfilm med en massa coola one-liners och explosioner. Det här var en riktig film med tredimensionella karaktärer (nästan alla i alla fall) och en story som inte involverade nedfrysta maktgalningar med isstrålar eller Jim carrey i grön spandexpyjamas. Detta var onda människor med väl förberedda planer och en batmandräkt som var mer pansar än maskeradkostym (plus att den inte hade bröstvårtor) Cristopher Nolan (regissören och medförfattaren) gjorde genidraget att förflytta hela filmen till den verkliga världen, allt var mer eller mindre verkligt, förutom Gotham city då, och han hanterade det hela som om det faktiskt hände på riktigt att en snubbe flög omkring som en jättefladdermus och spöade skurkar. Polisen ifrågasatte huruvida denna karaktär existerade, Alfred oroade sig för sin skyddsling mentala hälsa och till och med Ärkeskurken i filmen, han som fick Bruce Wayne att bli Batman, tyckte att han hade gått för långt. Batman begins vr en väldigt annorlunda Serietidningsfilm. den var liksom som en riktig film och alla andra serietidningsfilmer bleknade i jämförelse. Det skulle ta flera år innan det kom en film baserad på en serietidning som var bättre än Batman begins, och det var The Dark knight...