Så jag lovade att recensera nya Sherlock Holmes filmen som går på bio. Sorry, som vanligt nu för tiden när man blivit vuxen så kommer jobbet i vägen. Men jag har fortfarande en del grejer jag ska börja med i helgen, så här när ett nytt decennium har påbörjats är det ju sedvanligt att man listar alla favorit...saker från förra decenniet. Men det är inte därför jag sitter här och skriver, nej jag sitter här för idag kom min pappa hem med lite filmer han hade köpt. Det var mestadels bra filmer, Life of Brian, Man of the year och så, men längst ner i påsen låg en såkallad firestarter. Längst där nere låg filmen som fick mig att sluta dra mig från att skriva. Filmen var...D-war. Ni kanske inte minns den men för ett par år sedan kom en film som hette D-war, ingen brydde sig direkt för den var både lågbudget och låg...öh...kvalitet. Jag brydde mig inte ens om den, det var på den tiden då jag var helt inne i min pretto period. Men nu på senare tid har jag ju hittat tillbaka till actiongenren och därför kändes det helt rätt att se D-war nu, och recensera den så klart. För hur kan man säga nej till en film om drakar och gamla karatemästare och episka fantasy krig. Så nu tar vi och tittar på D-war och ser vad den är för något. Bra ? Dålig ? Awesome ? Vem vet.
Ok, så filmen öppnar med nån sorts back story till varför det finns drakar, det verkar som att var 500 år så kommer två gigantiska ormar till jorden, en är god och en är ond. Båda två slåss om en speciell människa som kan förvandla en av dem till en bona-fide drake. klipp till Los Angeles 2007, en reporter från nån liten nyhetskanal är ute i förorten och filmar någon sorts jordbävning eller nåt, men vi vet att det är en jätte orm som slingrat sig fram, konstigt nog har ingen lyckats se den. Det är ett återkommande fenomen i den här filmen, ingen verkar märka att en orm på typ 200 meter krälar omkring i stan, den dyker upp i flera tätbebyggda områden under filmen men det är aldrig någon som ser den och sen bara försvinner den mystiskt igen, bullshit, det är som om King Kong skulle klättra upp för empire state building och alla som stod nedanför på gatan ba "åh vilket väder, men vad är det där där uppe ? en apa säger du, nej då det är säkert bara något smuts på dina glasögon min gode man" What the fuck liksom. Hur som helst, den här reportern verkar känna igen fjällen som dem hittar på platsen, han har nämeligen sett dem i en gammal antik affär när han var liten och tur var väl det för ägaren till butiken påstår att han är reinkarnationen av en krigare från kina som för fem hundra år sedan beskyddade kvinnan som hade kraften att förvandla ormen till drake, även hon finns här i Los Angeles, (en reinkarnation asså) och nu är tiden kommen för honom att hitta henne och beskydda henne för det finns en till snubbe från det gamla kina, som är ute efter kraften, för han har den onda ormen på sin sida typ.
Så nu har det gått en kvart av filmen och vad som följer är scen efter scen när dem springer ifrån antingen ormen eller den där onda snubben, gång efter gång lyckas dem undkomma både ormen och han och till slut lackar han och framkallar sin arme av monster och krigare från, you guessed it, gamla kina. Nu har folk börjat reagera på att allt inte står rätt till i deras fina stad och FBI ger sig iväg för att hitta kvinnan och försöka stoppa ormen och armén, nu följer den enda bra scenen i hela filmen. I fem minuter är det fullt krig mellan människor och gamla kinesarmen, fetaste jävla explosionerna och drakar som slåss med helikoptrar och skit, ashäftigt, men lika fort som det började tar det slut och "filmen" tar vid igen.
Vid det här laget har the bad guy lyckats fånga kvinnan och hennes beskyddare och tsgit dem till sin stora mörka borg där han ska offra kvinnan så hans drake kan födas, men då som från ingenstans dyker den goda draken upp och det blir en epic battle igen mellan två jätte ormar. Dock verkar den onda draken vinna så kvinnan bestämmer sig för att offra sig för mänsklighetens bästa, hon dör och kraften inom henne släpps lös, nu förvandlas den goda ormen till en fet jävla drake och tväräger den onda ormen, slut. Jag skojar inte, det går inte en minut från det att den onda ormen faller ihop livlös till det att eftertexterna börjar rulla. ofattbart.
Så, nu har jag spoilat hela filmen för er...sorry, men jag gjorde er faktiskt en tjänst, nu slipper ni utsätta er själva från den tortyr D-war egentligen är. Precis som jag sa i början, så har den alla ingredienser för att bli en awesome actionrulle men på grund av bristande entusiasm från såväl skådespelare som regissör så blir det ingen tårta. Inte ens Robert Forster som spelar den gamle mannen som äger antikaffären kan rädda filmen, dock är han värdelös i den här filmen så det är väl varför. Det är sällan man ser en ensemble försöka så lite som i D-war, det är som om dem visste att den här filmen handlar inte om dem utan om specialeffekter, vilket ju stämmer, men för att en film som lägger vikt på coola effekter så måste man ha coola effekter vilket D-war inte har. Animationerna är värdelösa och varje gång ett monster dyker upp på skärmen börjar man nästan skratta åt det, det påminner mer om ett avsnitt av Babylon 5 än en miljon dollar produktion, Det går inte att ta filmen på allvar och på grund av det så finns det inget kvar som kan rädda filmen.
Sen blir det inte bättre av att regissören hanterar situationen ungefär lika bra som Uwe Boll, hela filmen känns lösryckt och osammanhängande, och av nån anledning så fick han för sig att man måste ha en comic sidekick med för att filmen ska bli bra, så han hade två. ingen av dem är roliga, låt mig spräcka den bubblan med en gång. den första är ingen annan än Craig Robinson som här gör sin sämsta roll någonsin, han är så oengagerad att det svider att titta på honom, och han som är så rolig nu för tiden, den andra är en säkerhetsvakt på ett zoo som ormen invaderar tidigt i filmen, han hamnar senare i filmen på mentalavdelningen på ett sjukhus för att han svamlar om nån jätteorm som åt en elefant. Hur är det möjligt att han är den enda människan som såg det ? Nåväl, han var den enda och därför är han tokig nog för att dem ska sätta på honom en tvångsjacka.
Men som jag sa så är ingen av dem roliga och än en gång så misslyckas filmen med att underhålla och istället blir den bara mer outhärdlig. Det här är en sån där film som man inte ens kan skratta åt för att den är så dålig, den vara bara uppriktigt dålig.
Dock är filmen, som en studie i det amerikanska folkets naivitet, väldigt intressant. Jag fick nämligen reda på att när den här filmen gick på bio i USA så spelade den in 500 miljoner...DOLLAR!!!!! Dem tjänade in det dem spenderat på filmen mer än fem gånger om, hur är detta möjligt ? ser inte folk att detta är den sortens film som inte ska uppmuntras. Nej ingen verkar förstå, och misstaget har växt sig större än vad jag någonsin kunnat (mar)drömma om. Enligt rykten är två uppföljare på väg, D-war 2 The journey back home och...F-war (F står för fish) Jag är chockad, men om man tittar på modern film så är det här ingen isolerad händelse. Värdelösa filmer får hur många uppföljare enbart för att det går att tjäna pengar på dem. Konsten skuffas undan för att vi ska få plats med alla pengar vi tjäna på skräp...
Skådespelare med zombieambitioner och fula drakar får mig att tänka "är det så här bajs smakar ?"
No comments:
Post a Comment