The Lone Ranger

Så, ännu en gång så är det sommar, och ännu en gång så fylls sommaren med ett antal nya "Origin stories" Förra månaden hade vi Man of Steel (Lyssna på min Podcast för mer info om den http://hereismythoughtonit.blogspot.se/2013/06/hereismypodcast-34-man-of-steel-no.html)

Och den här månaden har vi The Lone Ranger. Är det här ännu en ny och egensinnig uppdatering av en gammal klassiker? Eller är det bara ännu en gammal gubbe omstajlad för att passa det mörka och seriösa 2000-talet? Vi får väl se...


The lone ranger handlar i korta drag om John Reid, nördig advokat, som beger sig till "the frontier" för att skipa rättvisa och vara tillsammans med sin familj (alltså hans bror och dennes familj, vilket inkluderar en son och en fru som de hintar om var ett kärleksobjekt för John) Det tar inte lång tid innan han skjuten av Laglösa och lämnas åt sitt öde. Tur är att en tokig indian hittar honom och får för sig att han är ämnad att slåss mot ondska och stoppa alla orättvisor, så tillsammans ger de sig av för att göra just det.


Helt ärligt så måste jag säga med en gång att The lone ranger inte är särskilt välskriven alls. Det är en förvirrad plot som dras ut alltför långt innan man faktiskt får några sakliga slutklämmar på de olika trådarna som försöker nystas tillsammans, Men jag kan inte heller påstå att jag gick och såg filmen för storyn. Jag satte mig ner och förväntade mig helt enkelt en Pirates of the caribbean i vilda västern (även om det är extremt orättvist att tänka så bara för att det är en Gore Verbinski film med Johnny Depp, men, seriöst, det är ju så de säljer den) och det fick jag nästan...nästan.


Först och främst så faller filmen hårt på sitt manus, även om Pirates of the Caribbean (det kommer att bli många jämförelser, tyvärr) inte var den mest välskrivna film någonsin, så var det ändå ett någorlunda komplicerat manus med många karaktärer som alla fick sin chans att utvecklas. en måttligt invecklad story som hade tid att komma till sin rätt och avslutas på helt rätt sätt. Pirates of the Caribbean var en dum Blockbuster film med ett perfekt manus och i och med att The lone ranger är skriven av samma personer och har samma regissör och skådespelare (en i alla fall) så förväntade sig folk nog något liknande, men egentligen hade den inte så mycket gemensamt med PoTC.

Det var en mycket mer allvarlig film med en mer sansad historia som var mycket mer förankrad i verkligheten, även om det var en hel del over the top moments. Det var egentligen en proper, modern Western, den hade svepande scenerier, härlig upptempo musik och en hel del komik, vilket var väldigt uppfriskande för en modern "origin story". Det här var ingen Batman begins eller Man of steel. Det här var en väldigt annorlunda blockbuster, som gick emot de flesta normer som existerar i dagens filmer. Det var en lättsam film som inte försökte vara allvarlig och mörk, den hade mer komedi än action och den använde typ noll flashbacks, väldigt uppfriskande. Dock följde den den mest enerverande standarden som finns nu för tiden. De första två timmarna bygger upp till den sista halvtimmen då hela helvetet brakar loss.
Vi såg det redan i At world's end, men jag skulle nog säga att Dark of the moon satte standarden med att dra ut på förspelet och sen explodera precis innan det tar slut väldigt abrupt (sex?...) sen såg vi det i The dark knight rises, vi har sett det i Man of steel, Rise of the planet of the apes, och ett antal andra filmer. För varje sekund av The lone ranger som inte följer normen så tar slutet igen det med råge, det är ett nu mer klassiskt slut och man får vad man betalar för...Action på hög nivå, och även om man börjar tröttna på att se samma formel i varje film nu för tiden så var jag nöjd när jag kom ut från salongen. Visst önskade jag att karaktärerna hade fått lite mer utrymme och att manuset hade hängt ihop bättre, och att filmen kunde varit en halvtimme kortare, men i slutändan så var det en helt ok actionrökare med vissa semi-originella moment som ändå överskuggades av klichéer.