Iron man 3

Efter förra årets megaspektakel, också kallat The Avengers, som ju blev en gigantisk succé så var det ju inte en överraskning att en Avengers 2 skulle dyka upp eventuellt. Det var ju faktiskt bestämt redan innan ettan var klar, men det fanns ju en liten chans att ettan skulle bomba som fan, så inget var ju 100%, men nu blev det inte så och Marvel inledde ganska snabbt The Avengers fas 2. Ett två år långt projekt för att peppa folket till max inför The Avengers 2 (Som går upp på bio nån gång 2015) och Det börjar med Iron man 3. Väldigt propert eftersom Avengers fas 1 började med Iron man. Men Iron man är mer än bara en jättedyr teaser för The Avengers 2, det är faktiskt sista gången (som vi vet om för tillfället) som Robert Downey Jr spelar Iron man och det är den avslutande delen i Iron man trilogin, och vad man än tycker om dessa filmer så finns det alltid något speciellt med den sista delen i en trilogi. Det finns någon sorts magi som få filmer har...



Saker och ting står inte rätt till i Tony Starks huvud, Efter "New York incidenten" (Du vet, slutet på Avengers...Du vet...Jag ska inte spolia, men om det var något som var bra med Avengers så var det slutet) så har han inte varit sig själv. Han kan inte sova, han bygger nya Iron men hela tiden och han får panikångest attacker titt som tätt, Pepper, som nu bor hos Tony känner pressen. Inte nog att hon har ett gigantiskt företag att driva, hon måste även hantera en mer och mer instabil relation. Inte nog med det, Amerika är under belägring, en principfast och väldigt hotfull terrorist vid namn "The Mandarin" som på grund av...alla klassiska terroristsaker hatar Amerika.




Ja vad ska man säga ? Jag har faktiskt aldrig varit ett fan av Iron man, jag menar...Jag har inte ogillat de tidigare filmerna




"Egentligen så är Iron man en ganska händelselös film, mellan hans flykt från terroristerna och den halvlama slutfighten mot "the badguy" (no spoilers) Så hinner det inte hända så mycket, han bygger lite på sin dräkt, går på en fest, bygger lite till, flörtar med sin assistent och lär sig ett och annat om frostskador." (citat från min Iron man recension)

Ok, men asså jag säger ju inte att den är tråkig eller asså...
Jag är egentligen inte rätt person att recensera Iron man filmerna, jag hade egentligen inte ens tänkt att gå och se Iron man 3 (det slutade med att jag gick på premiären, VIP mind you) men nu när jag har sett allihopa så kan jag faktiskt erkänna, att jag faktiskt fortfarande inte gillar dem så mycket, men för att gå tillbaka till den aktuella filmen (trean) så tyckte jag att den var ok. Jag vet inte riktigt vad det var som jag inte gillade, ok, förutom att jag tyckte att manuset var en aning tunnt och att skurkarna (ja, skurkarNA. Nu blev ni lite nyfikna va ? NO SPOILERS)
Var lite för underutvecklade och att filmen försökte dölja tunnheten på manuset med alltför snirkliga och ihåliga sidospår, ihåliga som i plotholes. Ja det var en hel del saker som jag inte gillade med filmen men på det hela så var filmen ändå ok. Det var några riktigt häftiga actionsekvenser, bland annat scenen där helikoptrar spränger Tonys hus, (en scen som nästan blivit lite uttjatad efter att ha varit med i alla trailers)
och slutfighten var faktiskt väldigt häftig, jag ska inte spoila för mycket, men som man brukar säga "ju fler kockar, desto sämre soppa". Man kan använda det som en metafor för slutfighten, men istället så säger man så här "ju fler Iron men, desto bättre action, och fler explosioner".



Nu när jag tänker efter så tror jag att jag gillar filmen lite mer. Min första reaktion när jag kom ut från bion var att jag gillade alla dialogscener och alla scener som inte hade med Iron man eller action att göra. Jag attribuerade det till den nya regissören, Shane Black, som jag inte trodde skulle kunna toppa Jon Faverau som gjorde de två första, han kunde regissera action (även om det inte var så mycket action i de två första) men nu när jag tänker efter så kunde han göra både dramatiska scener med karaktärsutveckling och maffiga actionscener med coola explosioner.
Jag kom just på det!!!


Iron man (1,2 och 3) är en sån där film som försöker dölja sitt förfärliga manus med en massa action, möjligtvis inte tvåan som faktiskt var...ganska välskriven, men resten var såna filmer! HA HA!!!
Jag trodde inte såna filmer gjordes längre, nu för tiden så brukar actionfilmer ha nog med självdistans för att veta när manuset inte håller och kan göra lite narr av sig själv (se Crank) eller så satsar manusförfattarna verkligen på manuset och gör något som är bra nog för att hålla ihop liksom, men Iron man (1 och 2) kör på den gamla Steven Segal metoden. Många fightscener kan gottgöra ett dåligt manus.

Samtidigt så är filmen faktiskt inte så dålig som jag får det att låta, som jag sa i början så finns det alltid något magiskt med den sista delen i en trilogi. Det är något speciellt med en film som liksom knyter ihop allt och kan sluta med en riktigt lyckligt och tillfredsställande slut, fullt av hemska klichéer som man dock inte kan låta bli att gilla (se Star wars Ep VI, The dark knight rises, Back to the future 3 osv)


Ja just det, innan jag avslutar denna utdragna...bokstavssamling. Du vet såna där scener i filmer när en kille och en tjej typ gör samma sak och killen ska visa hur man gör det och när scenen är slut så har tjejen gjort det mycket bättre än killen och alla vet om det, förutom han liksom.



http://www.youtube.com/watch?v=jS1JFa_EjmI

(du får köra en copy paste för att jag inte kan datorer)


Iron man 3 hade flera scener där de kvinnliga karaktärerna snodde showen, du vet räddade Tony Stark och spöade en massa skurkar, men istället för att köra med stilen "haha, tjejer är så mycket bättre än killar" så handlade det inte om någon sorts kamp mellan könen, det var bara två människor i en livshotande situation och den ena räddade den andra. Sann jämställdhet.

The place beyond the pines

Sådan far, sådan son




Luke Glanton (alltid lika magiska Ryan Gosling) lever ett slit o släng liv. Han jobbar som MC stuntman på ett kringresande tivoli och stannar därför sällan mer än ett dygn i samma stad. När han, efter att ha varit borta ett år, kommer tillbaka till staden Schenectady i New York så träffar han Romina, en kvinna han hade ihop det med förra gången han var här, hon berättar för honom att hon har fött hans son. Detta väcker Luke ur sin livslånga dvala och han bestämmer sig för att ta sitt ansvar och ta hand om barnet, om han så ska behöva råna en bank för att få det att gå ihop.

The place beyond the pines är en svår film (tycker jag i alla fall). Den fick mig att sitta kvar under eftertexterna och verkligen tänka efter "vad är det jag precis har sett ?" Jag hade suttit i nästa två och en halv timme och kunde inte riktigt sätta fingret på vad filmen handlade om. Det var tur att jag såg filmen själv faktiskt, oftast känns det lite misslyckat att gå själv men nu gav det mig sinnesro nog att kunna ta mig en funderare på vägen hem, vad handlade The place beyond the pines om egentligen ?.
Först trodde jag att det handlade om Luke och hans abrupta uppvaknande i vuxenvärlden, men ju längre filmen pågick så insåg jag att filmen handlade om mycket mer, fast ändå inte liksom...Det låter lite konstigt, jag vet. Ungefär halvvägs in i filmen introducerar en ny karaktär, Avery Cross ( en mästerlig Bradley Cooper)en färsking på polisstationen som har en alltför naiv syn på hur polisväsendet fungerar. Ju mer han ser hur det egentligen går till, desto mer ambitiös blir han, han ser orättvisorna som en chans att avancera i rankerna och han är inte rädd för att offra både nära och kära för att lyckas.
Luke (Gosling) och Avery (Cooper) två väldigt olika porträtt av faderskap, på varsin sida av spektret, men trots sina skillnader så formar båda deras värderingar och handlingar sina söner lika mycket, och 15 år senare sluts den cirkeln.



En son behöver sin far, sin riktige far. Det spelar ingen roll om han är en karriärpolis eller en värdelös bankrånare, och hur lite de än känner sina fäder så kommer de att påverka sina söner mer än va de tror. En pojke som växer upp behöver sin fars kärlek hur snedvriden den än kan vara, och får han inte det så kommer han att vandra som en vilsen man genom livet. Det är kanske inte så uppenbart i början vem av Luke och Avery som faktiskt är "den gode" och det blir inte lättare när deras söner växer upp, men mot slutet är det uppenbart.


Ambition är nog ledmotivet, både när det gäller Goslings och Coopers karaktärer och själva filmen i sig. Regissören/Manusförfattaren Derek Cianfrance har skrivit något så ovanligt som en mastodontfilm som inte utspelar sig i antikens rum eller under andra världskriget. Det är ett white trash epos som tar upp några äckligt tunga ämnen och försöker berätta två familjers historier under nästan 20 år, och på två timmar och 20 minuter så lyckas Cianfrance få med det väsentliga, men samtidigt så är manuset så komplext att när filmen väl når sitt ångestladdade slut så ville jag inte att det skulle vara slut. Jag ville ha mer, ville veta mer, ville se mer och försöka bättre förstå alla karaktärers handlingar.
Jag kan inte påstå att regissören tog sig vatten över huvudet, men han lyckas inte riktigt knyta ihop säcken till hundra procent, det finns så många saker man hade velat se men som inte fick plats helt enkelt, för om han hade haft med allt som jag ville ha med så hade filmen varit säkerligen en timme längre, men det hade inte gjort mig något. Jag hade gärna suttit kvar två timmar till om det hade behövts.


The place beyond the pines är något så ovanligt som en perfekt film som kunde ha varit bättre. Det är en magisk, svulstig, trollbindande film fylld av underbara skådespelarprestationer som verkligen blåser liv i det ömsinta, kärleksfulla och ångestladdade manuset. Den är perfekt, men ändå vill jag ha mer. Den är 100 % men ändå saknas något. Jag vet inte hur jag skulle kunna förklara det på något annat sätt så jag låter det vara som det är, det enda jag tänker säga nu är att du borde se den, och det spelar ingen roll om jag sett en vedervärdig eller perfekt film, jag är försiktig med att rekommenderar filmer lika mycket som jag rekommenderar The place beyond the pines... Se den