District 9

Hmm, en mokumentär om aliens som blir mobbade i Sydafrika ? Kom igen, ni kan förstå varför jag valde att inte se den...Det låter ju skittråkigt. Men som av en slump så tänkte jag "nej, nu vill jag se den, det är ju alltid gratis på internet. Så vad tror ni ? Gillade jag den eller inte ?



Filmen börjar som vilken annan Dokumentär(mokumentär)som helst, en massa snuttar ur olika intervjuer med de olika personerna, blandat med klipp på miljöer från händelseplatserna och sen ett klipp till en helikoptervy över vad som kallas District 9. Men innan vi går in på såna detaljer så vill vi ju veta vad filmen faktiskt handlar om, trailersena avslöjade ju i stort sett ingenting och om man tror att man vet vad den handlar om så har man fel. Premissen kanske du hade rätt på, utomjordingar som bor i slumområden i sydafrika, jo jo men filmen handlar om så mycket mer. Historien börjar redan för 20 år sedan (give or take några år) då rymdskeppet först dök upp, det verkade ha någon form av motorproblem för det rörde sig inte eller nånting, efter tre månader tröttnade regeringen så dem bestämde sig för att bryta sig in, väl inne upptäckte dem att det var fullt av utomjordingar men inte en högutvecklad superras (haha) utan en massa rädda, undernärda räkliknande utomjordingar som levde som vildar. Dem fick asyl på jorden och ett temporärt läger byggdes upp precis under skeppet, dit fick alla flytta tillsvidare, men allteftersom tiden gick så hände aldrig någonting. Utomjordingarna blev kvar i lägret vars livskvalitet sjönk drastiskt och nu 20 år senare liknar det mest en stor sophög.

Utomjordingarna, eller räkorna som dem kallas (räka, en nedvärderande titel på utomjording.Ref. Se svartskalle eller nigger) behandlas som djur av befolkningen och beters sig därförsom djur, dem tar vad dem vill ha, lever på sopor och all form av civilisation har utrotats i Distrikt nio. Många anser att räkorna är ett hot mot människorna och tycker därför inte att dem ska få vistas så nära människor som dem gör. Enter MNU (Multi National United) ett företag som startades i takt med att utomjordingarna blev ett större och större problem, deras uppgift är att adressera de olika problem som uppstått på grund av utomjordnigarna, därför ärdet deras ansvar att nu se till att alla utomjordingar blir medvetna om att dem ska förflyttas från sitt nuvarande läge till ett nytt läger, 20 mil bort från deras nuvarande boplats.

ansvarig för denna massvräkning blir Wikus wan de Merve, en nobody som på grund av sitt giftermål med MNU:s VD: dotter får den stora äran. Wikus är inte den mest objektiva person när det gäller utomjordingar, visst finns det ju dem som uppriktigt hatar "räkorna" och inget hellre vill än att dom ska dö, riktigt så rasistisk är inte men han ser inte dem som intelligenta varelser, som jämlikar, han ser dem som djur. och visar därför väldigt lite respekt när han och ett dussin andra MNU anställda ger sig in i Distrikt nio för att få utomjordingarna att skriva på vräkningskontrakten. Men allt är inte som det verkar där inne, vissa utomjordingar smider planer, planer som kommer att förändra Wikus liv, och hans syn på "räkorna" för alltid...

Visst låter det spännande ? Och det är det också.Redan från början suger historien tag i en, även om man ganska fort förstår att det här bara är en vanlig antirasism film så är det berättarstilen som överraskar. Dem har bytt ut Afrikanska slavar mot smutskastade utomjordingar, vilket funkar minst lika bra. Om inte bättre, för visst är det ju viktigt att man inte är rasistisk men allvarligt, hur många filmer kan man göra på det ämnet innan det börjar bli långrandigt ? American history X, Amistad, pianisten(dock inte en rasistisk film men en antisemitisk film vilket ju är samma sak) och Men of honor.


Det är det fina med District 9, den tar ett välkänt fenomen inom filmvärlden och gör...inget speciellt med det, förutom att den byter ut dem vanliga offren mot något som alla kan se på utan förutfattade meningar, utomjordingar. Och sen maskerar den det mesta av allvarligheten med feta explosioner och häftiga actionscener, det är helt enkelt en perfekt film för personer som inte brukar titta på filmer med ett antirasistiskt budskap för att dem oftast är "svåra filmer". För att även om det i grund och botten är en film som borde falla in under kategorin drama så är det actionscenerna som tar upp mest plats, andra halvan av filmen är riktigt actionspäckad och man häpnar över vad Regissören Neil Blomkamp lyckats åstadkomma med ynka 30 miljoner dollar, men har man Peter Jackson som producent så vet du att man få valuta för pengarna.
Säg vad du vill om Sagan om ringen filmerna, men det går inte att komma undan med att dem är oerhört bombastiska i sin produktion.

District 9 överraskar på många fronter, men där den slår som hårdast är på skådespelarfronten. Sharlto Copley är ett namn man sällan hört förut(eller typ aldrig) men nu efter hans insats som huvudrollen, Wikus wan de Merwe, så borde vi se mycket mer av honom i hollywood(hörde jag A-Team ?). Hans insats är enastående, han övertygar i varenda scen och han får en att både hata, älska och ibland till och med skratta åt honom. Att kunna övertyga så bra på så många olika sätt är det nog få skådespelare som kan.
Sen ska även Regissören ha kudos för att han lyckades porträttera utomjordingar på ett så mänskligt vis, att få datoranimationer att visa ordentliga känslor är något som alla filmskapare kämpar med, men Neill Blomkamp har nog gjort det bästa försöket av dem alla(förutom James Cameron med sin Avatar. That shit is THE BOMB!!!).

Dock är inte District 9 felfri. Den evigt tröttsamma dogmakameran som gjorde sitt intåg i Mainstreamcineman i och med The Blair witch project har verkligen inte åldrats med värdighet. alla filmer använder den nu för tiden och den är inte originell eller häftig längre. Den är bara förvirrande, speciellt när det faktiskt ska vara en dokumentär(mokumentär), och kameran skakar ännu mer än i andra filmer. Äej fick jag ändra på bara en ska i filmen skulle det vara kameraarbetet.

Så hur ska man summera District 9 då ?
Helt klart en av förra årets bästa filmer, och ännu mera klart, en av de mest intelligenta och finsmakande Sci-fi filmer som gjorts på väääääldigt länge.

Hur fan kan man vräka en räka och sen tvinga honom att kattmat käka.
Det får mig att vilja kräka...s (fan också)

Mass Effect

I fredags hade Snabba cash premiär, helt klart en film som många snackar om och som lovar väldigt mycket, låter som en film man borde recensera. Så jag gick och såg den och den var...Nej, jag driver med er. Skulle jag gå och se en svensk gangsterfilm som inte bara är baserad på en bok som jag inte läst än, utan som även har en brat karaktär i huvudrollen, aldrig. Så jag varvade Mass effect istället, mycket bättre.


För alla er som inte vet det så är Mass effect ett rollspel som utspelar sig i en inte allt för avlägsen framtid. Mänskligheten har börjat kolonisera rymden och kommit i kontakt med andra intelligenta varelser, allt med hjälp av Mass effect. Vad är då denna mass effect ? jo det är en sorts kraft...som i verkligheten skulle kallas för mörk materia (det finns på riktigt, tro mig) men mass effect kan man kontrollera och utnyttja för att kunna förflytta sig runt i rymden i hastigheter långt över ljusets. Dock är det inte människorna som kommit fram till hur man utnyttjar denna kraft, inte heller var det några av dem andra utomjordingarna, nej det var en annan ras av utomjordingar för över 50 000 år sedan som listade ut hur man använde mass effect, men dessa varelser finns inte kvar längre, dem försvann spårlöst för flera tusen år sedan och allt som var kvar var ruiner och tekniken som omgav mass effecten. När spelet börjar har det gått drygt 40 år sedan man upptäckte mass effect och blev en del av vad som kallas citadel space, den delen av universum som utforskats av en ras eller annan med hjälp av mass effect. det har bara gått 10 år sedan mänskligheten fick gå med i det galaktiska rådet och faktiskt klassas som en officiell citadel space ras, därför anses mänskligheten vara lägre stående än de flesta andra, det är även därför mänskligheten måste ta i extra mycket för att synas och framstå som en viktig del av rådet. Du spelar Commander Shepard, en soldat som får det ärofyllda uppdraget att få gå med i det galaktiska rådets egna polisstyrka, the spectres. Det tar inte lång tid innan man upptäcker ett urgammalt hot som kan komma att utplåna allt liv i galaxen, nu har mänskligheten äntligen fått en chans att visa sig viktig, och allt hänger på dig...


Så nu vet ni det, erkänn att det låter som typ värsta blockbuster Sci-fi rullen, tyvär är det inte det. Visst finns ambitionen där men det blir aldrig den där mutationen mellan film och spel som alla sa att det var. 90 % av cut-scenesen följer exakt samma formula, och nu följer ett exempel. Mass effect. Prolog. Scen 10. EXT. Shepard och Co har hittat en överlevande i rymdhamnen och frågar ut honom. Extrem närbild på Shepard
Shepard.
Men hur kommer det sig att ingen överlevede förutom du ?
Arbetare(extrem närbild)
Jo jag...jag
Ashley Williams(extrem närbild)
Säg som det är, ljug inte
Arbetare(extrem närbild)
Jo ibland när jag jobbar så brukar jag smyga iväg och lägga mig här bakom lådorna och ta en tupplur, det är det enda sättet jag kan hålla mig vaken hela dan.
Shepard, Williams,Alenko(alla tre i vidvinkel)
Shepard
Det var tur att du satt här bakom, annars hade du varit död du med.
Arbetare(extrem närbild)
Ja du har nog rätt, jag måste gå. Jag klarar inte av att vara kvar här.
SLUT

Så ser alla videos ut i hela spelet, det finns ingen energi i kameran, endast i början och slutet av spelet får man känslan av att man är med i en Star wars film. Avancerade åkningar, Feta panoreringar över rymden som fylls av stridsskepp och laser missiler. Man tappar verkligen andan men resten av spelet kommer inte ens i närheten av filmer som Star Wars eller TV-serier som Babylon fem och Star Trek som skaparna sa att dem inspirerats mycket utav.

Men även om nu inte fotot är något särskilt bra så är det faktiskt ett spel vi snackar om och inte en film, så vem bryr sig egentligen ? Visst är det så att spel nu för tiden allt mer försöker likna filmer men vissa spel behöver inte fungera så för att övertyga, vissa spel klarar sig galant med bara ett manus som övertygar. Mass effect tillhör den senare kategorin.

Historien är underbar, den är inte bara spännande och intensiv, den är väldigt relevant också. Den tar upp ämnen som politik, rasfientlighet, människans morbida fascination av krig, makt och hur makt lätt korrumperar den som har för mycket av det. Många av dessa ämnen är ju väldigt aktuella i våran värld just nu och det gör spelet till mer än bara underhållning, det är en spegel som reflekterar våran värld som den ser ut idag,det är en historia som visar vilka vi människor är och hur vi skulle uppfattas om vi bara kunde se oss själva genom ett fönster. . Och den blir bara bättre och djupare (är det möjligt) med hjälp av alla karaktärers personliga bakgrunder.
Eftersom vi snackar om ett rollspel här så måste du ju spela en roll, du får därför bygga din helt egna Commander Shepard. Ända från dem mest småttiga detaljer så som ansiktsdrag och hudirritationer, till väldigt övertäckande val som vart han föddes och vilka omständigheter som fick honom/henne att joina militären och vilken personlighet han/hon har. Är han/hone en paranoid överlevare eller en omtalad krigshjälte eller en ökänd lagföljare. all denna information påverkar spelets gång beroende på vilka kombinationer du väljer, inga omfattande förändringar men små saker så som hur folk reagerar på din närvaro, huruvida dem ser upp till dig eller ryggar tillbaka när du ryter till i en konversation. Små saker som bara gör spelet så mycket mer trovärdigt.
Det är helt enkelt en väldigt trovärdig spelvärld och en väldigt välskriven story.

Om än inte så lång, nej nu tror ni väl att jag har blivit tokig. Alla vet att ett klassiskt rollspel tar minst 20 timmar intensivt spelande för att klara av, och det stämmer, men när man har ett så storydrivet spel som Mass effect så blir det lätt så att man skippar alla dem där sidouppdragen och istället ger sig direkt på huvuduppdraget och då upptäcker man att Mass effect är ett väldigt kort spel. Vet man vad man ska göra och vart man ska gå tar det inte mycket längre än fyra fem timmar att klara det och det är kort, även för dem klassiska linjära rollspelen (se typ alla Final Fantasy fram till elvan).

Dock är det inget jag rekommenderar för mycket av upplevelsen ligger i att utforska galaxen och upptäcka allt arbete som spelmakarna lagt ner på att få spelet att verka så troligt som möjligt, det finns till exempel flera hundra planeter som man kan upptäcka, och flera av dem går det att landa på. Även om det inte har något med storyn att göra så har mycket arbete lagts ner på att få varje planet kännas som en riktig planet och inte bara en extra bana som du kan utforska för att få extrapoäng. Varje planet(även dem man inte kan landa på) har mängder av fakta man kan läsa, planetens atmosfär, dess grundämnen, planetens storlek, densitet och rotationstid. Det finns även hur mycket som helst att läsa om alla olika utomjordingar i spelet, deras historia och kultur, sedan finns det tonvis med information om all teknik man stöter på i spelet. Från såna detaljer om hur internet ser ut och fungerar ute i rymden till hur kylarsystemen fungerar på alla olika rymdskeppsmodeller som finns i spelet.

Efter att man spelat Mass effect i 20 till 50 timmar så lovar jag dig att du lärt dig mer om den världen än vad du lyckades lära dig om våran egen planet under alla år du gick i skolan, jag lovar. Mass Effect är en Sci-fi nörds våta dröm, istället för att bara ge dig en grym story som utspelar sig i rymden, och sen släppa en massa fakta böcker och romaner och obskyra faktasidor på internet som samla all information du som nörd bara måste ha eftersom du snöat in totalt precis som du alltid gör när du gillar ett spe eller en film, Så samlar Mass Effect all information som finns om spelvärlden i spelet. Så praktiskt, så ofattbart generöst.

Så om spelvärlden är så stor som den är krävs ju en riktigt bra kontroll för att man ska kunna navigera, både ut i rymden och nere på ytan. Där får jag nog säga både ja och nej. Varje gång man ska resa till en ny planet måste man först in i kart menyn, därifrån måste man välja vilket stjärnsystem man ska till, sen kommer man till en loadingscreen, sen måste man välja vilket solsystem inom stjärnsystemet man ska åka till och då möts man av ännu en loadingscreen. Efter allt detta så får man äntligen välja den planeten man ska till...och då möts man av ännu en förbannad loadingscreen, asså seriöst. Under spelets gång besöker man typ dryga 40 talet olika solsystem utspritt på tio olika stjärnsystem, varje loadingscreen är mellan fem och tio sekunder långa, räkna lite på det så märker ni hur mycket tid som går åt att bara sitta och vänta. Däremot så fungerar kontrollen över karaktärerna nere på underbar, speciellt när det kommer till striderna. Striderna är i realtid men du kn när som helst pausa och då ploppar alla dina karaktärers färdigheter och specialfunktioner upp direkt, du slipper leta runt bland en massa karaktärsindex och menyer. Du bara håller in pausknappen, väljer med styrspaken vilken karaktär som ska använda vilken av sina färdigheter, trycker på ok och släpper pausknappen och vips så har du utplånat en hel bataljon med robotar.
Dock finns inget av denna effektiva design med i utrustningsmenyn, ska man ge sin karaktär ett nytt vapen och bygga på skölden på sin rymddräkt blir att helt plötsligt extremt...plottrigt, det finns inget bättre ord än just plottrigt. en meny förvandlas snabbt till både två och tre och ibland fyra nya submenyer fyllda med olika uppgraderingar och vapen och alla ens saker ligger huller om buller i menyn, till exempel så kanske man har tio stycken sköldförstärkare, men istället för att du har en ikon för sköldförstärkare med en siffra i hörnet som talar om hur många du har att distribuera bland dina karaktärer så ligger alla tio efter varann i menyn. mot slutet av spelet hade jag så mycket saker att om jag skulle scrolla ner till slutet för att hitta den där speciella pipförlängaren till mitt gevär så tog det mig en minut innan jag hittade den, inte effektivt.

Så kommer vi fram till grafiken, vad ni än säger så är det det ni har suttit och väntat på, är spelet nå snyggt eller ?

Ja, för att var XBOX 360 så är det riktigt snyggt, men som man brukar säga. Ska man vara fin får man lida pin, ett talesätt som passar väldigt bra in på Mass Effect. Visst är spelet snyggt och så, väldetaljerade miljöer och snygga karaktärsmodeller, men tittar man lite närmare upptäcker man den grymma sanningen. Spelet är fyllt med sekvenser som laggar brutalt, pop ins och tears, över allt och hela tiden och sen ska vi inte snacka om alla fula och stundtals pinsamt uppenbara 2D detaljer. Jag trodde att Skyboxes var något man använde på förra generationens spelmaskiner, inte på en XBOX 360. Dock har jag inte spelat det på dator och vem vet, det kanske flyter på mycket bättre där. Lämna gärna en kommentar om du spelat Mass Effect på en fett grym dator.

Och så sist men inte minst så har vi musiken. Än en gång så briljerar Mass Effect, Soundtracket är ett av de bästa jag nånsin hört i ett spel. Det är som en blandning av Synth och Symfoniorkester, John Carpenter och John Williams, Vangelis och Morricone. Helt enkelt det bästa av två världar, Elektroniskt och...symfoniskt, skithäftigt helt enkelt, musiken passa perfekt in i varje sekvens och den känns aldrig ditsatt bara för att det ska låta som en film, musiken förstärker känslan i scenen eller spelsekvensen, och den slår aldrig fel.


Så hur ska man sammanfatta Mass Effect då ? Ett väldigt ojämnt spel som mer än ofta balanserar på gränsen till smått irriterande och nästan ospelbart. Men den överdjävulska detaljrikedomen och den extremt genomarbetade storyn väger upp det mesta, och även om Mass Effect är stundtals långsamt, förvirrande och rent ut sagt tråkigt så kommer man ändå att minnas Mass Effect under en lång tid framöver, minnas det med ett stort leende på läpparna. För i slutändan kan nog inte nån som spelat säga att Mass Effect är ett dåligt spel, nej det är helt klart ett av dem b’sta spelen jag spelat i mitt liv.


Mass Effect ? It should be called Massive Defect, but even so you can’t say no to the awesome glory of of a very serious, political, war/love story. Mass Effect, you make me fully erect. (BLAM!!!)

Torbjörn widéen.

Kompletterande uppdate

Det har dykt upp lite frågor angående min lista över dem 100 bästa spelen under 2000-talet, ett exempel är "varför är Mass effect med två gånger ?" Jo för att det är ett spel man kan spela om och det är lika kul den andra gången, sen är det en helt ny upplevelse den andra gången...nej jag skoja (såklart, varför skulle ett XBOX spel hamna på listan två gånger) det är självklart ett misstag, inget spel är så bra att det förtjänar två platser på listan. Istället ersätter jag den andra Mass effect med...Serious Sam: The first encounter. Det var det.

Sedan vill ja upplysa om att inom en snar framtid så kanske jag byter adress, på internet asså, jag har nämligen fått ett erbjudande om att få skriva i ett...bloggkollektiv får man väl skalla det, när det blir aktuellt kommer jag därför att sluta skriva på den här bloggen och endast skriva på...den nya bloggen (vet inte vad den heter tror jag). En sista sak bara, imorgon dyker en ny recension upp. På vad undrar ni, det får ni se säger jag.

Att förnya sig kan vara både en bra och dålig grej, men när jag förnyar mig kommer det även att på verka dig. Hej hej

Chainsaw cheerleaders

Och nu äntligen kommer det som ni alla har väntat på...Eller jag vet att åtminstone en av er har väntat på det. Jag presenterar, Chainsaw...cheeeeeerrrleadeeeeerrrssss!!!!

Först tänkte jag summera hela filmen med en mening, eller ett ord...nej, jag vet inte vad man kallar det. GRRRRAAAAAAUUUUURRRRRRRGGGGGGGHHHAAAAARRRRRRRRFFFFFFFFVVVVVRRRRRROOOOOOOAAAAARRRRREEEEETAAAAAAAAAAARRRRRRRRRDZZZZOOOOORRRRRRRRRZZZZZ!!!!


Och nu följer den långa, riktiga recensionen (åh jag önskar att det räckte med den korta)


SÅ!! Vad handlar detta åttonde underverk om ? Dawn är en tjej som hamnar under kategorin "goth/punk" med seriösa angerissues, efter att hennes pojkvän börjar sprattla runt med en annan tjej så spöar hon skiten ur honom. som straff får hon inte sex månaders skyddstillsyn eller ungdomsanstalt, istället får hon åka på cheerleader läger, men i den lilla staden verkar inte allt stå rätt till, det finns ett mystiskt hus med några riktigt konstiga karaktärer. Dawn misstänker att dem har kidnappat en kvinna men när hon ska bevisa det för dem andra cheerleadertjejerna så tror dem inte på henne, så hon får ta saken i egna händer.

Det här är bland det värsta jag varit med om under alla mina år. Hur kunde något som detta någonsin ens få chansen att...att existera ? Allt med den här filmen är värdelöst. Skådespelerskorna är det värsta jag varit med om , dem spelar både över och under och på sidan, det enda dem egentligen är till för är att vara snygga men inte ens det lyckas dem särskilt bra med, smaken är som baken säger ni och då säger jag att min bak inte gillar det här alls. Manuset är så tunt och osammanhängande att man inte behöver se mer än två scener av filmen och läsa baksidan av fodralet för att haja precis vad som försiggår, jag vet att det där låter helt fel men tro mig, om ni nån gång ser den här filmen...nej, skippa det förresten.


Vad har vi mer då ? Ja regin såklart, eller snarare avsaknaden av sådan. Ingen regissör skulle någonsin sätta sitt namn på´den här filmen, om det inte råkade vara så att han var mentalt...fett efter helt enkelt. Det känns som att så fort kameran började rulla så gick regissören och när scenen var klar fick dem ringa honom så han kunde komma tillbaka och säga action inför nästa scen och sen gick han igen.
Ett perfekt exempel är scenen då the chainsaw cheerleaders ska konfrontera en demon på en bar, dem revvar sina sågar och går till attack, demonen plockar upp en barstol som skydd och det funkar faktiskt, det är som om motorsågarna inte ens var igång...jaså jaha, nämen nej dem var ju inte igång. Dem försöker inte ens dölja det, dem liksom viftar med motorsågarna rakt framför kameran och ändå så tog dem inte om scenen, asså någon borde ju nita den där Donald Farmer (mästerregissören) i fejset, fett hårt asså.

Det finns inget med filmen som ens är värt att garva åt, du vet "haha va dåligt, så dåligt att vi skrattar" det är bara dåligt, riktigt uselt och jag hoppas att jag aldrig mer måste se något som involverar vare sig regissören eller skådespelarna. Chansen är dock inte stor för jag kollar inte på porrfilm...så ofta men det hör inte hit. nu ska vi släppa det här och gå vidare, försöka glömma att den här filmen ens existerar.

Swinging a bloody powertool won't make you cool if you are a fool, that shit will turn on you and you will be the tool, stay in school.

2000-talets 100 bästa spel

Åååååhhhhhh äntligen klar. Jag har precis avslutat listan, jag har suttit i nästan tre timmar nu och grubblat. Hur som helst så har jag lyckats lista dem 100 bästa spelen, utan någon speciell ordning förutom dem fem bästa som jag kommer numrera. Precis som med min filmlista vill jag mer är gärna ha era kommentarer, flejma eller prisa spelar ingen roll.


2000-talets 100 bästa spel

Metal gear solid 2: Sons of liberty
Uncharted: Drakes fortune
Skate
Guitar hero 2
Rock band
Dead space
Mass effect
Sos: The final escape
Spider-man
Spider-man 2: Enter electro
Silent hill
Silent hill 2
Final fantasy IX
Street skater 2
Splinter cell
Grand theft auto IV
Ratchet and Clank
Jak and Daxter
Ratchet and Clank future: Tools of destruction
Killzone
Killzone 2
Fahrenheit
Mass effect
Knights of the old republic
Call of duty 2
Call of duty 4: Modern warfare
Modern warfare 2
Assassin’s creed
Assassin’s creed 2
Spider-man 2 (film spelet)
Zone of the enders
Zone of the enders 2: The second runner
Escape from Monkey island
The darkness
Dead rising
Portal
The sims 2
The elderscrolls IV: Oblivion
Fallout 3
Half-life 2: Episode 2
Halo: Combat evolved
Burnout 3
Tekken 5
The chronicles of Riddick: Escape from Butcher bay
Freedom fighters
Broken sword 3: The sleeping dragon
Loco roco
Fight night round 3
Metal gear solid: Twin snakes
Dave Mirra freestyle BMX 2
Half-life 2 episode 2
Tony Hawks underground
Flower
Time crisis 2
Devil may cry
Dynasty warriors 5:empires
Dynasty warriors 3
Deus ex
Kingdom hearts
Max Payne
Okami
Grand theft auto: San Andreas
Doshin the giant
Final fantasy XII
Jak 3
Smackdown VS Raw
Myst 4
Warioware
Marvel VS Capcom 2
Prince of Persia: The sands of time
Prince of Persia: two thrones
Valkyria chronicles
NBA Street
GUN
Quake 3
Shenmue II
The legend of Zelda: The windwaker
Transformers armada
Dead or alive 2
Gears of war 2
Resistance 2
Far cry
Elderscrolls 3: Morrowind
Racedriver: Grid
The Muppetshow: The show must go on
Call of Cthulu: Dark corners of the earth
Batman Arkham asylum
Empire:Total war
Dragon ball Z Budokai
Little big planet
Super monkey ball
Sim city 3000
Medal of honor: Allied assault
The last stand 2

5. Grand theft auto Vice city
4. Shadow of the colossus
Delad tredje plats. Metal gear solid 3: Snake eater/ Metal gear solid 4: Guns of the patriots
2. ICO
1. Uncharted 2: Among thieves.



Enjoy.

2000-talets 100 bästa filmer

Så, nu har jag äntligen lyckats sätta ihop en lista över det förra decenniets 100 bästa filmer. Tro mig, det var inte lätt, man kanske inte tror det men det var svårt att komma på 100 filmer som var bra nog men till slut gick det. Så nu har jag satt ihop en lista, jag har inte orkat lista dem i någon speciell ordning, förutom dem tre bästa, jag kommer sätta ut en etta, tvåa och en trea på dem filmerna. Hur som helst...Enjoy.

2000-talets 100 bästa filmer

Collateral
The aviator
Foot fist way
Cold mountain
Vanilla sky
Battle royale
Die hard 4.0
Rambo 4
Star wars episod III: Revenge of the sith
Man on fire
Batman begins
The dark knight
Watchmen
Superbad
The fountain
Transformers: Revenge of the fallen
Pirates of the caribbean: Curse of the Black pearl
Avatar
Napoleon Dynamite
The wild blue yonder
One hour photo
Munich
The mist
Minority report
Surf’s up
Clerks 2
Tenacious D in The pick of destiny
Rocky Balboa
The royal Tenenbaums
Donnie Darko
Memento
Shaun of the dead
Jackass the movie
Jackass number 2
Pans labyrint
JCVD
O brother where art thou ?
Coraline
Finding Nemo
Sleuth
Brokeback mountain
The descent
Hulk
The man who wasn’t there
Children of men
Spirited away
Borat:Cultural learnings of America for make benefit glorious nation of Kazakhstan
Lost in translation
Happiness of the Katakuris
The pursuit of happyness
Doubt
The day after tomorrow
The 40 year old virgin,
Session 9
The machinist
The hills have eyes(re-make)
Secretary
The others
Mystic river
À l’intérieur
Human nature
From hell
Behind the mask: The rise of Leslie Vernon
Unbreakable
Broken flowers
Hero
Fyra nyanser av brunt
28 dagar senare
Dogdeball
The wrestler
Cloverfield
Sin city
Live free or die
There will be blood
Little miss sunshine
Knocked up
I robot
Spider-man 2
The matador
The pianist
Requiem for a dream
Russkij kovceg
Le fabuleux destine d’Amelie Poulain
Man of the year
Zombieland
The hangover
The strangers
Casino royale
2012
The prestige
Drag me to hell
Pistvakt
Inland empire
Bad santa
South park:The movie
The departed
Cast away
3.Elf
2.300
1.The sasquatch dumpling gang

Sådär. Love it or hate it, men smaken är som baken, ni är mer än välkomna att prisa eller hata min lista. om ni inte har sett filmerna så har ni ju en perfekt filmkväll uppradad här.
Jag ska försöka få ihop dem 100 bästa spelen så fort som möjligt, men det kan ta ännu längre tid. Vi får se...

D-war

Så jag lovade att recensera nya Sherlock Holmes filmen som går på bio. Sorry, som vanligt nu för tiden när man blivit vuxen så kommer jobbet i vägen. Men jag har fortfarande en del grejer jag ska börja med i helgen, så här när ett nytt decennium har påbörjats är det ju sedvanligt att man listar alla favorit...saker från förra decenniet. Men det är inte därför jag sitter här och skriver, nej jag sitter här för idag kom min pappa hem med lite filmer han hade köpt. Det var mestadels bra filmer, Life of Brian, Man of the year och så, men längst ner i påsen låg en såkallad firestarter. Längst där nere låg filmen som fick mig att sluta dra mig från att skriva. Filmen var...D-war. Ni kanske inte minns den men för ett par år sedan kom en film som hette D-war, ingen brydde sig direkt för den var både lågbudget och låg...öh...kvalitet. Jag brydde mig inte ens om den, det var på den tiden då jag var helt inne i min pretto period. Men nu på senare tid har jag ju hittat tillbaka till actiongenren och därför kändes det helt rätt att se D-war nu, och recensera den så klart. För hur kan man säga nej till en film om drakar och gamla karatemästare och episka fantasy krig. Så nu tar vi och tittar på D-war och ser vad den är för något. Bra ? Dålig ? Awesome ? Vem vet.


Ok, så filmen öppnar med nån sorts back story till varför det finns drakar, det verkar som att var 500 år så kommer två gigantiska ormar till jorden, en är god och en är ond. Båda två slåss om en speciell människa som kan förvandla en av dem till en bona-fide drake. klipp till Los Angeles 2007, en reporter från nån liten nyhetskanal är ute i förorten och filmar någon sorts jordbävning eller nåt, men vi vet att det är en jätte orm som slingrat sig fram, konstigt nog har ingen lyckats se den. Det är ett återkommande fenomen i den här filmen, ingen verkar märka att en orm på typ 200 meter krälar omkring i stan, den dyker upp i flera tätbebyggda områden under filmen men det är aldrig någon som ser den och sen bara försvinner den mystiskt igen, bullshit, det är som om King Kong skulle klättra upp för empire state building och alla som stod nedanför på gatan ba "åh vilket väder, men vad är det där där uppe ? en apa säger du, nej då det är säkert bara något smuts på dina glasögon min gode man" What the fuck liksom. Hur som helst, den här reportern verkar känna igen fjällen som dem hittar på platsen, han har nämeligen sett dem i en gammal antik affär när han var liten och tur var väl det för ägaren till butiken påstår att han är reinkarnationen av en krigare från kina som för fem hundra år sedan beskyddade kvinnan som hade kraften att förvandla ormen till drake, även hon finns här i Los Angeles, (en reinkarnation asså) och nu är tiden kommen för honom att hitta henne och beskydda henne för det finns en till snubbe från det gamla kina, som är ute efter kraften, för han har den onda ormen på sin sida typ.

Så nu har det gått en kvart av filmen och vad som följer är scen efter scen när dem springer ifrån antingen ormen eller den där onda snubben, gång efter gång lyckas dem undkomma både ormen och han och till slut lackar han och framkallar sin arme av monster och krigare från, you guessed it, gamla kina. Nu har folk börjat reagera på att allt inte står rätt till i deras fina stad och FBI ger sig iväg för att hitta kvinnan och försöka stoppa ormen och armén, nu följer den enda bra scenen i hela filmen. I fem minuter är det fullt krig mellan människor och gamla kinesarmen, fetaste jävla explosionerna och drakar som slåss med helikoptrar och skit, ashäftigt, men lika fort som det började tar det slut och "filmen" tar vid igen.
Vid det här laget har the bad guy lyckats fånga kvinnan och hennes beskyddare och tsgit dem till sin stora mörka borg där han ska offra kvinnan så hans drake kan födas, men då som från ingenstans dyker den goda draken upp och det blir en epic battle igen mellan två jätte ormar. Dock verkar den onda draken vinna så kvinnan bestämmer sig för att offra sig för mänsklighetens bästa, hon dör och kraften inom henne släpps lös, nu förvandlas den goda ormen till en fet jävla drake och tväräger den onda ormen, slut. Jag skojar inte, det går inte en minut från det att den onda ormen faller ihop livlös till det att eftertexterna börjar rulla. ofattbart.

Så, nu har jag spoilat hela filmen för er...sorry, men jag gjorde er faktiskt en tjänst, nu slipper ni utsätta er själva från den tortyr D-war egentligen är. Precis som jag sa i början, så har den alla ingredienser för att bli en awesome actionrulle men på grund av bristande entusiasm från såväl skådespelare som regissör så blir det ingen tårta. Inte ens Robert Forster som spelar den gamle mannen som äger antikaffären kan rädda filmen, dock är han värdelös i den här filmen så det är väl varför. Det är sällan man ser en ensemble försöka så lite som i D-war, det är som om dem visste att den här filmen handlar inte om dem utan om specialeffekter, vilket ju stämmer, men för att en film som lägger vikt på coola effekter så måste man ha coola effekter vilket D-war inte har. Animationerna är värdelösa och varje gång ett monster dyker upp på skärmen börjar man nästan skratta åt det, det påminner mer om ett avsnitt av Babylon 5 än en miljon dollar produktion, Det går inte att ta filmen på allvar och på grund av det så finns det inget kvar som kan rädda filmen.

Sen blir det inte bättre av att regissören hanterar situationen ungefär lika bra som Uwe Boll, hela filmen känns lösryckt och osammanhängande, och av nån anledning så fick han för sig att man måste ha en comic sidekick med för att filmen ska bli bra, så han hade två. ingen av dem är roliga, låt mig spräcka den bubblan med en gång. den första är ingen annan än Craig Robinson som här gör sin sämsta roll någonsin, han är så oengagerad att det svider att titta på honom, och han som är så rolig nu för tiden, den andra är en säkerhetsvakt på ett zoo som ormen invaderar tidigt i filmen, han hamnar senare i filmen på mentalavdelningen på ett sjukhus för att han svamlar om nån jätteorm som åt en elefant. Hur är det möjligt att han är den enda människan som såg det ? Nåväl, han var den enda och därför är han tokig nog för att dem ska sätta på honom en tvångsjacka.

Men som jag sa så är ingen av dem roliga och än en gång så misslyckas filmen med att underhålla och istället blir den bara mer outhärdlig. Det här är en sån där film som man inte ens kan skratta åt för att den är så dålig, den vara bara uppriktigt dålig.

Dock är filmen, som en studie i det amerikanska folkets naivitet, väldigt intressant. Jag fick nämligen reda på att när den här filmen gick på bio i USA så spelade den in 500 miljoner...DOLLAR!!!!! Dem tjänade in det dem spenderat på filmen mer än fem gånger om, hur är detta möjligt ? ser inte folk att detta är den sortens film som inte ska uppmuntras. Nej ingen verkar förstå, och misstaget har växt sig större än vad jag någonsin kunnat (mar)drömma om. Enligt rykten är två uppföljare på väg, D-war 2 The journey back home och...F-war (F står för fish) Jag är chockad, men om man tittar på modern film så är det här ingen isolerad händelse. Värdelösa filmer får hur många uppföljare enbart för att det går att tjäna pengar på dem. Konsten skuffas undan för att vi ska få plats med alla pengar vi tjäna på skräp...


Skådespelare med zombieambitioner och fula drakar får mig att tänka "är det så här bajs smakar ?"

årets första inlägg.

Gud vad skönt det har varit. Dem senaste veckorna har jag varit på semester från bloggandet. Semester som bestått av arbete, julafton, arbete, nyår och nu lite ledigt innan man ska tillbaka till arbetet på måndag, men jag förstår att era hjärnor törstar efter mening, litterär stimulans, ni vill ha en ny recension. Det lovar jag att ni ska få. Det börjar runt tolvslaget imorrn kväll då ni ska få en rykande färsk recension av det nya årets hittills bästa film (hajar ni varför ?) och sen under veckan ska jag leta mig bakåt i året som gick och kolla upp vilka filmer man faktiskt så och utse årets bästa. Sen har jag en del requests som ligger på hög i mitt kontor så om ni trodde att jag hade gett upp så trodde ni fel, jag har bara vilat lite, 2010 kommer bli det fetaste året hittills på min blogg, håll i er för nu börjar det...eller imorrn asså.

Gott nytt år, ät inte får.